Utskrivna

Idag har vi varit på Ackis och träffat vår diabetessköterska. 

Pratat om hur det går. Värdena. Insulinet. Mat. Träning. Hur dom beräknar och ställer in insulinet och en massa annat. Både Casper och Wilma var med. Dom har ritat, vikt flygplan och en loppa och spelat spel på mobilerna. Wilma på sin och Casper på sin. Ibland är mobiler bra och ibland är dom pest och pina. Det gäller att hitta ett mellanläge.

Vi blev oxå utskrivna så nu behöver vi inte ringa in varje dag efter frukosten för att rapportera värden.

 

Som det ser ut nu så ska Wilma ta:

Novorapid:

Frukost: 2,5

Mellis: inget men äta en frukt

Lunch: 2,5

Mellis: 2,5

Middag: 2,0

Kvällsmål: 1,0

Levemir vid middagen: 13

Så får vi se vart det tar vägen. Blir hon sjuk eller nåt händer, värderna skenar uppåt eller är mycket nedåt så ska vi så klart ringa in och får hjälp.

Innan skolan börjar så ska vi ses igen, vi och diabetessköterskan. Då ska vi prata om sjukdomar och hur vi ska tänka eller göra då.

Men tills dess ska vi ändå vara friska, tillbringa tid i Orsa och åka skidor.

The Holliday

Ska precis gå och lägga mig efter att ha kollat på The Holliday med Cameron Diaz, Kate Winslet och Jude Law. Så bra. En film man mår bra av. Som man blir glad av. 

Efter en natt av krupphosta hos Casper så hoppas jag nu på en natt med sömn. För egen del absolut men så klart oxå för Casper. 

Over and out.

Zzzzzzz

Panik i natten

Vaknar av att Casper hostar. Klockan är kanske 02.40. Han hostar, det låter tungt, det låter annorlunda. Funderar på om det är slem i halsen. Skyndar upp. Vill inte att han kräks i sängen. Han sitter upp, har svårt att få luft. Han är ledsen och orolig så klart. Försöker lugna honom. Ropar upp Micke med astmamedicinen. Får i honom lite snabbverkande. Samtidigt så får jag honom lite lugnare. Micke går ner och ringer 1177. Casper hostar fortfarande. Låter som krupp. 1177 säger att det är krupp. Vi får Casper så lugn som det går att få honom. Går ner, klär på honom, Micke hoppar i sina kläder, på med utekläder på både Micke och Casper. Casper vill va inne i värmen men vi förklarar att han måste få frisk luft. Så nu är Micke ute i snöyran och drar Casper i pulkan för att han ska få andas frisk, kall luft. 

Samtidigt drar min mobil igång på larmet. Klockan är 03. Dags att kolla Wilmas blodsocker. 6,1. Bra. Sitter och väntar på mina troll nu. 

Tack

Tack till finaste Matilda. Min brorsdotter. 

God jul

God jul till alla som finns där ute. 

Jag och barnen har precis varit på Gränby. Wilma ville ha en klänning idag och vi har inte hunnit handla det än. Funkade bra att åka idag:-) 

Barnen är förväntansfulla så klart. Dom fick varsitt paket i morse. Resten öppnas ikväll. 

God jul. 

Dagens doser

Dagens doser blir samma som igår. Kan det va att vi börjar komma fram till hur det ska va?! Det verkar så och det känns så.

Igår var vi till barnens kusiner på middag och paketbyte. Till barnes förtjusning så fick dom öppna sin tillsammans. 

Wilma fick ett presentkort så hon kan köpa kläder och lego friends. Casper fick lego han med. En båt och en stor polislångtradare där polisen kan spana på tjuvarna. Den har Wilma och jag precis byggt ihop så nu sitter dom och leker. 

Vi fick god paj och en sallad till middag. Wilma åt en pepparkaka innan maten. Hon va inte så förtjust i pajen men åt lite ändå. Duktig tjej. Det hon inte åt kompletterade vi upp med en extra baguettebit. Efter maten va det fika. Hon drack julmust light och åt en lussebulle. Innan middagen låg hon på 10,2 och innan kvällsmålet på 7,3. Lite lite högre men med tanke på vad hon åt så var det inga konstiga värden.

Klockan 23.00 låg hon på 5,0 och klockan 03.20 på 7,7. Vaknade på 4,2.

Bra.

Dagens doser Novorapid:

Frukost: 3,5

Mellis: inget

Lunch: 2,5

Mellis: 2,5

Middag: 2,5

Kvällsmål: 2,5

Levemir: 17.

Julpynt

Det är skönt att va hemma. Barnen har varit med och placerat ut lite tomtar i huset. Sakta men säkert blir det jul här hemma. 

Idag har vi varit och köpt en bäddsoffa som ska med upp till Orsa och stå i förstugan. Hoppas vi får in den genom dörrhålet:-)

Igår var Micke och jag ut och åt julbord med hans företag. Scandic Nord. Fint upplagt på faten, mycket att välja på och det smakade bra. 

Svärmor var hemma hos oss med barnen. Vi va hemma när dom åt middag så jag kunde hjälpa Wilma med både Levemiret och Novorapiden. Hon tar i bak vid middagen och det är inte så enkelt själv. Svärmor serverade kvällsmål och Wilma tog insulinet själv då. Dosen va uppskriven och olika blodsockervärden och vad som gäller skrev jag på en lapp. Allt gick bra. Hon brukar ligga ganska lågt eftersom insulindosen fortfarande ställs in men igår var hon upp 9,2 före middagen. Vid kvällsmålet va hon på 3,8 och åt kvällsmålet. Två mätningar senare (som jag inte vet i vilket syfte dom togs) visade på 7,1 och 9,4. Gissar att 9,4 va vid läggdags. Klockan 23 hade hon 4,4, vid 03 8,3 och hon vaknade med 4,4.

Att vara ute och äta var trevligt men jag var orolig. Ville helst vara hos Wilma men jag vet att svärmor kan hantera det och Wilma är superduktig och skulle dom fundera över nåt så va det bara att ringa. Men det gick bra och barnen sov när vi kom hem.

Efter frukosten i morse så ringde jag avdelningen på Ackis och rapporterade gårdagens värden. Vid 11 ringde dom tillbaka och meddelade dagens i aulindoser. Allt funkar jättesmidigt. Dom har sänkt lite till så får vi se hur dagen ser ut.

Dagens värden hitils är ok. 4,4 - 5,1 - 4,9.

Ikväll ska vi till barnens kusiner och äta middag och byta lite julklappar. 

Snart är julen här.

Home sweet home

Vi är hemma. Igår fick vi packa våra saker och komma hem. Vi är så klart fortfarande inskrivna och varje morgon efter frukost ska jag ringa till avdelningen och meddela gårdagens blodsocker. På så sätt kan en läkare kolla på det på morgonen och återkomma innan lunch och meddela vilka insulindoser som gäller för dagen. 

Ackis ville inte alls att vi skulle känna oss utslängda men om vi kände oss trygga med situationen så fick vi så klart sova hemma. Precis som jag längtade efter. Känner ingen oro att inte kunna hantera det hemma och förr eller senare ska vi hem till verkligheten iaf

Så igår var vi på öppet hus på fritids. Barnen visade upp vad dom gjort under terminen. Wilma som inte kunna komma före det började fick hjälp av en fröken att ställa fram lite och en klasskompis gjorde en namnskylt med hennes namn på. Supergulligt. 

Wilma fick träffa kompisarna och det var ett kärt återseende.

Middag och kvällsmål hemma och sin egna säng att sova i. Innan fick barnen ta ett bad tillsammans så nu luktar båda gott.

Vi har haft det bra på Ackis. På avdelning 95 E där vi låg större delen av tiden så har sköterskorna varit kanon. Trevliga, hjälpsamma och förstående mot Wilma. 

Natten onsdag -torsdag sov vi på 95 à. Det behövde möbleras om och vi fick flytta 2 våningar upp. Mer självservering och skötsel men samtidigt en jättefin personal. 

Tack till avd 95 E och 95 À. Tack till lekterapin och till skolläraren på Ackis. 

Vi har ett kanonteam bakom oss vilket känns kanon.

Igår var Wilma låg vid ett par tillfällen.  Gissar att doserna kommer minskas under dagen. 

Skolavslutning idag. Samling i klassrummet och jag är så klart med Wilma. Tillsammans går vi upp till kyrkan. Casper följer med och Micke kommer. Mysigt.

Sen blir det dagis för Casper och Ackia för mig och Wilma. Vi ska träffa läraren en liten stund och sen diabetessköterskan. Lunch är beställt till Wilma oxå. 

Ha en fin dag.

Svar på kommentar

Hur länge blir Wilma kvar här?

Ja bra fråga. Dom håller på och ställer in hennes insulindos. Hur mycket ska hon ha av Levemir (långtidsverkande) och hur mycket ska hon ha av Novorapid (måltidsinsulinet). Det tar lite tid. 

Dom vill oxå se att Wilma kan kolla blodsockret själv och ta insulinsprutor själv. Dom vill så klart se att även jag och Micke klarar av detta. Det gör vi alla. Wilma är som jag sagt tidigare, superduktig. 

Sen vill dom se att Wilma får känningar omkom blir låg och att vi kan hantera det och vet hur vi behandlar det. Nu i början får hon så mycket insulin (men det håller dom ju på å ställer in) så det kan va vanligt att hon blir låg. 

Sen är det ju oxå så att dietisten har en del att gå igenom med oss, diabetessköterska likaså och psykologen vill ju träffa Wilma och prata med henne och läkaren är in en del. Så vi går i diabetesskola just nu för att lära oss så mycket som möjligt. 

När vi kommer hem beror på Wilmas värden. Med lite tur så kan vi få sova hemma nåt i helgen. Annars kanske vi får spendera dagarna hemma men måste in och sova här. 

Framöver när vi kommit hem så kommer vi ha daglig kontakt med avdelningen för att rapportera in Wilmas värden så läkaren kan kolla upp om nån dos ska sänkas eller höjas. 

Så vi tar en dag i taget helt enkelt. 

Idag fick vi gå å fika på stan. I morgon får Wilma och Micke gå upp på stan och äta lunch. På torsdag ska vi på öppet hus på fritids och på fredag är det skolavslutning som vi ska på. Så vi har en del att se fram emot. Sakta men säkert får vi mer frihet. 

Dagen i bilder

Lägger ut ett par bilder från dagen. Finns massor att skriva men klockan ringer 05.15 då jag ska iväg på möte med jobbet. Mannen lämnar Casper hos morfar (min pappa) sen kommer han och byter av mig och är med Wilma i morgon. 

Men först kommer sköterskorna in klockan 23.00 och 03.00 för att kolla Wilmas blodsocker.

Hon låg på 3,3 innan hon skulle sova så set blev 3 dextroxol och sen en halv smörgås med smör på. Nu sover hon och strax jag. 

God natt. 

Julpyssel

Bara för att man är inlagd så betyder det inte att man inte kan julpyssla. Nere på lekterapin finns massor av saker.

Dag 7

Klockan 08 serveras frukost. Wilma och jag blev väckta då. Vi va trötta bägge två då gårdagen blev sen. 

09.30 gick vi ner till skolan. Wilma satt själv med fröken och räknade lite matte och skrev motsatsord. Jag gick upp på rummet och ringde några samtal. Ringde jobbet om onsdagens möte, ringde skolan för att boka tid till ett möte med rektorn, skolsköterskan, mattjejen och fröken för att prata och informera om Wilmas diabetes, jag mailade oxå och fixade så vi får säsongskort i skidbacken i vinter där husvagnen står.

Klockan 10.00 gick jag ner till Wilma. Dags för att kolla blodsockret och äta ett äpple. Wilma va låg, 3,8, men kände inget. Åtgärd: 3 dextroxol. Sen fick hon äta äpplet.

Därefter gick vi in på lekterapin och julpysslade lite. 

Klockan 11.00 hade vi tid med dietisten. Micke kunde komma upp oxå. Vi pratade fetter. Mättar, fleromättat och enkelmättat. 

Klockan 12.00 va det lunch för Wilma så det var bara att gå ner till avdelningen igen. Ugnspannkaka blev det. Mums. 

13.45 skulle psykologen komma men henne såg vi inte till alls. Däremot kom en läkare in och presenterade sig. Hon är den som rondar här den här veckan och en i vårt team. 

Klockan 14.30 fick Wilma in mellanmålet. I vanliga fall klockan 15.00 men då skulle vi bort till avd. 26. 

Vi gick i kulvertarna dit. Vad gör man p 26:an? Jo Wilma bidrar till att forskningen på diabetes typ 1 kan gå framåt. Man vet ju inte riktigt varför man får typ 1. Dom har därför gjort en magnetröntgen på hennes bukspottkörtel. Man vill kolla upp om det kan tänkas finnas nån infektion i den. Eller om det var inflammation. Hmm, ska kolla upp det. 

Tillbaka åkte vi med truck. Som en taxi nere i kulvertarna. Vi båda tyckte det var roligt att åka. Hi hi. Hiss åkte vi oxå med trucken. Vi blev avsläppta precis utanför dörren till vår avdelning. 

Wilmas Mormor och morfar kom precis och gjorde oss sällskap en timme. 

Klockan 17 var det middag. Wilma åt kyckling med ris. Dragonsås till men den åt hon inte alls. 

17.30 kom mannen och Casper. Då åt dom lite. Sen har vi kastat pappersflygplan, barnen spelat spel, vi har pratat. Vid 19.30 var det dags för mannen att åka hem med Casper för att sova.

Klockan 20.00 var det kvällsfika för Wilma och nu är det god natt. 

Som vanligt så kommer dom in och kollar hennes blodsocker klockan 23.00 och 03.00. Något som vi SKA fortsätta med även sen när vi kommer hem. 

Känner mig stolt då jag gav Wilma bägge sprutorna idag vid middagen. 21 enheter levemir och 5 novorapid. Det gick superbra. Både för mig och Wilma. Jag har aldrig gjort det men hon behövde hjälp då dom skulle tas längre bak. Va fan jag måste ju ändå lära mig. Det gick som dag bra. Nu återstår för mig att sätta nålen i mig själv för jag vill veta hur det känns. 

Diabetessköterskan har dykt förbi och kollat läget. En helt underbar person. Som det ser ut så får vi mer och mer frihet i veckan. 

Just det...Wilma har hjälpt personalen att pynta 2 granar idag:-)

God natt 

Söndag

Redan söndag och vi har snart varit på Ackis i en vecka. 

Igår va så klart jag och Casper där nästan hela dagen. Jag fixade iordning lite julklappar å så innan vi åkte. Barnen va pigga och orkade till och med tjafsa på Ackis. Casper mest för att han vill spela på Wilma telefon och hon säger nej. Men det här är ju inte bara omvälvande för Wilma . Det är det så klart för oss alla runt omkring. För Micke och mig och oron vi alltid kommer bära med oss. Men även för Casper. Helt plötligt är Wilma inte hemma om dagarna eller i skolan. Vi hämtar henne inte på fritids. Vi äter inte alltid middag tillsammans. Han har sett Wilma ligga med kanyler och en slang i armen. Wilma får en massa besök. Hon har fått en mobiltelefon. Hon får presenter av vissa som kommer. Men Casper då? Klart han känner sig åsidosatt trots att vi försöker att det inte ska bli så. Han är ju oxå bår familj men lite extra fokus ligger ju på Wilma just nu. Men snart är vi alla hemma igen. Tillsammans i soffan på kvällarna ovh vid middagsbordet. Vi får bara bita ihop ett litet tag till. 

För mig att vara hemma är på både gott och ont. Jag vill så klart vara med Casper oxå men vill heller inte missa nåt på sjukhuset. Vill inte få känslan att Micke kliver in och sköter mycket bara för att han vet hur man kan må, att han vet vad det innebär och för att han har kunskap som jag inte har. All kunskap jag får just nu och allt jag ser och är med om är en trygghet för mig. Att se Wilma hantera det här är trygghet för mig. Och att lära mig själv att hjälpa henne ta insulinsprutan är kunskap och trygghet för mig. Blodsockret är inga problem att sticka och kolla för det har jag gjort på mig själv en del förut så där känner jag mig lugn.

Casper och jag mös länge i soffan igår kväll. Vi kollade på Eragon. Han somnade snabbt efter det och jag låg och chattade med Micke. Vi hinner ju aldrig prata han och jag just nu. Vi har ingen lucka tillsammmans att kunna prata om hur vi mår och känner. Vi får ta det sen helt enkelt. Saknar honom oxå. Bredvid mig på kvällarna i soffan och i sängen. 

Idag får Wilma lite besök. Klasskompisar som ska komma upp. 2 besök vet jag om. Eventuellt kommer ett tredje. Känns kul att kompisarna besöker henne. Hon blir så glad och har varit lite orolig vad dom ska säga så jag tror det är viktigt för henne att dom kommer förbi.

Jag har duschat, Casper och jag har ätit frukost. Snart är det dags att bege sig. 

 

En ny dag

Jag har sovit ganska dåligt trots att jag sovit hemma i min egna säng. Ständig oro gnager i mig. Ständig fråga: varför? Varför nu? Varför Wilma? Det värsta är att det finns inga svar. Det är ren jävla otur att man får diabetes typ 1. Det forskas och visst går forskningen framåt men inte i den takt man själv vill. Det enda vi kan göra, Wilma och Micke är att bidra till forskningen på sina sätt. Micke är med i en och Wilma ska vara med i en annan. Man får bidra med det man kan.

Pratade med världens bästa S på morgonen. Hon kor i Skåne. Så härligt att det finns telefoner. Vi har känt varandra sen vi va 13 typ. Det är några åt när man tänker efter. Det va skönt att få prata läav sig lite...eller mycket.

Pratade med Wilma på morgonen oxå. Hon ringde mig. Hon va så stolt för hon hade kollat blodsockret helt själv. Min duktiga tjej. Stolt mamma.

Jag och Casper ska fixa ett par ärenden innan vi åker upp till Wilma och Micke.

Hämta ut ett paket, lämna ett par papper till en kollega och slänga sopor.

På morgonen har jag fixat tvätt, vi har ätit frukost, packat lite, lagat matlådor att ta med till mig, Micke och Casper så vi kan äta där uppe.

Ska ev slå in ett par paket innan vi åker.

Hej svejs så länge.

Platsbyte

På flera sätt har vi bytt plats.

Wilma har bytt rum och jag och mannen har bytt plats. 

Wilma eftersom hon låg på en infektionsavdelning då det va fullt i dom andra rummen. Men ett blev ledigt och då fick vi byta eftersom vårt rum behövs av andra barn. Flytten gick bra. Sängarna skulle med så vi packade allt på dom. 

Fick bättre tv-bild i nya rummet :-)

Mannen är med Wilma i natt. Jag är med Casper. Jag saknar Casper så otroligt mycket när jag är på Ackis med Wilma men vill samtidigt inte lämna Wilma. Jag vill va på två ställen samtidigt. Varför kan man inte det? 

Men det är mysigt att få vara med Casper oxå. Det är ju annorlunda för honom oxå. Helt plötsligt är hans storasyster på sjukhuset. Hon va inkopplad på slang, hade flygplan i armarna och sover inte hemma på nätterna. Han saknar henne jättemycket trots att han varit varenda kväll en stund hos henne.

Vi ska dit i morgon:-)

Wilma blev jätteglad över att få besök av Vickan. Hon är lite orolig vad kompisarna ska säga och tycka. Då är det bra att dom får hälsa på. Vi var ner till lekterapin. Oj va tjejerna pysslade. Supertrevligt ställe med så många saker att pyssla med. 

Helt plötsligt försvann en massa text jag skrivit. Grrrr. Vet knappt vad jag skrivit eftersom jag är trött och klockan är så mycket.

Jag har städat köksbänkarna från en massa reklam, städat ur kylen från gamla matlådor och tvättat lite. 

Dags att sova hur det nu ska gå till. Så många tankar fast ändå inte. Det är kaos i huvudet. 

God natt ändå.

Panik

I natt försvann insulin-droppet. 

Från och med idag är det stick i fingret och insulinsprutor som gäller.

I morse gick det ok att kolla blodsockret men vid mellanmålet vid 10.00 var det panik och kalabalik. Wilma stressade upp sig själv så mycket att hon grät stora tårar och nästan hyperventilerade. Herre Gud vilken cirkus det var. 45 min senare så vrålade hon att jag fick göra det. Då höll vi i henne och tänkte att nu får det va nog. Jag tycker det är hemskt att se henne så rädd och förtvivlad. 

Vid lunchen gick det snabbare att kolla blodsockret. Ett, två, tre, stick. Superduktig. 

Vi har fått permission en liten stund. Casper och hans och Wilmas farmor och farfar kom på besök. Vi gick ner och kollade på lucian. Jättefint luciatåg. Efteråt fick alla barnen presenter. Wow säger jag bara. Va dom tar hand om barnen på barnsjukhuset på Ackis. 

Wilma har duschat, blivit av med kanylerna och vi har byggt cup-Cakes av play-dop lera som hon fick vid luciatåget.

Nu väntar vi på besök från klasskompisen Vickan och hennes mamma och lillebror.

Första sprutan

Idag fick Wilma ta första sprutan. Det va det långtidsverkande. Levemir har jag för mig att det heter, om jag nu inte blandat ihop dom. Novorapid är måltidsinsulinet. Skriver jag fel nu så rättar jag i morgon. E helt trött i huvudet.

Hur som. Första långtidsverkande insulinsprutan skulle tas vid middagen. Mannen va här då. Det hade gått så där. Mannen tyckte inte att sköterskan väntade in Wilma riktigt så Wilma va inte beredd. Hon blev så klart ledsen. Det är inte lätt. Allt är nytt. Men hon va glad ändå när hon berättade det för mig. 

Jag fick "permis" här ifrån. Mannen kom hit efter jobbet och var med Wilma. Barnens mormor och morfar hjälpte till och hämtade Casper på dagis. Han fick följa med dom och handla och sen va där och äta middag ovh mysa och leka. 

Jag åkte och hämtade ut några paket och sen åkte jag hem en sväng. Packade ner lite sånt Wilma och jag behöver, jag tog en lång och varm dusch, tvättade håret, rakade benen, smorde in kroppen efteråt. Känner mig som en ny människa nu. En som luktar gott. 

Jag köpte en hamburgare på Sibylla, åkte till Casper, åt hamburgaren och pratade lite med mamma och pappa. Sen åkte Casper och jag till Ackis för att säga hej. Mannen och jag bytte. Jag sover kvar med Wilma och han åkte hem med Casper.

Jag och Wilma har spelat råttspelet idag och Vem där? Det var roligt. Så skönt med inga måsten. Att bara kunna vara här och nu. Livet är så stressigt i vanliga fall. Nu kan vi bara vara här och nu. 

Läraren har varit här och dom har övat på klockan. 

I natt blir Wilma bortkopplad från insulindroppet. I morgon kommer dom kunna ta bort kanylerna. 3 stycken. I morgon börjar vi med stick i fingret för att kolla blodsockret och att ta måltidsinsulinet. 

Wilma får besök av en bästis och jag av hennes mamma som är en bästis till mig. Vi kommer se lucia men kanske även det stora "riktiga" luciatåget. Allt beror på om Wilma är trygg med att vi tar stick i fingret om hon känner sig konstig. Vi får se. Annars är vi kvar här och kollar på ett mindre luciatåg.

Idag var det tufft när psykologen va här. En lugn och trevlig kvinna som pratade med Wilma en stund. Hur hon mår och hur hon känner. Hon ställde frågan om Wilma va orolig eller rädd för nåt. Svaret skar i mitt hjärta. Hon svarade att hon är rädd för att dö...och lite nervös för att ta sprutorna. Att dö?! Hon är 8 år. Hon ska inte behöva tänka den tanken ens en gång. Psykologen redde så klart ut det där och att hon inte kommer att dö. Tror det var skönt för Wilma att få prata med henne en stund.

Wilma sover sen 30 min tillbaka. Det är ingen ordning på tiden när man går och lägger sig här.

God natt.

Knasfian som måste toka till sig på bilden :-)

Lite strul under natten

I natt var det jobbigt för Wilma. 

Om vi döper hennes kanyler:

Nr 1: sitter i vänster armveck

Nr 2: sitter i höger armveck

Nr 3: sitter på insidan av handleden på höger hand

I nummer 1 sitter en slang där insulinet kommer in. 

Nr 2 slutade fungera och inget blod kom därav att hon igår fick nr 3.

Nr 3 ville inte heller lämna ifrån sig något blod. Vad gör man då? Att ta ett stick i fingret en gång varje timme under hela natten är inte kul alls. Det bestämdes att en ny kanyl skulle sättas i handryggen på vänster hand.

Försök 1: Wilma va jätteledsen, trött, rädd. Hon hade haft emla-plåster på men hon va nog nervös. Kanske det kändes oxå. Jag vet inte. Kärlet sprack. Det blev ett försök nummer 2 att sätta en kanyl i handryggen. Även då sprack kärlet. Wilma var förtvivlad. Tårarna sprutade. Min lilla tjej. Sköterskorna provade att få ut nåt blod i nån av kanylern som redan fanns. Insulinets inkörsport ändrades till nr 2's kanyl. Till slut kom lite blod nr 1. 

Wilma och jag har sovit oss igenom större delen av natten. Wilma trots att dom kollat sockret hela natten så förmodligen har det gått att få blod.

Frukost serverades i morse.

Wilmas morfar har varit på besök.

Dietisten har varit här och haft lite lektion. Skönt att man kan en del om kost annars skulle allt bara vara bla bla. Kan tänka mig att det blir mycket för Wilma just nu.

Just det...

...Wilma och jag sprang på ett par clowner i korridoren tidigare idag. Dom va lustiga. 

Wilma fick en lussehund och ett vykort.

Ännu en dag till ända

Kvällen är här och Wilma har somnat. Hon somnade vid 22. Sent men så kan det bli.

Dagen då.

Dietisten kom tillbaka på eftermiddagen och lämnade kostförslag. 

Svärmor (Wilmas farmor) har varit på besök och hade några presenter med sig.

Wilma har fått upp fler pysselsaker från lekterapin.

En lärare från sjukhusskolan har varit här med lite grejor. Bland annat lite stenciler så man kan öva på klockan. Wilma och hon hade lite lektion och gjorde ett par av stencilerna. 

Jörgen kom på snabbvisit innan läggdags. Han jobbade men ville säga hej till mig och speciellt till Wilma. Han hade med sig två tidningar till henne, en Monster High och en Julia. Wilma blev superglad över tidningarna. 2 filmer fick han med i farten oxå. 

Blodsockret har varit lite upp och lite ner. Hon har varit uppe på 14 idag men hon har även varit nere på 3,9. Vid 3,9 satt hon och pysslade och verkade oberörd. Som tur var så var det dags för mat så... 

I morgon kommer diabetessköterska. Vid 9-tiden.

Frukost serveras klockan 08.

Wilma morfar (min pappa) kommer nog på besök och på eftermiddagen kommer mannen hit. Tanken är att jag då får åka hem, duscha, packa ner om jag behöver nåt och sen åka och hämta några paket eftersom jag har shoppat på nätet. Så spännande.

Wilma är fortfarande lugn. Hon börjar bli nervös för att ta sprutor i morgon kväll och det kan man ju förstå men vi har goa sköterskor och ett bra team runt oss så det kommer nog gå galant när det väl är dags. Det visar sig i morgon. 

Wilma har fått en ny kanyl i armen. Den i armvecket slutade ge mer blod när det var dags att kolla blodsockret. Den strulade hela dagen. Så dom var tvungna att skaffa en ny ingång. Den sitter på insidan av handleden. Även den ville inte gr blod när det var dags men efter lite pyssel så kom det till slut blod. Hoppas den fortsätter med det under natten så Wilma slipper vakna när dom kollar blodsockret. Ännu en natten koll en gång varje timme. 

God natt

Dag 2

Timmarna springer iväg.

Natten har varit tung. Mer tung för mig än för Wilma. En gång i timmen har dom kommit in och kollat hennes blodsocker. Wilma har sovit sig igenom en del av kollerna. Jag har vaknat varje gång. Hon har legat på sen klockan 22.00 igår kväll:

7,5

7,9

6,1

4,9

6,6

7,1

4,1

3,8

6,6

7,2

Vi har ätit frukost. 

Wilma: yoghurt, flingor, 2 smörgåsar med smör och ost.

Dietisten har varit här. Vi har gått igenom vad Wilma brukar äta och hur mycket hon brukar äta. Tanken är att hon ska få ihop ett schema över maten och tiderna så att vi och speciellt Wilma vet hur mycket insulin hon ska ta till varje måltid. Så småningom när hon lärt sig det här och lärt sig sin kropp så kommer hon kunna äta på ett annat sätt och anpassa insulindosen. 

Läkaren har varit här. Presenterat sig, Informerat lite grann och frågat om Wilma vill va med i en forskning. Vi har pratat om det och självklart så vill hon och vi det. Om man kan komma på vad det är som gör att man får diabetes, om man kan komma på varför immunförsvaret angriper sin egna kropp vill vi gärna hjälpa till.

Har oxå fått intyg som ska till försäkringskassan och recept på sprutor och annat som ska hämtas ut på Apoteket till i morgon eftermiddag. Då blir Wilma bortkopplad från insulin-droppet och hon ska börja sticka sig i fingret, kolla sitt blodsocker och ta insulinsprutor till måltiderna.

Just nu kollar vi på film. Sjöjungfrun. Lunch om 30 min och i eftermiddag kommer Wilmas farmor på besök. Ikväll kommer mannen och Casper. 

I morse var det luciatåg här som vi kollade på. Jättefint. Men julstämning det känner jag inte.

Hej svejs på en stund.

Hur vet man?

Wilma somnade snabbt vid 21.30. Gissa om hon va trött. Det har varit en lång dag idag. 

Under natten kommer dom fortsätta att kolla hennes blodsocker en gång i timmen. Med lite tur så fortsätter hon att sova. Hon har kanyl i ena armen där dom "snor" lite blod när dom ska kolla blodsockret. Detta för att slippa sticka i fingret varje timme. I den andra armen sitter en kanyl där insulinet droppar in.

Vi får se hur värdena ser ut i natt. Blir hon för låg så får dom väcka henne och se till att hon får i sig nåt så blodsockret blir högre. Men inte för mycket. Det är en himla avvägning hur mycket insulin som kroppen behöver. 

Hur upptäckte vi det här då?

Jo det är som så att för tre år sedan så fick mannen (Wilmas pappa) diabetes typ 1. Han drack massor av vatten och kissade mycket. En granne hade typ 2 och blodsockermätare så mannen va över dit en morgon på fastande mage och mätte upp 18,?. Det var en fredag och han blev inlagd över natten.

Har du ett blodsocker som på fastande mage mäter över 10 så har du diabetes.

Wilma då? Jo hon sover som en stock på natten. Men senaste nästan 2 veckorna har jag märkt att hon varit upp och kissat och druckit vatten på natten. Inget som är likt henne. Har funderat på det och känt att nåt är fel. Hon borde inte kissa så på nätterna. Nu i efterhand så borde vi märkt att hon vid middagen druckit mer vatten eller mjölk, men det va inget vi reagerade på då. I natt kände jag att det inte var ok. Sa till mannen att vi måste kolla Wilma. Det visade sig att Wilma sagt till sin pappa igår att hon såg som blixtar framför ögonen. Mannen reagerade på det så klart. 

I morse var det krig. Wilma ville inte ta blodprov. Vi bestämde att vi kollar kisset först. Visar det inget så struntar vi i blodprovet. Men urinprovet visade på en massa ketoner och gav fulla utslag. Efter många om och men och stora tårar så fick vi ta ett stick i fingret på henne. Resultatet visade på 16,2. Direkt på morgonen och på fastande mage. Vi tittade på varandra och förstod direkt. 

Det är diabetes.

Micke pratade med Wilma om vad det innebär. Jag ringde jobbet, bröt ihop, ringde fritids och skola, bröt ihop. Min lilla tjej. Vi lämnade Casper på dagis och åkte tillsammans upp till barnakuten och ja...här är vi nu. Inlagda i 1-2 veckor. Nu är det diabetesskola som gäller så att Wilma lär sig att sköta sig själv på bästa sätt. 

Alla är kanon. Det gick snabbt från det att vi kom in. 

Vi har pyssel på rummet, böcker, några filmer och TV-spel. 

Wilma sover nu och jag ska oxå försöka sova. 

Hoppas det jag skriver blir sammanhängande. Är så trött.

God natt. 

Stabilt läge

Även om läget aldrig har varit akut så är det ändå skönt när det stabiliseras.

Wilmas urin ser nu bra ut. Inga ketoner och inget glukos.

Blodsockret är nere på  6, nånting. Hon mår fortfarande bra. 

Vi har haft besök av mannen och Casper. Skönt för att alla att ha pigga Casper runt fötterna en stund. Wilma och Casper har spelat tv-spel och haft lite skoj.   

Casper somnade i bilen på vägen hem. Micke åkte hem med honom och jag och Wilma är kvar. 

Det är mycket nu

En gång i timmen kommer dom in och kollar Wilmas blodsocker. Det är fortfarande högt. 14 nånting. Lite segt att få ner.

Personalen är underbar. Alla är trevliga, snälla och hjälpsamma. 

Dom kom förbi med en vagn med böcker från biblioteket. Wilma har lånat 5 böcker. 

Vi har haft besök av en förskolelärare från lekterapin. Hon har berättat om vad dom har nere hos dom och hur det funkar med öppettiderna. Eftersom Wilma är fast här på rummet 1-2 dagar så kom hon upp med en bricka full med grejor aå nu kan här pysslas.

Även en film har lånats. High school musical 3. 

En lärare från sjukhusskolan har varit här oxå. Hon brukar inte komma så där första dagarna när familjer får såna här besked men eftersom vi redan kan lite grann så gör det absolut ingenting. 

Hon informerade om skolan och deras verksamhet. Perfekt. Wilma får komma och få i skolan som hon vill likaså på lekterapin. Det är ju lite som fritids. Man kan leka och pyssla helt fritt. I skolan kan  man få hjälp med det man behöver hjälp med. 

Har pratat med skolan och fröken ska packa ihop lite av wilmas saker å sånt som ska göras nu i slutet av terminen. Då kan vi pyssla med det här så slipper Wilma missa nåt i skolan.

En klasskamrat ska ta med det hem så kan vi hämta där om dom inte kan komma förbi. Dom är tyvärr förkylda nu så dom får inte komma hit.

Ikväll kommer Micke och Casper hit. Vi kände att Casper måste få komma hit aå han får se vad som händer. Att Wilma mår bra men att hon har som pappa nu, diabetes. Det blir konstigt annars för Casper att helt plötsligt ska inte storasyster sova hemma på ett tag. Han måste få va delaktig han oxå.

I morgon kommer svärmor på besök.

Mellis

Lite yoghurt och smörgås serverades.

Just nu...

Allt suger. Varför ska Wilma få diabetes? Varför ska barn överhuvudtaget få diabetes eller andra sjukdomar. Dom är små och oskyldiga. Låt dom vara. Jag vet att hon kommer lära sig det här. Hon kommer lära sig om mat, hälsa, socker, kolhydrater, proteiner, hur kroppen reagerar om hon äter det ena eller det andra. 

Men det känns tufft just nu. Helt plötsligt måste Wilma växa upp.

Hon är tuff och nyfiken så det här kommer gå bra.

Jag själv mår som ett vrak. Kroppen skriker. Stressen är enorm. Jag vill skrika rakt ut: "låt bli mina barn". Men ingen hör och ingen kan göra nåt. Det är som det är. Det är bara att acceptera läget, bita ihop och fixa det här.

Jag borde va stark för Wilma. Men jag känner mig så svag. Tur vi har Micke som är inne i det här. Som kan och som är en stadig klippa att luta sig mot.

Dag 1

Jaha då sitter vi här. 

Wilma har fått insulin inkopplat för att få ner sockret. Hon mår bra och är tuff. Jag själv känner fortfarande att jag vill bryta ihop. Min Wilma.

Diabetes

Här sitter vi på barnakuten. Wilma är pigg och glad och tar det hela bra. Själv skulle jag vilja bryta ihop. Att Micke fick diabetes va så klart inte kul men han är vuxen och klarar sig själv på ett annat sätt. Men Wilma. Min lilla tös. 8 år. Nu ska hon lära sig allt detta med mat, kost, socker, kolhydrater, sprutor.

Allt gick fort på akuten. Vi fick komma in på rum direkt och sen har det rullat på. Som tur är så fick vi byta till ett större rum för det var många läkare här inne en sväng.

Embla-plåster är på plats i bägge armvecken och på båda handryggarna. 

Nu är läkare här. Återkommer.

Panik

Wilma mätte upp 16,5 i blodsocker på fastande mage. Nu akuten. Känslorna skenar

Hemgång

På måndagar när klockan slår 16,00 är det dags att dra.
17,30 är det ridskola för Wilma så jag hämtar Casper och åker hem, Mannen tar med sig Wilma hem sen är det bara att byta om och åka för att hinna.
Så kvällen kommer jag spendera i ett kallt ridhus.
Dom borde ha hästar till föräldrarna som väntar så vi oxå kan rida och hålla oss varma :-)
Saknar hästryggen.

Skickar en massa krya på dig kramar till Jossan som har varit sjuk i en vecka. Riktigt dålig men hon biter ihop. nu har hon fått konstaterad halsfluss och fått antibiotika så on börjar bli bättre. Kram till dig.

Underbara helg

Helgen har varit härlig.
Skriver lite kort här så ska jag skriva lite utförligare senare.

I lördags var jag på en föreläsning då Lennart Matikainen kom till Uppsala. En superbra föreläsning som jag absolut ska skriva lite mer om.

I söndags var vi i kyrkan. Wilmas hade avslutning på Miniorerna. Wilma och 2 klasskamrater hälsade alla välkomna. Barnen sjöng och var jätteduktiga.
Efteråt åkte vi snabbt hem, jag bytte kläder eftersom jag upptäckte att det var svinkallt med kjol.
Sen åkte vi in till stan. Casper fick vara hemma hos sin morfar en stund. Perfekt. Wilma släppte vi av vid bion då hon skulle se på Tjuvarnas Jul med två av sina kusiner. Mannen och jag passade på att åka och julhandla julklappar till barnen.
Wilma gick med sina kusiner hem efter bion. Dom bor nära. Det gav oss lite mer tid för shopping.
Det mesta är avklarat men visst...ett par julklappar återstår.
Igår kväll så slog jag in det som vi handlade så det mesta är verkligen klart. Skönt.

Det blev sen middag och bad för barnen igår så för dom var det god natt en timme senare än vanligt. Gissa om jag hade trötta barn i morse.
Jag var oxå trött som stod och slog in klappar till 23,00 nästan. Zzzzzzzzzzzz.
Ikväll blir en tidig kväll.

Älgkrock

Inte för mig men för min kollega. Läskigt.
90-väg och helt plötsligt hade älgen varit framför bilen. Allt gick dock bra. Krockkudden hade inte utlöst men kollegan klarade sig helt utan skador. Lycktan på bilen på ena sidan var trasig och det var bucklor på huven. Älgen hade sprungit vidare. Polis och viltvård blev så klart inkopplade och kollegan markerade ut vart älgen försvann så förhoppningsvis så hittar dom den. Hoppas den klarat sig.

Gott

Jag är så svag för dajmglass. Sååå gott.

Klockan är 22.06 och jag borde lägga mig men jag håller på å slår in julklappar. Svettigt blir det eller så är det bara varmt inne. Svalkar mig med lite glass innan sängen kallar. 

Julfest

Igår var det julkalas på jobbet. Eller rättare sagt 4-års kalas. Det var alltså 4 år sedan vi flyttade in i vår nuvarande anläggning. En stor och fräsch anläggning.

Det var mingel, julbord (buffe) som Helgessons catering kom med. Dom är suveräna. Bra mat och trevlig personal som hjälpte till.
Kaffe kokade vi här på löpande band och fyllde i termosar. Vilket springd et blev i trapporna. Men man höll värmen för ute i "ladan" var det bara 10-14 grader. Ruggigt.
Leverantörer och kunder var på plats. Kunderna fick gå tipspromenad och idag är vinnaren utsedd.
Vinsten. En skruvdragare och en chokladask. Grattis.

16,30 stängde vi som vanligt.
Mellan 17-20 var det "fest".
Sen städning. Vi var snabba så 20,30 kunde vi bege oss hemåt.

Jag va in på Ica Maxi först. Dom har öppnat nytt här så igår var det första gången jag var in. Stort och luftigt och inte mycket folk alls. Perfekt. Skulle handla mjölk, tops och julpapper men kom även hem med schampoo, balsam, ett par nagellack, värmeljus, en varsin snöglob till barnen (sån man skakar å så snöar det i den), toapapper, kvarg, en tidning...ja å så klart det jag skulle ha med mig :-)

Jag var hemma till strax efter 21. Då var det full rulle en timme. Plocka ur Wilmas ryggsäck sen utflykten, ta fram kläder till barnen, städa upp lite. Sen dök jag ner i kudden helt dö.
Det visade sig oxå i morse. höll inte på att komma upp. Men istället för att stressa så tog jag beslutet att barnen och jag skulle ha en dräglig morgon trots att vi var sena.
Jag körde Wilma till skolan istället för att skicka ut henne till skolbussen. Då fick vi nästan 30 min extra på morgonen.
Vi blev 10 minuter sena ändå till skolan men...shit happens. Jag följde så klart med Wilma in till klassrummet och lämnade av henne.
Vidare till dagis då lämningen blev lite så där för Casper ville ha en sparkcykel och dom 2 som va framme var upptagna. Det löste sig till slut och jag kunde åka vidare...15 minuter sen till jobbet. Hade redan förvarnat ena kollegan om det.
Så blir det ibland. Men jag är glad att jag klarade av att inte stressa. Att jag kunde behålla lugnet trots att klockan springer iväg. Det fick bli hur det blev.
Alla var glada och lugna på morgonen. Skönt.

Nu lunch.

Hårfix

Nu är det dags att bli av med den mörka utväxten. 

Så här sitter jag och blir ompysslad 😊

Gårdagens filminspelning

Igår var en rolig, spännande och annorlunda dag.
Istället för att sitta instängd på kontoret på jobbet så var jag på filminspelning.

Jag och bilen begav oss till Stockholm. Det var inte superlätt att hitta men men gjälp av telefonens GPS och min vän Jörgen (i andra sidan luren) så lyckades jag komma rätt till slut. Till och med 30 min innan samlingstid.

Inspelningen då. Jo jag och 3 "kollegor" var polisstatister. Supertrevliga personer som jag hoppas få träffa igen.

Det var inspelning av "Tjuvheder". En socialpolitisk dramathriller om gatulangaren Minnas kamp för att överleva. En berättelse om samhällets brist på solidaritet och omgivningen syn på människor som inte kan leva upp till rådande normer.

Tyvärr så var inspelningen lite försenad vilket gjorde att vi inte kunna komma på plats i värmestugan och byta om direkt utan blev stående ute och väntade i 1,5 timme. Burr va kallt det var.
Till slut fick vi komma in i värmen och byta om bara för att ge sig ut i kylan igen för inspelning. Det kom till och med snö en liten stund. Burr.
Det var kallt, skitigt, lerigt men alla ansikten var glada och alla var vänliga.
Det blev en del stående i kylan. Mellan tagningarna så fick man hoppa och röra på sig lite mer så att man höll värmen lite grann. En vänlig själ lånade ut en liten värmepåse som man skulle lägga i vanten. Skönt. Tack snälla.

Det blev många timmar ute i kylan. Speciellt för en som mig som är van att sitta inomhus och jobba.
Vid 16-tiden var dagen slut och vi fick gå och byta om och rulla hemåt. Gissa om jag drog på värmen i bilen.

Jag har haft en härlig dag. En erfarenhet rikare och jag har träffat trevliga människor.
En annorlunda dag i mitt liv. En dag som bryter mot allt vad kontorsarbete innebär :-)

En bra dag

Idag är det en bra dag på alla sätt och vis.

Morgonen med barnen flöt på bra. inga tjafs eller nåt annat. Vi klädde oss, åt frukost, gjorde oss klara, dom hann kolla på barnkanalen i 10 minuter.
På med ytterkläder, Wilma gick till bussen, Casper och jag kom i väg till dagis. Bra lämning på dagis då bästisen va där plus att dom skulle va inne en liten stund. Alltid enklare att lämna då plus att allt går fortare eftersom man slipper klä på honom alla kläder som ska på i den här kylan.
Va på jobbet 30 minuter innan start.
Perfekt. För idag blir en kort dag :-)

Idag blir det nämligen filminspelning i Stockholm. Jag ska spela polis. Superkul. Spännande. Pirrigt.
Nervöst. Galet. Roligt.
Får berätta mer efter dagens slut. Vet ingenting om dagen. Får information på plats.

Glädje

Jag känner mig positiv. Jag känner mig glad. Jag känner mig energifylld.
Jag vet inte varför och jag vet inte vad det är jag har förändrat för att det ska kännas så här. Men det var länge sen jag kände det.
Kanske är det just så enkelt att jag efter bikiniprovningen här om dagen fick mig en tankeställare om min kropp. Träning beshövs.
Kanske att jag just nu har några små roliga saker att se fram emot.

* Dags att träna i helgen
* Hårfix-dags - ska utväxten blekas på eller ska det bli brunt?
* Statist i en produktion - vet inte så mycket än
* Föreläsningar på förskolan - Triple P
* Föreläsning - Lennart Matikainen
* Julavslutning för Wilma på miniorerna
* Lucia på Caspers dagis
* Julbord med jobbet
* Möte i Stockholm med jobbet
* Öppet hus på Wilmas fritids
* Julavslutning för Wilma
* Julbord med mannens firma

Alla saker kanske inte är jättestora men för mig är dom speciella. Det är någonting som bryter det vanliga lunkande mönstret när man pendlar mellan hem och jobb.
Någonting som bryter av.

Det gäller att hitta det positiva och att hålla fast vid det så att det negativa inte får utrymme att växa.

Äventyr

På måndag ser det ut att bli lite äventyr för mig. Superkul. Ser verkligen fram emot det.
Berättar så klart mer när jag vet mer själv.

Känner att jag börjar se det positiva. Att jag vill fylla mitt liv med positiva saker och det är bara jag som kan ändra på det. Så jag försöker. Känns bra just nu :-)

Dagens casting

Idag är det halvdag på jobbet. Tog en ledig förmiddag.
Har varit till Stockholm på casting. Provfilmning alltså.
Fick ett sms där dom ville att jag skulle komma in. Bestämde att idag var en bra dag. Fick ett mail med information. Klart. Bara att ta sig dit.

Så i morse lämnades Wilma till skolbussen och Casper till dagis. Min bilresa till jobbet blev en tur förbi Stockholm först. Ingen omväg alls. Hi hi.
Att hitta parkering var inte det lättaste. En hel jäkla gata var avstängd. Ingen aning om varför. Efter lite snurrande så fanns det en lucka till mig. Tur vi haft en chrysler som jag lärde mig fickparkera för att få in volvon i ett hål är iaf lite enklare.

Väl på plast så så fick jag fylla i ett papper. Kontaktuppgifter och storlekar.
Vänta.
Min tur.
Att stå i ett kalt helvitt rum med endast en kameraman känns lite så där. Inge skumt alls.
Men det gick väl bra. vad vet jag. Jag gjorde som han sa och mer kan jag inte göra. Nu är det bara att hålla tummarna som f-n för det skulle vara så himla skoj att få komma iväg och göra ett sånt här jobb.

*håller tummarna allt vad jag kan*

Innan jobbet sprang jag in på apoteket. Supertrevlig personal.
Direkt in på Stadium som låg bredvid. Barnen vill ju bada på badhus men hur ska det gå till när jag inte har någon bikini. Trevlig personal även där. Första killen hälsade och log. Nästa var en tjej som frågade om jag behövde hjälp när jag kanske såg lite förvirrad ut. Frågade efter bikini och hon gick iväg för att kolla för hon hade nåt bak på lager. Kom ut med en. Prova. Fel storlek. Gick till samma tjej och hon hämtade en till fast i en större storlek. Passade bra. lite osäker på färgen då det är en sommarfärg och med min bleka kropp så vet jag inte om det blir en bra kombination men den satt bra och vad gör man inte för barnen. Tack till den trevliga tjejen som med ett leende och trevlig attityd hjälpte mig.
Det enda som nu måste jobbas på är storleken. Att överdelen är större är ju inte så konstigt med tanke på brösten men även nederdelen. Fick köpa en bikini i storlek 40. 40?! Visst kanske inte så stor men för någon som alltid variit storlek 36 och sen gått upp till 38...ja då börjar 40 bli lite så där. Så nu är det bra mat, träning och inga gosaker som gäller. Formen ska tillbaka. Jag vill. Hjälp mig nån. Det är ju så svårt. Bara att bita ihop och bestämma sig va. Puh. Kom igen nu tjejen. Det här fixar du.

Lunchdejt

Tja eller mer lunchträff.
Min bror va i stan en stund så han köpte en matlåda och kom förbi mitt jobb så åt vi tillsammans. Trevligt som bara den även om det bara var för en liten stund.
Tycker nämligen om min storebror supermycket. Han har alltid funnit där för mig och hjälp och stöttat mig i allt. Man kan prata med honom om allt mellan himmel och jord.

Min bror är bäst.

Tjaffiga mornar

Hur gör folk?
Hur har man en lugn morgon med barnen?
Hur får man barnen att inte hitta saker att tjaffsa om?
Hur får man barnen att inte gnälla om och på varandra på morgonen?

Finns det något facis? För just nu skulle jag behöva ha ett.

Utveckling

Jag står still.
Jag behöver utveckling. Jag behöver utvecklas. Jag behöver utmaningar.
Jag behöver ny information och ny kunskap i mitt huvud, min hjärna och min kropp.

Men vad?

.......
........

Hjärnan går på högvarv för att komma på vad jag ska göra.
Det känns som om jag står still på jobbet. Jag trivs på mitt jobb absolut. Men jag sliter mellan jobbet, lämningar av barn, hämtningar av barn och vabb. Att utvecklas på jobbet känns som en omöjlighet just nu.
Jag behöver nåt annat.

Har kollat kurser. Funderade på en kurs i engelska. Eller kanske spanska. Eller är det matematik jag ska läsa? Eller kanske nåt om rymden?!
Eeehhhh.....
Men jag kom på det. Som säkert många andra.
Hälsan är viktig för oss. Hälsa, träning, vad vi äter och hur vi äter. Jag tror inte vi kan få nog av den kunskapen.
Jag vill lära mig mer om kost och hälsa för min egen skulle. Min egna kropp och min egna träning. Men jag tycker oxå att vi behöver kunskapen och intresset för att lära våra barn om träning, kost och hälsa.

Igår klämde Wilma ur sig att hon tycker det är tråkigt att äta. Jag tog direkt en disskution med henne.
Hon känner sig inte fri. Fri? Ja att få leka...när hon måste sitta och äta. Så jag fick vackert förklara vikten av att äta, mat över huvud taget men oxå rätt sorts mat. Så att kroppen orkar. För hur mycket vi än vill leka istället för att äta så kommer kroppen inte orka leka sen...när vi inte äter.

Nu kanske just Wilmas uttalande inte var så illa som det först lät. Inte när jag fick höra hur hon tänkte och jag fick en chans att förklara kropp, mat, energi, hälsa.
Men faktum kvarstår att ätstörningar går nedåt i åldern och det är inte ovanligt att det börjar så tidigt som i 8-9 års åldern. Till och med 7 års åldern.
Jag tror att om man som förälder tidigt lär sitt barn om kost och hälsa så kanske dom oxå kommer fatta att man inte behöver vara smal, att man kan äta OCH vara smal och hälsosam. Allt handlar ju om vad vi äter och i vilken mängd vi äter det i.

Så kost och hälsa får det bli.
Ska bara läsa sista sidorna ur Twiligt part II - boken. Så spännande.
Sen ska jag slänga mig på en bok som jag lånat av min bror. Återkommer med namnet på den :-)

Ensamt

Ibland känns allt så ensamt. Jag kan inte förklara varför. Det känns bara så. 

Känner att jag måste vidga mina vyer. Träffa nytt folk. Men hur gör man det? Vart gör man det? 

Blod, svett och tårar

Ha ha så allvarligt blir det nog inte men nu är träningsskorna på. 

Cykelbyxorna på plats och likaså träningslinnet. 

Jag har placerat rumpan på cykeln som står i tvättstugan så nu ska här trampas.

Gissar att det inte blir så allvarligt som sagt men nu är det dags att komma igång igen efter operationen. Jag har inte gjort nåt. Har kunnat träna tidigare säkert men jag erkänner...jag blev bekväm och lat.

Men när man känner att volymen ökar på kroppen där det inte ska öka, när man känner att det börjar bli löst och när man ser på vågen att kilona ökar ja då är det dags att förändra situationen.

Börjar med att cykla och se hur det känns. 

Tapperhetsmedalj

Fatens tapperhetsmedalj går till min älskade Wilma. Trots feber så har hon varit med mig idag och kämpat på. 

Vi lämnade Casper på dagis och stack till jobbet. Va tvungen att fixa ett par saker. 

Hon höll ut hela tiden.

Sen lämnade vi in, hämtade Casper och åkte hem. 

Nu sitter vi här i soffan. Jag och barnen iallafall. 

Mannen somnade i köket efter maten så han sitter fortfarande där och sover.

I morgon är en ny dag. För Wilma är det en dag hemma och för mig ytterligare en vabb-dag.

Min pension kommer jag aldrig att kunna ta ut med föräldraledigheten som jag haft och all vabb som jag sliter med. 

Att njuta på ålderns höst känns avlägset. Jag kommer få slita ihjäl mig på jobb och kommer aldrig få njuta.

Så jag får väl försöka njuta nu istället. 

Vab....eller nåt

Det blev vabb idag.

Wilma va krasslig på fritids igår men fick en tablett så hon va pigg när Micke hämtade henne.
I morse kom hon ner och klaga på att hon va varm. Hon kändes inte speciellt varm men jag tog en temp och den visade 38,4. Ingen jättehög feber men trots allt feber. Kollade lite senare på morgonen oxå och det såg lika dant ut med feber.
Ringde fritids och meddelade att Wilma inte kommer i eftermiddag. Det var tydligen många som sjukanmält sig idag. Ringde så klart skolan oxå och meddelade att Wilma är med mig idag.

Så här sitter vi. Casper är på dagis och Wilma är med mig på jobbet. Hon är rätt så pigg och jag har en kollega som är på semester den här veckan så jag gör en edl av hennes jobb och att jag ska vara hemma en dag det funkar inte. Jag måste sköta det dagliga iallafall. Vill inte komma efter på det. Siffrorna måste stämma och ju mer man kommer efter desto större är risken att man kanske stressar och gör fel och sen ska man oxå hitta felet. Nä. Vi jobbar en stund idag.

Eventuellt kan mannen komma iväg tidigare och då kan han hämta Wilma här. Annars så jobbar jag på så att jag får undan och så slutar vi i tid så vi kan hämta Capser och åka hem och vila.

Så för Wilmas del så blir det ingen vaccination idag. Hennes klass skulle vaccineras. Påsjuka, röda hund och mässlingen tror jag det var. Men i och med att hon har feber så får hon inte ta sprutan för kroppen har fullt upp ändå.
Skolsyster säger att hon tar det i maj då när hon kommer tillbaka till skolan och vaccinerar femmorna.

Vabb på G?

Fick nyss ett samtal från fritids. Wilma verkar må dåligt och ligger på soffan där. Ingen feber men hon fryser och har tydligen ont i huvudet. Dom ska ge henne en tablett så ska jag försöka komma från jobbet så fort jag kan och hämta henne.

Igår kväll slocknade hon bredvid Casper, i våran säng. Casper låg och lag pussel på Ipaden. Wilma somnade bredvid. Väckte henne för att natta henne i sin säng och hon va hängig och hade ont i huvudet. Hon fick en tablett och fick lägga sig.
I morse vaknade hon pigg och kry. Ingen huvudvärk. Glad och frisk som en fläkt. Klädde sig och åt frukost.
Hon sa till fritidsfröknarna att hon hade mått lite dåligt i morse på skolan. Men enligt dom hade hon väl glömt bort det under dagen för hon har varit i skolan och inte sagt till någon fröken. Nu är hon på fritids och verkar va lite krass.

Hur mår hon egentligen? Hur är det med henne? Sjukdom på g?
Vi får se. Det blir till att pyssla om henne lite extra i kväll och få i säng henne i tid så får vi se hur det utvecklar sig.

Stolt

Höstens utvecklingssamtal för barnen är avklarade.
I måndags var jag till skolan med Wilma och träffade hennes fröken och pratade och igår var det Caspers tur på dagis.

Det finns inget att klaga på alls.
Det går jättebra för Wilma i skolan. Hon är duktig i alla ämnen, hon tycker det är kul i skolan och med lektionerna, hon är flitig, hon är engagerad, hon är snäll, omtänksam, hjälpsam, rolig, hon har massor av kompisar m.m. m.m.
Inget negativt alls.
Ska man påpeka nåt så var det att hon äter sakta på lunchen så hennes mat blir kall. Ibland äter hon så sakta att hennes kompisar ber henne bli klar nångång så dom kan få komma ut och leka och ibland springer dom ut före så hon sitter själv och äter upp.
Så det enda hon ska göra är att äta maten direkt när hon sätter sig ner. Smörgåsen kan man äta sist när man sitter och pratar.

Casper då. Jo även busfröt går det kanon för på dagis. Han är snäll, omtänksam, humoristisk, bjuder gärna på sig själv, duktig och engagerad i det dom gör. han har många kompisar och är mycket omtyckt av dom andra barnen.
Han gillar att bygga med lego, är intresserad av byggnation och konstruktion, gillar att lyssna och dansa till musik. Han cyklar gärna ute på gården och även ute är det byggnation och konstruktion som han gillar.

Så...stolt som bara den över mina barn var jag redan innan. Nu är jag ännu mer stolt. Går det? :-) Dom är helt klart bäst.
Älskar dom så in i bomben.

 

Broöppning

Lyssnade precis på en intervju där dom diskuterade broöppningen då två personer omkom. 

Polismannen blev dömd för att ha beordrat öppningen. 

Jag personligen tycker inte alls han gjorde fel. Ja det var ett trängt och stressat läge och man anser att han gjort fel bedömning...nej rätt bedömning enligt mig. 

Han gjorde vad som krävdes för att få stopp på dessa personer som körde fort och vårdslöst i trafiken. 

Om männen i bilen istället gjort rätt val att stanna redan från första början när polisen ville det så har det aldrig hänt. Om dom stannat nån stans på vägen så har detta aldrig hänt. Om dom stannat vid den nerfällda bommen vid bron så har detta aldrig hänt och deras liv inte tagits ifrån dom. 

Man säger att polismannen gjort ett fel val att beordra öppningen men männen som miste livet gjorde flera felaktiga val och det ledde till deras död. 

Man säger att männens familjer så klart lidet och det förstaår jag men om männen kört över någon, kört på någon ha då har ju andra fått lida. Jag anser att männen gjorde flera fel, dom hade flera chanser att stanna. Men dom gjorde inte det. 

Polismannen ska inte straffas för att männen bröt mot flera regler och gjorde dumma val.

Hunger games

Har äntligen kollat på Hunger games. Både film nummer ett och film nummer två.
Helt klart sevärda filmer. Vet intevad jag riktigt tyckte om ettan. Bra absolut, spännande...ja...men nånting fattades men efter att ha sett tvåan så tycker jag att filmen har växt och jag längtar efter....ja just det...
Till min fasa så har jag förstått att det finns en film till...som snart har biopremiär. Och det värsta av allt är att det är PART I. Det kommer alltså att komma en PART II oxå. Suck. Varför hittar jag alltid såna här filmer. Jag vill helst bara kunna kolla från början till slut och sen är det just...Slut. Men nej..det ska alltid finnas fortsättningar som man ska vänta på.

Får se om man ska få till en bio-sväng så man får se part I.

Irritation

Ett par saker jag irriterar mig på:

När man säger att man ska vara barnvakt. När man ska vara hemma och vabba för SINA EGNA BARN.

När man frågar vilket datum nån kan, man får till svar att det datumet KAN JAG INTE och så bokas det ändå in på det datumet när man INTE KAN. Varför frågade man då från början?!

När man ber om hjälp med nånting å så händer ingenting på flera dagar och till slut får man be om hjälp igen och så går dagarna ändå.
Säg på en gång att NEJ, det tänker jag inte göra eller NEJ det hinner jag inte eller NEJ det kan jag inte.

Vabb

I helgen blev Casper ännu mer krasslig. Från att ha hostat i flera veckor och hostan försvunnit så kom det gröna snoret. I helgen kom febern och en hängig liten kille. 

Vi åkte in tillsammans igår och kollade på när Wilma hade badmintonträning. Casper låg ner på bänken. I bilen på vägen hem somnade han och sov sen i 3,5 h ungefär. 

I natt va jag upp till honom, tempen visade 40,3. Hämtade alvedon som han drack, mådde illa, kräktes lite i sängen, hann till toaletten och tömde magen, jag fick väcka Mannen så jag fick upp rena sängkläder, blev en supp istället och alla kunde somna om. 

Casper är het, hängig och hans tal är lite grötigt. Fattas bara att det blir en halsfluss av det här. Är nästan övertygad om att det blir så. Hoppas dock att han slipper det. Min lille kille. 

För Casper del har ju inte helgen varit så skoj med febern och allt vad det inneburit. 

Wilma har haft mysigt. I lördags e.m lämnade jag henne hos grannarna för övernattning. Dom har själva 2 tjejer och ytterligare en tjej skulle sova kvar så det blev tjejkväll för dom. Frun i huset gjorde Hemmagjord pizza, dom hade disco i källaren, ansiktsmålning och filmkväll. Dom hade supermysigt. 

Kl 11.15 i söndags hämtade vi Wilma för badmintonträningen. En spännande träning då brandlarmet gick och alla fick utrymma. Som tur var så var det inget allvarligt utan en deckare som ingen vet varför den utlöste. Träningen kunde fortsätta. Barnen va jätteduktiga och samlade. 

På väg hem så släppte vi av Wilma hos en klasskompis då dom ville leka en stund. 

Vi andra åkte hem. Casper sov och sov ju vidare i min säng. Mannen bakade bröd och en kaffekaka. LCHF så klart. Jag gjorde en LCHF kladdkaka.

Mannen hämtade Wilma och handlade lite. Det blev köttfärspaj för mig och mannen och tacos för barnen. Casper åt bra. 

Idag får jag knappt i honom frukost. 

Mannen och jag har haft en massa tid ihop i helgen.

Supermysigt. 

Ensamt

Just nu är det ensamt och det är dags att sova. Barnen sover redan sen länge tillbaka. Så helt ensamt är det ju egentligen inte. Men mannen saknas. Det är tomt hemma. Ingen snygging som rör sig i huset, ingen snygging som säger nåt, ingen snygging som står naken i badrummet och borstar tänderna. Ingen snygging som pussar mig god natt.

Mannen är vid husvagnen för att få ordning så det blir klart så vi alla kan åka upp framöver.

Han är duktig och händig. Kunnig. 

Jag ska sova men saknar snyggingen. Får sova med tänd lampa för det blir så mörkt annars. Det gör inget när snyggingen är hemma. Men när man är själv så blir det mörkt.

God natt nu. 

Älskade ungar

Jag älskar er av hela mitt hjärta. Ni är det bästa som finns. Alltid.

Underbara känsla

Den där känslan man får när huvudvärken man haft i flera dagar, äntligen släpper.
Helt plötsligt känns allt så lätt, så enkelt, så smärtfritt. Det känns som om man går på moln och man kan dansa sig genom livet.

Underbara känsla...tänk om du alltid fanns där.
Hmmm..vad ska man göra för att ha den hos sig...alltid...eller i alla fall allt som oftast!

Snö

Det snöar här. Ingen aning om hur många grader det är ute men vem bryr sig. Det snöar.
:-)

Huvudvärk

Som ett brev på posten och jag vet ju om det. Så varför?
Jag åt godis i helgen. Ganska mycket. Å så åt jag i söndags och så åt jag pytte i måndags för att det fanns. Så nu...HUVUDVÄRK. Sen i går eftermiddag.
Låg i sängen hela kvällen i går och har ont än i dag men det är ju bara att bita ihop.
Kanske är dom borta när jag vaknar i morgon.

Socker ÄR gift för kroppen. Varför äter vi skiten?

Kallt

Burr, burr.
Just nu är det bara kallt. Kallt ute och kallt inne. Egentligen säkert inte kallt inne men jag är frussen av mig så.

Ikväll blir det till att klä på sig för då ska jag stå i ett ridhus.

Ny dag

Jag överlevde. Tack till mig själv för att jag bet ihop och övervann en rädsla. Tack oxå till min älskade man som trots disskutioner innan och att jag tyckte han va totalt puckar eftersom han inte fattade eller ville förstå, fanns som ett stöd för mig hela tiden. Jag älskar dig.

Kvällen blev inte sen. Barnen hade haft det bra, myst med sin morbror och varit uppe sent. Dom sov till 08.30. Lagom för oss att kliva upp då och äta frukost tillsammans allihop. 

Wilma har varit hos en kompis och lekt idag. Snorisen Casper har varit hemma med mig och gjort maränger och en citronpaj. Tyvärr blev den lite bränd i kanterna eftersom jag inte hade på folie på kanterna direkt. Men det går att peta bort och så har vi lärt oss det till nästa gång:-)

Middagen idag består av pulled beef, kokt ris, cole slaw och grönsaker.

Efterrätt: citronpaj så klart :-) 

Panik

F-n oxå. Paniken är här. Jag som lyckats må bra så pass länge ändå. Stolt över mig själv.
Men nu...igår var jag tvungen att gå in på toaletten och vara i fred. Paniken sköljde över mig. Tårarna sprutade och jag hyperventilerade och svettades. Efter en stund gick det över. Jag skämdes över hur jag mådde. Varför gör jag det egentligen. Det är ju som det är just nu.
Varför?
Det ligger en grej framför mig. Nånting som många skulle se fram emot. Det gjorde jag oxå. Ganska mycket. Men så nås jag av information som gör att jag inte längre har koll på läget. Jag måste ge av mig själv i ett större sammanhang. Jag måste kunna stå på egna ben utan stöd av min man i ett större sammanhang. Större sammanhang som jag tidigare undvikigt eftersom jag annars fått panikångest. Jag har accepterat att jag kanske inte kommer vara social på det sättet som jag varit förut och det gör inget. Det är inget jag lider av om jag inte utsätter mig för det. Tyvärr så är det folk omkring mig som dock lider av det och som tycker det är jobbigt. Vilket gör det ännu mer jobbigt för mig eftersom jag inte medvetet vill hålla mig borta. jag vill...tro mig men min kropp skriker att jag ska strunta i det. Min kropp skriker efter lugn och ro. Den skriker efter trygghet.
Snälla respektera att jag kanske inte kan genomföra det här. Jag mår dåligt av situationen och att känna att jag borde och måste för andras skull gör det hela ännu värre.   

Halloweendräkt

Nu ska jag iväg på lunchen och köpa halloweendräkt till Casper. Dom har party på dagis på torsdag och dom som vill får klä ut sig. Han vill :-)
Vi har kollat på nätet och nu får vi se om jag får tag i det han vill ha. Inget speciellt dyrt blir det men ändå så det blir lite speciellt för honom.

Wish me luck.

Dagens tips

Ät INTE en hel ask läkerol-tabletter under en kort tid.

Resultatet = Ont i magen och svullen. Ser gravid ut. Kapoff så slog det till.

Tänkte inte ens på det. Hade en ask och satt och små-åt. Helt plötsligt var den slut.
Aj aj aj aj.
Det var i morse och jag har fortfarande ont.

Tiden som varit

Ja och då menar jag inte överlag i livet utan mest sen ett par dagar tillbaka :-)

I lördags åkte mannen och min papp upp med husvagn och förstuga till Orsa. Tyvärr funkade det inte att få upp stugan på en släpkärra så det blev att få tag i en lastbil. Det löste sig. Casper var helt såld på lastbilen på lördagsmorgonen när mannen stod och lyfte upp stugan på lastbilen. Casper utbrast "Jag har faktiskt aldrig åkt en sån här". Detta som svar på att jag tyckte det var långt för honom att sitta i lastbilen för att åka med till Orsa. Det slutade med att vi packade ihop kläder och frukost till Casper så fick han åka lastbil.
Wilma och jag blev plötsligt hemma själva. Tjejdag :-) Vi ringde hennes kompis Agnes plus hennes mamma, så åkte vi dit på lek och fika innan vi åkte ner på stan och gick på bio. LasseMajas detektivbyrå blev det. Gissa om tjejerna va nöjda. När vi släppte av Agnes och R-B hos sig så slutade det med att jag åkte ensam hem. Wilma blev kvar för övernattning hos Agnes. Kändes skumt när bilen rullade hem. Ensamt. Hemma låg min bror i soffan och sov. Han hade jobbat hela dagen. Mannen och Casper kom inte hem förän 22,40. Då sov Casper redan.
Bror och jag stekte falukorv och kokade spagetti och åt framför TV´n i soffan. Lugnt och tomt var det hemma.

På söndagen så hämtade jag Wilma för då var det dags för badminton. Agnes följde med och tyckte det var skoj så nu ska hon oxå gå. Kul för tjejerna att få träna tillsammans och träffas lite oftare.

Det stod shopping på schemat oxå.
Vinteroverall till Casper på XXL för 500 spänn.
Ett underställ i fleece till Casper för 149 spänn.
En vindjacka till Wilma på XXL för 300 spänn.
Bra priser.
Det blev ett besök på Skopunukten oxå.
2 par skor till Wilma och 1 par skor till Casper. Wilma fick 2 par höstskor. Skitsnygga. Casper fick ett par vinterkängor. Han älskar dom och skulle ha dom på sig direkt och nu har han dom på dagis. Skönt när barnen är nöjda med shoppingen dom med. Snygga var kängorna oxå så klart :-)

Nu är det höstlov för Wilma vilket innebär fritids hela veckan. Jag ska va ledig på fredag så det blir iallafall en dag kort på fritids. Hon ville så gärna få vara ledig en dag.

På lördag vackas det fest. Jag är ingen festmänniska längre och känner mig redan trött.
Men det kanske hinner ändras tills på lördag.

Ha en fin höstdag.

Mer tid

Jag vill ha mer tid. Fler timmar på dygnet. Jag vill kunna få mer tid tillsammans med mina barn. Känns som om dagarna och veckorna bara försvinner.
Jag går upp 06,00 och väcker barnen därefter. vi får strax över en timme tillsammans på morgonen men det är ju lite stressigt. Alla är trötta. Klä på sig, äta, borsta tänder och borsta hår, packa väskor. Sen är tiden slut och det är dags att ta på sig ytterkläderna för att lämna Wilma till bussen och för Casper och mig att åka till dagis.
Jag är på jobbet mellan 08,00-08,30. Jobbar till 16,00-16,00 beroende på hur dagen ser ut. Allt som oftast packar jag ihop 16,15. Hämtar Casper vid 16,30-16,40 och så åker vi hem. Är hemma vid 17,00.
Läggdags är vid 19,00. Eller då måste man iallafall börja göra iordning barnen för att få isäng dom till 19,30-19,45. 20,00 är alldeles för sent och barnen blir supertrötta morgonen efter.
Men när man kommer hem så ska det lagas mat.
Barnen softar ofta i soffan och mannen och jag lagar mat och dukar bordet. Tid tillsammans med barnen försvinner. Wilma har hjälpt till i köket i bland men samtidigt så är barnen så trötta efter dagen så att få softa i soffan är helt ok för mig.
Vi äter tillsammans, ibland badar barnen efter maten och vi röjer upp köket.
Men tiden tillsammans med barnen då? Vart tog den vägen? Jag har inte skaffat barn för att knappt kunna umgås med dom. Jag vill ju vara med dom. Få tid med dom.
Hur gör alla andra?
Visst man har ju helgerna. Men dom springer f-n oxå iväg. Ibland måste man tvätta och städa. Ibland handla.

På så sätt älskar jag vår vintrar. Vi packar ihop på fredagen och åker till husvagnen och så åker vi skidor och umgås hela helgen. Jag, mannen och barnen. Det finns inget annat är VI då.

Det gäller bara att få till det även på annan tid på året.

När man ser hur det ser ut idag så blir man ledsen. Då tänker jag inte på mig själv. Utan allmänt.
Mammor som är ute med sina barn och går och som samtidigt går och kollar i sina mobiler.
Mammor eller pappor som åker till lekparker med sina barn men när dom väl är dom så sitter dom och kollar i sina mobiler medan barnen leker. När barnen ropar på sina föräldrar så svarar dom men kollar knappt upp. Ser knappt sina barn.
Föräldrar som "leker" med sina barn hemma men som inte ger dom full uppmärksamhet utan dom kollar samtidigt i sina mobiler.
Dessa jävla mobiler. Hur vore det om vi vuxna skärpte oss. Om vi gav våra barn den tid dom behöver. Den uppmärksamhet dom behöver. Hur vore det om vi gav av oss själva till våra barn.
Om vi kunde umgås med våra vänner med total närvaro. Inte sitta och kolla i mobilen och sms´a med nån kompis medan vi fikar med en annan.
Hur vore det om vi lyfte på luren och ringde våra vänner för att få höra deras röst och få prata. Inte bara kolla på facebook och uppdatera oss den vägen och sen inte höras av på luren.
Snart kommer människan inte veta hur man umgås längre. Vi kommer snart inte att kunna vara sociala för vi vet inte hur man beter oss.
Hur ska vi då kunna lära våra barn vett och ettikett och hur man beter sig bland folk när det enda vi gör är att sitta med en mobil i nyllet på oss själva.

Ja det var min fredaghjärna som funderade lite.

Trevlig helg alla fina människor.
Glöm inte bort att det finns ett helt underbart härligt liv att leva om vi bara lag bort våra mobiler lite grann.

Kram

Skitväder

Usch, idag är det inget roligt väder alls. Svinkallt även om det är plusgrader, blåsigt och regnigt, grått och trisst. Glad att jag jobbar inne.

Led med min älskad Casper i morse. Lämnade på dagis och dom gick som vanligt precis ut på gården när vi kom. Vi kommer sån tid. På sommaren är det ju ok men nu på hösten. Kallt och ruggigt och regnigt. Casper fick på sig kläder och när jag skulle lämna honom så sa han att han inte ville vara ute, att han frös. Ansiktet frös. Och det finns inget jag kan göra. Visst jag kan ta med honom hem igen men vem sätter in pengar på mitt konto då när jobbet inte gör det.
Jag är jättenöjd med dagiset, absolut, men ibland önskar jag att dom kunde vara inne med barnen när det är bajsväder ute. Jag vet att det på måndagar och fredagar är planering för en del av personalen och dom är ute för att det är lättare med personalen och med alla barnen. Annars ska alla barnen samsas på färre avdelningar. Jag förstår men ibland önskar jag att dom stannade inne. Vissa barn bryr sig kanske inte och älskar att vara ute i alla väder. Det gör Casper med men ibland 07,30 då vill man va inne i värmen och få leka och mysa så att kroppen hinner vakna.

Tack till snälla grannar som tog med Wilma hem från fritids igår så att både jag och Mannen kunde jobba över. Mat fick hon oxå. Supertack.

I morgon går lasset upp till Orsa för att ställa upp husvagn och förstuga.

Helgen kommer bli lugn. Lite städande står på schemat. Men Casper har varit och är fortfarande hostig och får hostmedicin morgon och kväll och Wilma har varit lite snorig så vi tar en lugn helg. Kanske lite lek med nån kompis.
Ett besök till biblioteket blir det nog. Casper fyllde ju 4 år och fick ett vykort att han får hämta ut en bok. Gratis. Det tackar vi för. Vi ska bara hämta den.
Bror kommer och bor hos oss i helgen. Trevligt.

4 veckor har gått sedan operationen och jag får nu både bada i badhus och basta :-) Underbart.
Gissa om det kommer bli en bastukväll i helgen.

Kram