20 mars 2015

Känner mig överkörd

Och ja det är kanske att ta i men jag känner mig helt slut. Finns ingen ork. Ingen energi. Man lyckas ta sig upp på morgonen, se till att barnen kommer iväg och får med sig allt. Jag är på jobbet men allt känns som om det går i slow motion. Jag jobbar mig framåt men det känns så trögt. Ingen hunger på lunchen men jag äter ändå. Jobbar mig igenom eftermiddagen. Trötta ögon. Trötta ögonlock. Ingen ork i kroppen. Hämtar Casper, vi äter tillsammans hela familjen och jag fixar en del hemma. Orken finns inte alls. Det känns som om jag gå på automatik.
När barnen lagt sig känner jag mig uttömd. Svårt att förklara hur jag känner. Tittar på TV men tittar ändå inte. Går och lägger mig och sover som en bakdel då jag svettas på nätterna. Vaknar flera gånger på natten, svettig mellan brösten, på ryggen, täcket är fuktigt, det är äckligt, jag är trött, vänder på täcket och somnar om och dagen efter får jag byta lakan. Vaknar trött och helt färdig.

Två senaste dagarna har jag tagit mig igenom dagarna med barnlämning, barnhämtning och att jobba. Helst har jag bara velat suttit ifred hemma i soffan och göra ingenting. Läsa en bok kanske.
Men så funkar det inte. Det vardagliga måste skötas. När barnen lagt sig har jag gjort nada. Verkligen nada. Igår kväll sov barnen och mannen stack ut med rullskidorna. Jag njöt i soffan av ensamhet och Berg & Meltzer och målade tånaglarna. något jag inte gjort på väldigt länge. Kändes fint och fräscht efteråt. Lag mig 22,15 cirka och sov hela natten. Var lite varm men inga svettpölar i sängen i alla fall.

Vad ska man göra?
Hur ska man må bra?
Hur ska man få känna energi?
Vem är jag?
Vart är du som jag en gång var?

Jag känner att jag hittar tillbaka lite grann men strax efter kommer alltid en svacka igen. Allt bara löper på.

Jag skulle ha tränat karate igår men jag orkade inte. Kände ingenting. Trötthet. Jag blev hemma. Kanske lika bra då jag anser att när man tränar så ska man vara där fullt och helt. Men jag blev så klart besviken. Jag gillar karateträningen. Det ger energi att åka dit och träna men igår var det helt uttömt i min kropp.
Ibland undrar jag om det är dumt att gå på pass som har bestämda dagar och tider i veckan. Kanske lätt att känna ett måste men samtidigt så är det bra för mig för då tar jag mig iväg. Men det kanske är så att det trots allt stressar på nåt sätt ändå.
Svårt att veta hur man ska förhålla sig till allt.

Jag vill bara bli pigg. Ha energi. Känna mig glad. Rolig. Sexig. Ha lust. Ha ork till roliga saker utan att känna "oj va jobbigt" utan kunna se fram emot saker och ting. Just nu är allt som är inplanerat i kalendern en viss belastning.
Vad ska man hitta på? Varför är det så här?

2 kommentarer:

  1. Det där låter inte bra. Kanske det har blivit för mycket ett tag. Viktigt att lyssna på kroppen. Kram Suss

    SvaraRadera
  2. Känner igen mig i hur du känner dig. Jag fick en stressreaktion.
    Tror du behöver vila och tid för egen återhämtning.

    Va rädd om dig.
    Kramis Kamilla

    SvaraRadera