31 januari 2014

Slut på det roliga?

Ja det kanske är så. Kanske måste jag inse och acceptera att det inte blir någon comeback inom ju-jutsun.
Jag har längtat så länge på att köra igång igen. På att ta upp den delen av mitt liv som betytt så mycket och som gjort så mycket för mig.
Är det slut nu?

Har provat på att träna ju-jutsu med en annan klubb än "moderklubben". Dom kör enligt ett annat system som enligt dom är lite mjukare mot lederna. Tänkte att det kan ju passa eftersom jag haft problem med men vänstra handled i mååååånga år. Har kört två pass och det har gått bra. Trevlig men liten klubb, trevliga träningskamrater och kul träning. Kände av handleden lite igår under dagen. Varör vet jag inte. Åkte och tränade på kvällen. Kände fortfarande av den på kvällen men det blev ju varken bättre eller sämre av träningen. Skönt.
Men så blev det en ny dag. Aj aj aj aj säger jag bara. Jävlar va ont jag har.Det värker ut i handen och upp i armen. Jag kan hitta "punkten" där den gör ont och trycker jag där ja då...då gör det ännu mer ont. Det gör ont när jag inte gör nånting med handen. Alltså även när den är stilla. Drygt som f-n. Ursäkta språket.
Försöker strecha handen och handleden idag och jag har tagit på tigerbalsam. Inget verkar hjälpa.
Det som jag vet hjälper är streching och styrketräning. varför slutade jag med styrketräningen när jag kom igång och det började kännas bra? Dumma mig.
Bara att börja om. Nu jäklar.

Problemet är bara...om jag nu inte kan ta upp ju-jutsun igen. Ju-jutsun som jag älskar och som jag saknat så mycket...va f-n ska jag göra då? Jag är inte mycket för att lalla runt. Jag vill ha nåt som ger glädje, som ger resultat, som jag kan se att jag är bra på och som jag gör framsteg inom/på/i.

30 januari 2014

Dagens aktiviteter

När jag och Wilma gick till Ackis så fick vi se den här sötnosen i buskarna.



Helt plötsligt såg jag nåt som rörde sig och där satt en liten mus av nåt slag. Vi stod en meter i från och tittade och den verkade inte ens rädd. Jag plockade fram mobilen, jag och Wilma pratade och jag tog ett kort innan den hoppade i väg.

På Ackis så kollade vi Wilmas ögon. Va till Husläkaren igår för att kolla då hon tyckt att det var dimmigt på ena ögat och varit så i en vecka. Dags att kolla upp när det inte går över.
Undersökningarna gick bra. Wilma va superduktig. Doktorn såg inget som tydde på nåt allvarligt. Blodkärl och gula fläcken såg fina ut. Häftigt att se när dom kollade ögonen. Jag har liksom sett "in" i Wilmas ögon. 
Vi får en kallelse så ska dom göra en annan undersökning framöver.
Efter att man varit hos läkaren så fick hon så klart lite godis.

Wilma följde med till jobbet och där åt vi lunch med Mia och så kom mannen dit. Trevligt.

Wilma och Casper fick julklapp av Mia och Jörgen (vi har inte setts sen förra året innan jul) så dom blev glada. 
Tack säger både jag och barnen.

Nu på kvällen har jag tränat. Ju-jutsu. Det gick bra. Enligt ett lite annat system än vad jag är van vid men det går bra.

Hemma München har precis bakat pizzabullar.
Wilma ska på utflykt i morgon med skolan. Hoppas hon gillar dom bara.

Nu dusch och god natt.

28 januari 2014

Kvällsmys

Sitter nerkrupen i soffan. Under en filt. Brasan brinner och avger en härlig värme.
Barnen sover. Det är lugnt och stilla.
Mannen är ute och cyklar. Det är lugnt och stilla.
Kryper ner lite till, äter glass och läser Eclipse:-)


Stora killen

Liten har blivit stor. Men han kommer alltid vara min lilla goa kille.
Casper har slutat med napp.

Han har varit en ritkig nappkille och inget blev ju bättre av att han var sjuk varannan vecka tidigare i sitt liv. Nappkonstant i en vecka och så lite mindre en vecka på dagis och så sjuk igen och 40 graders feber och nappen satt i munnen igen.
Nu är den borta.
Det började med att vi har pratat om det. Att man inte behöver nappen. Att man kan ha sina gosedjur istället och Casper har en massa sån i sin säng så. hi hi.
På dagis bestämde han sig för att vara stor. Han behövde ingen napp på vilan. Men när han skulle hem då va han liten.
Jag började med att ta bort den på bilresan hem. Det gick bra. Samma sak på morgonen i bilen till dagis. Då behöver man inte heller den. Tanken va att man bara har den på natten när man ska sova. Det gick rätt så bra. Klart han protesterade men låg den i väskan i bagageutrymmet så kunde jag ju heller inte ge han nappen.
Sen skulle vi prova på natten. Jag åkte och tränade och Micke fick bekymmer och det slutade med att Casper sov med napp. Ja ja tänkte jag, vi har ju ändå fått bort nappen otroligt mycket ändå.
Dagen efter tänkte jag att vi försöker igen. Vi pratade om det på morgonen när han vaknade med napp. Vi bestämde att om att man är stor och kan sova utan napp så får man köpa nåt. Jag gav förslag på både det ena och det andra.
- "TRAKTOR", skrek Casper rakt ut.
Ja självklart kan vi köpa en traktor men...då måste man sova utan nappen. Casper gick med på det.
På kvällen så stängde vi av TV´n, jag och barnen kröp upp i soffan med två böcker. Dom fick välja en i var. Sen läste vi dom och mös och varvade ner. Vi var klara för natten så pyjamas var på och tänderna var borstade. Efter läsningen så gick vi upp och jag bäddade ner barnen. När jag gick i trappen ner så ropade Casper att han var liten men jag svarade att nej det var han inte alls, Han var stor. God natt. Sen hörde jag inget mer. Barnen somnade. Casper utan napp. Han var stolt på morgonen när han vaknade. Tyvärr så var det fredag så det blev en natt till utan napp innan han kunde få sin efterlängtade traktor.

Lördagsmorgonen började med ett aikido-pass för Wilma och sen blev det Toy´r Us och inköp av en traktor. Casper älskar sin traktor och han frågar inte efter nappen.

Wilma fick köpa pyssel och har lovat att bli bättre på maten. Man ska inte rynka på näsan innan man ens smakat på maten och man smakar av det som finns på bordet. Får se hur det går med det :-)
Hon är inte lätt när det gäller maten men det kan bara gå bättre.

Doktorbesök

Att få ihop logistiken när man ska till läkaren är inte lätt. Speciellt när det är en själv som INTE ska dit, utan ett eller två av barnen.

I morgon har jag tid med Casper hos husläkaren, klockan 13,30. Tänkte sluta 12,45 så hinner jag hämta honom och komma i tid.
Nu ska Wilma med oxå. Varför? Hon har sagt att hon sett suddigt på ena ögat i nästan en vecka nu och senaste dagarna klagat på att hon har lite ont under och lite över ögat. Jag ser ingenting utan det ser bra ut. Kanske hon skulle till en optiker men det kan ju husläkaren kolla oxå om det är nåt med synen. Förstår om hon kan ha lite ont om ögat blir överansträngt på grund av att hon ser lite suddigt. Vi får se. Kollas upp ska det iaf. Som tur är så har husläkaren drop-in mellan 13-15 så det passar ju perfekt att ta allt samtidigt. Wilma slutar 13,00 i skolan. Så...
om jag hämtar henne klockan 13 då hinner jag inte i tid om jag ska hämta Casper efter. Jag måste hämta Casper först och sen va på skolan och hämta Wilma 13,00 så vi hinner till läkaren.
Måste alltså sluta....*tänker*...12,00. Och jag börjar 08,30. Inte många timmar och med tanke på att jag ligger lite efter så skulle jag egentligen behöva ha mer tid på jobbet...inte mindre. Men...barnen går först. Alltid. I alla lägen så går barnen först. Allt annat får lösa sig sen.

Ringde ett samtal till pappa. Han har blivit pensionär. Han håller på och fixar hemma och ska idag spackla hela vardagsrummet. Frågade om barnen kunde få vara där en stund efter läkarbesöket (om det går snabbt) så kan jag åka tillbaka till jobbet en liten stund och jobba. Det var inga problem. Pappa är min räddare i nöden. Tack pappa för att du stället upp. Puss.

25 januari 2014

Tåg

Tut tut här kommer tågen.
Casper och jag har byggt upp tågbanan som jag var tvungen att riva för att kunna fixa och dona på hans rum.
En riktig snirkel snorkel bana. Men kul är det att klura ut hur man ska få ihop alla ändar.

En mys- och läshörna fick han på rummet. Lite fler kuddar ska inhandlas så det blir extra mysigt och en tavellist ska upp där vi kan ställa lite böcker på.

Kvällens tågbana.



Mys- och läshörna 



Nya planschen



Wilma fick oxå en plansch. Hon valde själv.

Vad hände?

Det enda jag skulle göra va att dammsuga huset. Men jag kom bara till att dammsuga Wilma och Caspers rum. Sen då? Jo jag kom på en idé att göra om lite i Caspers rum. Så helt plötsligt är det ingen ordning alls. 
Men det kommer blir såååå bra:-)

23 januari 2014

Underbara känsla...

...vart har du varit? Oj va jag har saknat dig.
Igår var det dags för träning. Åkte till Kraftverket för att prova på deras klubb och deras träning. Braziliansk ju-jutsu stod på schemat igår.
Kändes nervöst när jag var på väg dit. En ny klubb, ingen jag känner och en ny stil.
Bytte om och började sen att prata med en kille som tränade där. Han skulle inte va med och träna igår men däremot så kom han in i dojon och presenterade mig för killens om skulle hålla i passet. Dom andra som var där kom fram dom oxå och presentera sig. Otroligt trevligt och välkomnande.
En kille kände jag igen och det visade sig att han tränat på min förra klubb för typ 13 år sen, så jag har med stor säkerhet varit en av hans instruktörer. Nu får han istället lära mig. Ha ha.

På passet var det jag och sju killar. Vi körde uppvärmning, lite grepp och hållningar, lite ingångar och sista 30 minutrarna så körde vi "rullning". Mattbrottning i 30 minuter. Vi bytte träningskamrat efter några minuter så alla körde med alla. Det gick trots allt ganska bra och jag tror nog att jag var ett bra motstånd till flera av dom. Skam den som ger sig. Envishet ett jävlaranamma kommer man långt på. Vägra ge sig är mitt motto. Ha ha.

Träningen var bra. Redan på uppvärmningen så kände jag att magen fick bra träning. Flåset fick sitt på slutet när vi körde rullning. Herre jäklar va jobbigt det va. Men så kul.
För mig är det nytt. Jag är van att börja stående, attacken kommer och du ser till att få uke ur balans och eventuellt ner på backen för att avväpna och eller ta ett lås. Visst har vi oxå kört lite mattbrottning men det blir intre på samma sätt.
Nu var det bara markkamp tills nån klappar av. Svettigt, jobbigt, tungt och helt underbart kul.
Det enda negativa var att mattan var så jäkla dammig och skitig.

Funderar på att prova på BJJ på Hilti och ju-jutsun på Budohuset oxå.

Idag har jag ont:
axlarna
baksidan av överarmarna
på revbenen
på sidorna
sidorna av ryggen
kanske känner jag lite i låren oxå

Bra träning för hela kroppen helt enkelt.
Jag har saknat kampen. Tjurigheten, envisheten, den roliga och allsida träning, att inse att man efter ett träningspass har några blåmärken och lite märken efter att man dragit och slitit i varanda. Kanske inte en känsla som alla gillar men jag gör det :-)

22 januari 2014

Trött på att vara trött

Jag är trött på att vara trött. Trött på att må som jag gör. Trött på att kroppen inte har någon ork. Speciellt på morgonen, oavsett vilken tid jag lägger mig och oavsett hur många timmars sömn jag får. Har aldrig känt så här och jag vet att nåt är knasigt. Frågan är bara vad.

Va till husläkaren i tisdags och pratade. Dom tog lite blod av mig och ska kolla sköldkörteln, järn, B12 och nå mer. Vet knappt vad. Fyra rör blod tog dom iaf. Lika bra att kolla så att allt ligger bra till. Min husläkare vet ju om allt om min stress och så och han vet oxå hur jag mådde för 2 år sen då jag kom in och mådde skit. Dom tog några prover då med men allt visade sig vara bra. Förutom min stress men det visades inte på några provresultat. Hans teori är att min hälsa går åt rätt håll. Jag mår bättre absolut men min kropp...den ligger efter och det är ofta så att kroppen tar tid på sig, upp till ett par år och den behöver tiden för att läka och komma i fas igen. Ett par år. Hjälp. Hur länge till ska jag vara så här trött då? Zzzzzzzzzzzzzzzzz.

Jag har ju själv så klart googlat en del. Speciellt på stress, trötthet och lite annat. Vet knappt själv vad.
Min teori...uttröttade binjurar. på grund av all stress så har mina binjurar fått jobba på och dom är trött nu vilket resulterar i måendet jag har idag. Trött, speciellt på morgonen, huvudvärk och lite annat. Det är så mycket som stämmer in på mig. Dom säger att har man ett par symtom som stämmer med listan så är binjurarna trötta...jag har väl ett par som INTE stämmer. Alla andra symtom har jag.
En fundering som kom igår när jag googlade va att min hormonella balans i kroppen inte alls är bra. Och allt hör ihop med varandra även om jag inte kan förklara riktigt hur. Min stresss om jag levt med i flera år har tröttat ut mina binjurar som gått på högvarv vilket i sin tur leder till en hormonell obalans i kroppen när man ser till vilka ämen i kroppen som ökar respektive minskar på grund att att det ena eller det andra händer i kroppen.


Vad kan man då göra?
Jo låta tiden ha sin gång precis som min husläkare sa. Kroppen behöver tid att läka. Men man kan även ta olika typer av tillskott. Man ska bara veta vilka och hur mycket och så ska man så klart vara säker på vad det är man har brist på i kroppen.
Det man kan göra är att kolla upp några värden genom ett blodprov hos läkaren. Man kan tydligen kolla kortisolnivån i kroppen och östrogen- och progesteronnivån.
Missade det hos min husläkare och ska därför försöka få tag i honom för att se om vi kan kolla detta.
Kan jag hjälpa min kropp på traven att må bättre så tänker jag fasiken oxå göra det.

Come back

Nu är det dags. Träningstarmen suger som f-n.
Hela kroppen skriker efter att få träna.
Har kollat klubbar och träningstider. Måste ju hitta tider som funkar för mig.
Ska prova på två klubbar. Kanske tre. Vi får se. Spännande.
Träning ikväll.
Hoppas mannen är hemma så jag kan åka.

Blä

I morse helt plötsligt så dog min mobiltelefon. Jag hade skickat ett mess, fått svar och svarade på det, packade ner telefonen i väskan och gick in på jobbet och till mitt rum. Packade ur väskan och mobilen va död.Inte ett liv i den. Ingenting hände vad jag än gjorde med den.
Frågade en kollega och som tur va så ringde precis hennes dotter så hon frågade henne. Provade att trycka in startknappen och hemknappen samtidigt i 10 sekunder och helt plötsligt så blev det liv i mobilen. Det var tydligen nåt reset-knep.
Nu funkar den igen vilket gör mig glad. Men egentligen så vill jag ha en nu mobil ändå.

17 januari 2014

Hobbit

Igår var jag på dejt. Det var min man som bjöd ut mig här om dagen. Han hade pratat med sin mamma som både skulle bjuda på mat innan bion och ta hand om barnen medans vi va borta. 
Jag hämtade Wilma, sen mannen som lämnade sin bil hemma och tillsammans så hämtade vi Casper som blev överlycklig över att alla vi kom. Sen till svärmor. 
Hon bjöd på kokt torsk, räksås och kokt potatis. Barnen åt bra.
Sen lämnade vi alla och gick ner på stan. Köpte smågodis med oss. Alldeles för mycket men men...vi åt inte upp allt.
Bion då. Jo det blev Hobbit...i 3D. Ascoolt och häftigt. Erkänner att det va mer än en gång som jag duckade och sjönk ner i stolen. Ha ha.
Asbra film om ni frågar mig. Se den. 

Gottis

En arbetskollega till mig hade med sig gottis till jobbet i början på veckan.
Hon bakar nämligen egna praliner. Dom är inte bara snygga och fina att titta på, dom är goda oxå.

Bjuder på en liten bild på några av dom. 

14 januari 2014

Andas

I morse fick jag öva på att andas. Inte bara en gång utan många gånger. Och inte bara för att som vanligt andas in luft så att kroppen ska funka. nej i morse rörde det sig om ett sammanbrott eller inte.

Barnen kom upp i ok tid. Dom fick frukost i soffan och kollade på TV medans dom åt fil och flingor. Jag var tvungen att ta en dusch eftersom håret hade förmågan att göra egna frisyrer, vilket då innebär att det är skitigt och flottigt.
Jag var påklädd, nästan färdigsminkad, barnen påklädda och typ klara med frukosten. Sista tuggorna fick jag be dom stoppa in i munnen. Eller ja Wilma för Casper va inte hungrig sa han (vilket jag dock fick höra i bilen sen att jo då han va hungrig men inte när frukosten serverades tydligen).
In i badrummet. Tänderna skulle borstas. Av någon anledning så tog det 20 minuter i badrummet. Tre munnar som ska borstas typ två minuter vardera borde högst ta 6 minuter. Vad hände? Ingen aning. Mitt i allt skulle Casper bajsa. Bad han bajsa på pottan eftersom vi ska lämna in prov till husläkaren men nej, där kunde man inte bajsa. Inte på toaletten heller tydligen. Det kom inget och han bröt ihop för han ville bajsa hemma. Wilma kunde inte alls borsta tänderna själv. Hon bröt nästan ihop när jag bad henne börja borsta själv. Jag kan ju hjälpa på slutet så får jag göra klart det jag gör. Allt ska ske på samma gång och helst direkt. Men det funkar inte så. Inte i vårt hus. Jag fixar inte det.
Påklädningen gick så där. Fick på Casper kläderna, Wilma kunde inte knyta skon för ena kroken (som man snurrar snöret bakom på kängor) va trasig och hon visste inte hur hon skulle göra. Lös problemet bad jag men nej det gick inte. Fick snöra på henne skon till slut och hon knöt den andra skon utan problem. Hittade inte Caspers fleecebyxor som han har under ytterkläderna. Vart va dom? Har ju två par. Oj då båda två låg visst i tvättmaskinen som va färdigtvättad men kläderna va ju inte torra. packade ner ett par av byxorna och fick hänga på tork i torkskåpet på dagis. Wilma visade upp sin väska som hade ett stort hål i sidan. En monster high väska som hon fick i julklapp. Sa att hon fick packa över till den gamla väskan istället vilket hon gjorde.
Ut till bilen och iväg. Idag skulle Wilma lämnas på fritids. 20 minuter sena va vi. På fritids upptäckte jag att Wilma inte hade några vantar. Frågade vart dom va och nä men det visste ju inte hon. Suck. -9 grader ute och inga vantar. Det fattar väl vem som helst att det funkar ju inte. På väg in till dagis frågade jag vart halsduken va och det visste hon inte heller. Suck. När jag gick till bilen så stack Wilma ut huvudet och sa att halsduken låg i väskan. Men inga vantar. Suck. Bara att åka hem och hämta ett par vantar till henne. 20 minuter sen redan från början och nu en vända till hem och tillbaka till fritids.
Lämnade vantarna till Wilma, åkte in till dagis, ringde jobbet och sa att jag var sen,  lämnade en glad Casper på dagis. Eftersom det är så kallt ute så va dom inne för det blir för lång tid att va ute annars. Barnen klarar inte av kylan på det sättet, speciellt inte dom minsta. Casper va överlycklig att få bli lämnad inne och så va bästa kompisen Olle där. Han hade knappt tid att säga hej då till mig men jag fick en snabb puss i alla fall innan han återvände till leken med Olle och bilarna.
Bilen fick åka vidare till jobbet där jag trillade in 15 minuter sent. Ingen större fara men min kropp skriker rakt ut när det blir den här stressen. Det är sån här stress jag försöker hålla mig ifrån. Jag behöver den inte just nu. Aldrig nånsin egentligen men ska jag välja så vill jag ha en paus från det nu så kroppen får återhämta sig.

Känner mig ändå stolt över mig själv. Om det här vore för 6 månader sen så skulle jag ha brakat ihop, skrikigt, blivit asförbannad, fått ångest, fått en panikångestattack nån gång under dagen, ja you name it. Men idag behöll jag mitt förstånd. Jag blev irriterad på barnen över att dom inte sammarbetade för det har vi pratat om många gånger att sammarbete underlättar för oss alla, jag höjde rösten åt barnen, men jag kunde oxå välja att sätta mig, ta ett par andetag och berätta vad som gått fel och berätta min syn på det och hur jag mår. Bra jobbat av mig måste jag säga. Sakta tar jag ett steg framåt mot en tryggare, gladare, mer välmående jag.

Jag är en bra mamma.
Jag har börjat hantera stressade situationer på ett bra sätt.
Jag kan välja hur jag ska reagera.
Jag är stark.

På dagis växlade jag några ord med fröknarna. Sa att det va skönt för barnen att få leka inne på morgonen och slippa gå ut i kylan. Det är roligt för dom. Ni skulle se deras lycka när dom är inne på morgonen och dom sitter utspridda och leker. Fick då höra av en fröken att det var inte alla föräldrar som tycker så. Frågade va? Varför? Nä tydligen så tycker flera föräldrar att dom borde va ute i stället för att sitta inne och leka.
Undrar hur vissa tänker. Vad är det för fel med att barnen får leka inne? Barnen är glada och pigga. Fröknarna liksaså. Det är kanske inte så jäkla kul att gå ut i -10 grader för att barnen ska leka ute och sen vara ute från 07,30-8,00 ända till nästan 11,00. Låt dom leka inne en stund istället och så går fröknarna ut med barnen senare. Kanske inte alla barn då dom minsta inte klarar av kylan på samma sätt som vi vuxna eller som dom lite äldre barnen. Men fröknarna känner våra barn. Vi måste våga lita på att dom gör rätt val för våra barn och för sin verksamhet. Att dom tar hand om våra barn på bästa sätt och att dom känner våra barn och vet vad dom behöver. I det här fallet så är det trots allt -10 grader ute. Fröknarna vet att det blir för många timmar ute om dom går ut direkt och väljer därför att barnen får vara i värmen inne och leka en stund innan dom går ut. Och då kanske bara med dom äldre barnen för dom klarar kylan bättre. Kanske några mindre barn följer med ut för att dom vill men att dom gör valet att dom barnen får gå in om dom fryser jättemycket.
Jag själv skulle inte uppskattade att bli utknuffad i 3 timmar i -10 grader. Barnen lär sig mycket genom att leka inne oxå. Fröknarna känner våra barn. Låt dom sköta den biten medan vi är på jobbet.

12 januari 2014

Blodsockret 11/1

Kl 08.05 - 4,2 - god morgon
Frukost: 2 dl vaniljkvarg med 2 st digestivekex i.
Kl 11.50 - 3,9 - precis före lunch
Lunch: risgrynsgröt med kanel, sötströ och mjölk, 1/2 dammsugare.
1 chokladmuffin.
Kl 17.40 - 4,7 
Middag: hos Marcus och Åsa. 
1 öl, 2 glas rött vin, 2 st tortillabröd med pulled beef, sallad, tacosås, gräddfil.
1 kopp the.
Kl 23.25 - 4,7 - god natt


11 januari 2014

Projekt skydda bord

Wilma pysslar mycket. Väldigt mycket. Det är pärlor, glitter, lim, mer lim, mer glitter. Vi har emellanåt glitter i hela huset. 
Det är bra att hon pysslar. Det är utvecklande för fantasin.
Tyvärr så blir bordet förstört trots att hon har ett stort skrivunderlägg.
Nu ska vi skydda hela bordet istället.
Jag fick röd pappduk av mamma och pappa. Dom hade hemma efter jul och behövde den inte mer. Så nu tejpas hela bordet in med röd lite glansig pappduk.
Hur länge det håller det vet jag inte. Inte länge alls om det blir vatten på men fördelen är att man kan enkelt byta till en annan färg eller nån annan med mönster. 
Än så länge är ju julen kvar i huset så rött funkar ju kanon.
Framöver så blir det förmodligen vaxduk över bordet. 


Prova på träning

I morse åkte jag iväg med barnen. Även Casper fick åka med för mannen åkte ut och plogade i morse. Här har det kommit snö:-)
Wilma skulle prova på aikido. Hon och en kompis vill prova. Så självklart får dom det. Kampsporten står mig nära om hjärtat:-)
Tjejerna hade kul och vill fortsätta. Man får prova på ett par gånger innan man bestämmer sig. 
Jag som mamma och gammal kampsportare hade så klart tysta åsikter om instruktörerna och om upplägget på barnträningen. Men...det är Wilma som ska träna, inte jag och hon va nöjd.

Jag själv kommer med stor säkerhet börja på BJJ:-)

Gårdagens blodsocker

Kl 07.00 - 4,9 - 1 timme efter att jag vaknat.
Kl 08.20 - 4,1 - precis innan frukost på jobbet.
Frukost: 1 kopp Therese, 1 stor hård smörgås med smör på, 1,5 dl vaniljkvarg och 2 st pepparkaksdigestivekex
Kl 10.20 - 4,5 - 1 timme efter frukost
Mellis: 2 st mandariner
Kl 11.30 - 5,3 -precis innan lunch
Lunch: 2 torskfileer i citronsås, 1,5 st kokta potatisar, 1 hård smörgås med smör på, 1 stort glas vatten.
Kl 12.25 - 5,6 - 35 min efter lunchen.
Kl 14.20 - 5,2
Mellis: 1 kopp the med 1 sockerbit i, 1 liten hård smörgås med smör på, 1,5 dl vaniljkvarg, 2 st pepparkaksdigestivekex .
Kl 15.30 - 5,3 - 40 min efter mellis
Kl 18.45 - 4,4 - innan middagen 
Middag: 1 pizzabit, 2 ananasringar, 1 glas mjölk.
Kl 20.00 - 4,1
Kl 20.40 - 5,2 - precis innan träning
Träning: 5 km på löpbandet. Tog 40 min. 
Kl 21.45 - 4,8 - direkt efter träningen.
Mellis: 1 banan, 1 proteindrink.
Kl 23.25 - 4,8 - god natt.

10 januari 2014

Blodsocker

För att få koll på mig själv och min kropp så har jag beslutat mig för att kolla mitt blodsocker med jämna mellanrum. Känns som ett bra sätt att få koll på ett annars så svajigt blodsocker.
Kanske jag måste justera nåt i min kost. Vi får se.

06,00 Vaknade och klev upp
07,00 Blodsocker: 4,9
08,20 Blodsocker: 4,1   (precis innan frukost som jag äter på jobbet)
Frukost: 1 kopp the, 1 stor hård smörgås med smör på, 1,5 dl vaniljkvarg med 2 pepparkaksdigestivekex i.
10,25 Blodsocker: 4,5 (cirka 1 timme efter sista intagna frukosttuggan)


09 januari 2014

Mot ljuset

På resan så lär man sig mycket om sig själv. Lite i taget. Kanske det är lagom dos. Ibland vill man dock att allt ska gå snabbt och ibland vill man att saker och ting ska gå lite saktare. Kanske det inte ska gå för snabbt. Man måste hinna med själv, att fundera och reflektera över saker och ting och ibland bara låter saker vara och låta kroppen jobba i lugn och ro. Att få läka och hitta sig själv utan stress ffrån någon annan eller ens från sig själv.

Jag har själv insett på vilken negativ bana jag befunnit mig på. Jag har gått på den negativa stigen.
Små små saker som är negativa har helt plötsligt blivit stora negativa saker. Varför vet jag inte.
Att se det positiva har inte funnits för mig. I början valde jag av någon anledning att se det negativa och till slut så ser man bara det negativa. Man kan inte se det positiva längre hur mycket man än försöker och när man inser att det är mörkt och kallt och ensamt så blir man arg på sig själv. Besviken på sig själv. Man börjar istället att "hacka" på sig själv. Att man är dålig som inte kan se det positiva. Att man är dålig för att man är negativ och man blir mer och mer nedstämd.
Man ser alla lyckliga människor runt omkring sig. Människor som pratar, skrattar, som hinner med vänner och barn och sina män. Människor som vet vad dom ska prata med andra om. Tjejer som hinner träna och hålla sig i form. Själv blir man bara mer och mer besviken på sig själv för att man själv inte är den personer som hinner med allt det där.  Mer och mer besviken för att man ser allt negativt.
Vem vill vara med en negativ person? Hur kan någon tycka om denna negativa person som inte hinner med allt det där? Och mer och mer försöker man hinna och tröttare och tröttare blir man och allt blir lite halvdant gjort och man blir besviken på sig själv...igen.
Varför kan man inte få vara den där sprudlande kvinnan som orkar allt och som hinner med allt, som är en bra mamma, som aldrig är sur och ledsen, som alltid ställer upp för allt och alla, som är en fantastisk älskarinna åt sin man, som har all ork i världen, som är duktig och framgångsrik på jobbet, som tränar och har en snygg och välformad kropp.
Men egentligen...vem orkar och hinner allt det här? Ska man hinna med allt så sker det ju på bekostnad av nånting annat. Men den lilla biten pratar man aldrig om. Dom flesta vill bara visa det positiva. Den fina och nyttiga maten man lagar. Dom glada barnen man har. Den lyckliga familjen man har som gör saker tillsammans. Alla visar den fina ytan. Men att barnen faktiskt visst är sura, grina och ledsna det pratar man aldrig om och det visar man heller aldrig upp. Man lägger heller aldrig ut på facebook eller instagram att man bråkat med mannen eller frun. Eller att matlagningen gick åt helvete. Att man sitter i soffan hemma med myskläder och har PMS-besvär det sägs sällan heller högt.
Verkligheten ser så annorlunda ut än vad vi visar upp. Ibland är man ledsen, ibland är man arg, ibland orkar man inget och semesterplanerna gick åt helvete. Ibland vill maninte le, ibland vill man inte hjälpa alla andra för man har det jobbigt själv. Men man förväntas ändå ställa upp eftersom man ler. Men vad som döljer sig inom oss...det är det bara vi själva som ser. För det pratar man inte om.

Jag har själv varit i en negativ period. Den har varat länge. Alldeles för länge och det måste jag ändra på.
Det finns saker som gjort mig ledsen, sur, bitter, tjurig, grinig, trött, orkeslös. Jag blev en person som jag inte längre kände igen. Vem var jag? Vart tog den glada, sprudlande, positiva och starka tjejen vägen? Det mörka tog över. Dom negativa tankarna tog över och drev mig ner mot botten. Att inte känna igen sig själv längre, det är läskigt. Riktigt läskigt. Och man blir inte gladare av det. Man blir bara mer och mer besviken på sig själv. Man vill upp. Men hur? Man kan inte. Och så blir man besviken på sig själv igen.
Jag har aldrig hunnit tänka positiva tankar för dom negativa har klivit in först och skjutit allt annat åt sidan. Dom bestämde. Dom har styrt mitt liv.

Men jag börjar se det positiva. Jag kan känna glädje. Jag kan le. Jag kan känna en bubblande glädje inom mig. Jag kan tänka positiva tankar och jag kan till och med ibland vända dom negativa tankarna till positiva tankar. Något som aldrig tidigare har fungerat. Jag ser framåt. Jag planerar framåt. Jag ser ljust på framtiden. Jag ser fram emot framtiden. En framtid tillsammans med min man och våra underbara barn som vi tillsammans har skapat.

Tack min älskade man för allt. För att du finns hos mig och för att du stöttar mig på bästa tänkbara sätt.
Jag älskar dig för alltid.

08 januari 2014

Snöbilder

Slänger in några bilder från ett snöigt grönklitt.
Nedan...
 
Skidor på. Stavar i handen. Redo. På väg ner för skidbacken.
 
 
 
 
På väg upp med knappliften i barnbacken. Wilma är förmodligen redan uppe.
 
 
 

Morgonvyn från husvagnsfönstret. Det hade snöat under natten :-)

 


Det blev ett besök på Björnparken en av dagarna. Inte mycket folk alls men kul att strosa runt och titta lite.
 
Isbjörnshanen låg och mumsade på en isglass i snön. Isglassen visade sig innehålla blod och köttslamsor. Inget hit för oss men han gillade den. Honan låg inne och sov. Kanske det kan vara bebisar på gång. Då går honan och sover och måste separeras från hanen för skulle hon få småbjörnan så är risken stor att hanen dödar dom. Säkerheten först.


 
Snöleoparderna var ute och strosade i snön.
 
 
 
Här en busig leopard. Den låg och spanade på oss genom ett fönster. Bus på G. Efter en liten stund hoppade den upp mot rutan och barnen flög en halvmeter bak. Stora tassar krafsade med indragna klor mot rutan. Ett litet busfrö tror jag nog.Söt var hon iaf. Det bör ha varit en hon för den andra som kom var mycket större.

Huvudvärk

Så typiskt.
Har varit i Orsa och mått så bra. Två dagar hemma och så är huvudvärken här. Dök upp i går kväll. Tänkte att om jag bara fick sova så skulle jag vakna utan den. Men icke.
Jag har svettats i natt så det var blött i sängen och huvudvärken var hemsk. Fick en tablett av mannen sen var det bara att kliva upp och fixa barnen och sig själv. Huvudet sprängde, mest vid vänstra tinningen. Allt ljus kändes extra ljust så jag gick och kisade.
Lämnade Wilma vid bussen och Casper på dagis. Att lämna Wilma var inga problem. Hon va glad. Casper va inte lika glad. Han saknar Olle som kommer först nästa vecka. Han ville inte va på dagis idag. Det va inge kul där sa han. Och han va ledsen. Tack till fröknarna J och C för att dom tog hand om Casper eftersom jag var tvungen att åka till jobbet. Dom försökte muntra upp honom och jag tror nog dom lyckades till slut.
Men det gör ändå ont i mammahjärtat när barnen blir ledsna.

Klockan är nu 11,30 och jag ska gå på lunch. Huvudvärken har börjat ge med sig. Vore skönt om den pös iväg nån annan stans så jag kan ta mig till gymmet ikväll.

07 januari 2014

2014

Efter lite välförtjänt semester och vila uppe i Orsa Grönklitt med slalom och pulkaåkning på schemat så är vi nu hemma igen. Vardagen är tillbaka och man ska in i sina rutiner igen. För min del även bättre rutiner. Det finns alltid små saker man kan förbättra. Ingen är felfri.

Jag ska komma igång med träningen bättre och mer kontinuerligt eftersom jag vet att jag mår så mycket bättre då.
Jag ska jobba för att äta mindre socker i alla dess former.
Jag ska bli en gladare och trevligare fru och medmänniska.
Jag ska vända mina negativa tankar till positiva tankar.
Jag ska ringa mina vänner oftare istället för att bara läsa inlägg på facebook.

Det finns en massa små saker jag vill ändra på men man får börja i små doser så det inte blir för mycket.

Julen firades hos Mickes bror med familj. Julmat på dagen, Kalle Anka (på slutet var det bara vuxna som tittade för barnen lekte), tomten kom så det blev lite paketöppning.
Efteråt åkte vi hem och fortsatte kvällen hos oss. Mamma och pappa kom över på fika och vi öppnade paket tillsammans. Barnen va nöjda och glada. Casper är rolig för när han får ett paket med en bil eller traktor i så slutar han att öppna paket efter det. Han är inte intresserad. Han vill leka :-) Min gullplutt.
Dagen efter åt vi mat hos min mamma och pappa och dagen efter det åt vi hos svärmor och svärfar. Så mat lagade vi inte på tre dagar. Lyx.

På fredagen så packade vi bilen och skidboxen och åkte till husvagnen i Orsa Grönklitt. Snö. Härligt. lördagen och söndagen blev det skidåkning. På söndagen åkte jag hem för att vara med på måndagens inventering på jobbet. Åkte tillbaka till mannen och barnen direkt efter inventeringen. Att bo helt själv i huset en natt va inte alls skoj. Det var tyst, öde, konstiga ljud och usch. Nä. Inte igen.
Nyårs firades i Orsa med pulkaåkning på dagen, middag på Ugglad och björnen på kvällen. Det var grillbuffé och passade både oss och barnen perfekt. Barnen kunde välja vad dom ville ha och så fanns det en lekhörna med leksaker och TV så mannen och jag fick äta lite i fred. Mys.
23,30 delades det ut facklor och tillsammans med dom andra på campingen så gick vi upp på en kulle (backen upp till toppstugan var alldeles för isig) och där uppe firade vi in nyåret med champagne, julmust till barnen, pussar och kramar och en otrolig utsikt över siljan och alla fyrverkerier. Tillbaka i husvagnen så somnade barnen snabbt medan jag och mannen delade på den sista champagnen. Tillsammans firade vi oxå 10 år som förlovade.
Grattis älskling. Du är den bästa av alla i alla världar. Puss.