Just nu...

Allt suger. Varför ska Wilma få diabetes? Varför ska barn överhuvudtaget få diabetes eller andra sjukdomar. Dom är små och oskyldiga. Låt dom vara. Jag vet att hon kommer lära sig det här. Hon kommer lära sig om mat, hälsa, socker, kolhydrater, proteiner, hur kroppen reagerar om hon äter det ena eller det andra. 

Men det känns tufft just nu. Helt plötsligt måste Wilma växa upp.

Hon är tuff och nyfiken så det här kommer gå bra.

Jag själv mår som ett vrak. Kroppen skriker. Stressen är enorm. Jag vill skrika rakt ut: "låt bli mina barn". Men ingen hör och ingen kan göra nåt. Det är som det är. Det är bara att acceptera läget, bita ihop och fixa det här.

Jag borde va stark för Wilma. Men jag känner mig så svag. Tur vi har Micke som är inne i det här. Som kan och som är en stadig klippa att luta sig mot.