Under natten kommer dom fortsätta att kolla hennes blodsocker en gång i timmen. Med lite tur så fortsätter hon att sova. Hon har kanyl i ena armen där dom "snor" lite blod när dom ska kolla blodsockret. Detta för att slippa sticka i fingret varje timme. I den andra armen sitter en kanyl där insulinet droppar in.
Vi får se hur värdena ser ut i natt. Blir hon för låg så får dom väcka henne och se till att hon får i sig nåt så blodsockret blir högre. Men inte för mycket. Det är en himla avvägning hur mycket insulin som kroppen behöver.
Hur upptäckte vi det här då?
Jo det är som så att för tre år sedan så fick mannen (Wilmas pappa) diabetes typ 1. Han drack massor av vatten och kissade mycket. En granne hade typ 2 och blodsockermätare så mannen va över dit en morgon på fastande mage och mätte upp 18,?. Det var en fredag och han blev inlagd över natten.
Har du ett blodsocker som på fastande mage mäter över 10 så har du diabetes.
Wilma då? Jo hon sover som en stock på natten. Men senaste nästan 2 veckorna har jag märkt att hon varit upp och kissat och druckit vatten på natten. Inget som är likt henne. Har funderat på det och känt att nåt är fel. Hon borde inte kissa så på nätterna. Nu i efterhand så borde vi märkt att hon vid middagen druckit mer vatten eller mjölk, men det va inget vi reagerade på då. I natt kände jag att det inte var ok. Sa till mannen att vi måste kolla Wilma. Det visade sig att Wilma sagt till sin pappa igår att hon såg som blixtar framför ögonen. Mannen reagerade på det så klart.
I morse var det krig. Wilma ville inte ta blodprov. Vi bestämde att vi kollar kisset först. Visar det inget så struntar vi i blodprovet. Men urinprovet visade på en massa ketoner och gav fulla utslag. Efter många om och men och stora tårar så fick vi ta ett stick i fingret på henne. Resultatet visade på 16,2. Direkt på morgonen och på fastande mage. Vi tittade på varandra och förstod direkt.
Det är diabetes.
Micke pratade med Wilma om vad det innebär. Jag ringde jobbet, bröt ihop, ringde fritids och skola, bröt ihop. Min lilla tjej. Vi lämnade Casper på dagis och åkte tillsammans upp till barnakuten och ja...här är vi nu. Inlagda i 1-2 veckor. Nu är det diabetesskola som gäller så att Wilma lär sig att sköta sig själv på bästa sätt.
Alla är kanon. Det gick snabbt från det att vi kom in.
Vi har pyssel på rummet, böcker, några filmer och TV-spel.
Wilma sover nu och jag ska oxå försöka sova.
Hoppas det jag skriver blir sammanhängande. Är så trött.
God natt.
En stor omställning för Er alla, men speciellt Wilma, din lilla tjej.
SvaraRaderaVet hur du känner dig, kommer ihåg då sonen fick diabetes. 2 veckor var vi på sjukhus. Kämpigt var det. Nu är han 17 år och har fått pump. Men det är ändå en kamp att veta att man har en sjukdom som han inte blir av med. Tur i oturen fick han bra med försäkringspengar, som han nu skall använda till en utbildning som börjar efter gymnasiet, en privat skolan kan man säga..
tänker på dig, hoppas att du känner det !