Igår va så klart jag och Casper där nästan hela dagen. Jag fixade iordning lite julklappar å så innan vi åkte. Barnen va pigga och orkade till och med tjafsa på Ackis. Casper mest för att han vill spela på Wilma telefon och hon säger nej. Men det här är ju inte bara omvälvande för Wilma . Det är det så klart för oss alla runt omkring. För Micke och mig och oron vi alltid kommer bära med oss. Men även för Casper. Helt plötligt är Wilma inte hemma om dagarna eller i skolan. Vi hämtar henne inte på fritids. Vi äter inte alltid middag tillsammans. Han har sett Wilma ligga med kanyler och en slang i armen. Wilma får en massa besök. Hon har fått en mobiltelefon. Hon får presenter av vissa som kommer. Men Casper då? Klart han känner sig åsidosatt trots att vi försöker att det inte ska bli så. Han är ju oxå bår familj men lite extra fokus ligger ju på Wilma just nu. Men snart är vi alla hemma igen. Tillsammans i soffan på kvällarna ovh vid middagsbordet. Vi får bara bita ihop ett litet tag till.
För mig att vara hemma är på både gott och ont. Jag vill så klart vara med Casper oxå men vill heller inte missa nåt på sjukhuset. Vill inte få känslan att Micke kliver in och sköter mycket bara för att han vet hur man kan må, att han vet vad det innebär och för att han har kunskap som jag inte har. All kunskap jag får just nu och allt jag ser och är med om är en trygghet för mig. Att se Wilma hantera det här är trygghet för mig. Och att lära mig själv att hjälpa henne ta insulinsprutan är kunskap och trygghet för mig. Blodsockret är inga problem att sticka och kolla för det har jag gjort på mig själv en del förut så där känner jag mig lugn.
Casper och jag mös länge i soffan igår kväll. Vi kollade på Eragon. Han somnade snabbt efter det och jag låg och chattade med Micke. Vi hinner ju aldrig prata han och jag just nu. Vi har ingen lucka tillsammmans att kunna prata om hur vi mår och känner. Vi får ta det sen helt enkelt. Saknar honom oxå. Bredvid mig på kvällarna i soffan och i sängen.
Idag får Wilma lite besök. Klasskompisar som ska komma upp. 2 besök vet jag om. Eventuellt kommer ett tredje. Känns kul att kompisarna besöker henne. Hon blir så glad och har varit lite orolig vad dom ska säga så jag tror det är viktigt för henne att dom kommer förbi.
Jag har duschat, Casper och jag har ätit frukost. Snart är det dags att bege sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar