En ny dag

Jag har sovit ganska dåligt trots att jag sovit hemma i min egna säng. Ständig oro gnager i mig. Ständig fråga: varför? Varför nu? Varför Wilma? Det värsta är att det finns inga svar. Det är ren jävla otur att man får diabetes typ 1. Det forskas och visst går forskningen framåt men inte i den takt man själv vill. Det enda vi kan göra, Wilma och Micke är att bidra till forskningen på sina sätt. Micke är med i en och Wilma ska vara med i en annan. Man får bidra med det man kan.

Pratade med världens bästa S på morgonen. Hon kor i Skåne. Så härligt att det finns telefoner. Vi har känt varandra sen vi va 13 typ. Det är några åt när man tänker efter. Det va skönt att få prata läav sig lite...eller mycket.

Pratade med Wilma på morgonen oxå. Hon ringde mig. Hon va så stolt för hon hade kollat blodsockret helt själv. Min duktiga tjej. Stolt mamma.

Jag och Casper ska fixa ett par ärenden innan vi åker upp till Wilma och Micke.

Hämta ut ett paket, lämna ett par papper till en kollega och slänga sopor.

På morgonen har jag fixat tvätt, vi har ätit frukost, packat lite, lagat matlådor att ta med till mig, Micke och Casper så vi kan äta där uppe.

Ska ev slå in ett par paket innan vi åker.

Hej svejs så länge.