Mer tid

Jag vill ha mer tid. Fler timmar på dygnet. Jag vill kunna få mer tid tillsammans med mina barn. Känns som om dagarna och veckorna bara försvinner.
Jag går upp 06,00 och väcker barnen därefter. vi får strax över en timme tillsammans på morgonen men det är ju lite stressigt. Alla är trötta. Klä på sig, äta, borsta tänder och borsta hår, packa väskor. Sen är tiden slut och det är dags att ta på sig ytterkläderna för att lämna Wilma till bussen och för Casper och mig att åka till dagis.
Jag är på jobbet mellan 08,00-08,30. Jobbar till 16,00-16,00 beroende på hur dagen ser ut. Allt som oftast packar jag ihop 16,15. Hämtar Casper vid 16,30-16,40 och så åker vi hem. Är hemma vid 17,00.
Läggdags är vid 19,00. Eller då måste man iallafall börja göra iordning barnen för att få isäng dom till 19,30-19,45. 20,00 är alldeles för sent och barnen blir supertrötta morgonen efter.
Men när man kommer hem så ska det lagas mat.
Barnen softar ofta i soffan och mannen och jag lagar mat och dukar bordet. Tid tillsammans med barnen försvinner. Wilma har hjälpt till i köket i bland men samtidigt så är barnen så trötta efter dagen så att få softa i soffan är helt ok för mig.
Vi äter tillsammans, ibland badar barnen efter maten och vi röjer upp köket.
Men tiden tillsammans med barnen då? Vart tog den vägen? Jag har inte skaffat barn för att knappt kunna umgås med dom. Jag vill ju vara med dom. Få tid med dom.
Hur gör alla andra?
Visst man har ju helgerna. Men dom springer f-n oxå iväg. Ibland måste man tvätta och städa. Ibland handla.

På så sätt älskar jag vår vintrar. Vi packar ihop på fredagen och åker till husvagnen och så åker vi skidor och umgås hela helgen. Jag, mannen och barnen. Det finns inget annat är VI då.

Det gäller bara att få till det även på annan tid på året.

När man ser hur det ser ut idag så blir man ledsen. Då tänker jag inte på mig själv. Utan allmänt.
Mammor som är ute med sina barn och går och som samtidigt går och kollar i sina mobiler.
Mammor eller pappor som åker till lekparker med sina barn men när dom väl är dom så sitter dom och kollar i sina mobiler medan barnen leker. När barnen ropar på sina föräldrar så svarar dom men kollar knappt upp. Ser knappt sina barn.
Föräldrar som "leker" med sina barn hemma men som inte ger dom full uppmärksamhet utan dom kollar samtidigt i sina mobiler.
Dessa jävla mobiler. Hur vore det om vi vuxna skärpte oss. Om vi gav våra barn den tid dom behöver. Den uppmärksamhet dom behöver. Hur vore det om vi gav av oss själva till våra barn.
Om vi kunde umgås med våra vänner med total närvaro. Inte sitta och kolla i mobilen och sms´a med nån kompis medan vi fikar med en annan.
Hur vore det om vi lyfte på luren och ringde våra vänner för att få höra deras röst och få prata. Inte bara kolla på facebook och uppdatera oss den vägen och sen inte höras av på luren.
Snart kommer människan inte veta hur man umgås längre. Vi kommer snart inte att kunna vara sociala för vi vet inte hur man beter oss.
Hur ska vi då kunna lära våra barn vett och ettikett och hur man beter sig bland folk när det enda vi gör är att sitta med en mobil i nyllet på oss själva.

Ja det var min fredaghjärna som funderade lite.

Trevlig helg alla fina människor.
Glöm inte bort att det finns ett helt underbart härligt liv att leva om vi bara lag bort våra mobiler lite grann.

Kram