Varför?

Varför är det så svårt?
Varför kan inte folk få va lyckliga?
Varför kan inte livet flyta på i en jämn härlig ström fylld av glädje?


Vem är det som gör detta?
Vem är det som dömmer folk?
Vem är det som bestämmer vilka som ska få vara sjuka och friska?
Vem är det som bestämmer hur folk ska må?
Vem är det som bestämmer hur många motgånger en person ska ha?


För den som gör det gör ett jävligt dåligt jobb och jag begär att denne kliver av sin post direkt.


Varför kan inte mördare, våldtäcksmän, misshandlare...ja alla dom som faktiskt inte gör nytta på vår jord...få sjukdomar, vara dom som dör av olika anledningar, dom som får alla motgångar osv.
Dom behövs ändå inte. Så...bort med dom från vår jord så får vi andra leva i glädje och friskhet.


Ett telefonsamtal.
En person som bryter ihop och ber att få ringa upp.
Jag sitter med luren i handen som ett fån och vet att nu har det hänt nåt.
Det ringer igen.
Vi pratar och bryter ihop, samlar oss, pratar, diskuterar, skrattar, är allvarliga. tårarna rinner på mina kinder. Allvaret finns där hela tiden.


Varför ska en person behöva drabbas av så mycket motgångar?


Just nu vet vi inget mer än vad läkaren sagt. Diagnosen är ställd. Om två veckor ska nya prover tas. Fram tills dess så kan man bara läsa på så mycket det bara går.


All kärlek till dig.
Vi fixar det här.
Vägen kanske blir krokig och krånglig men den kan också bli ganska rak och inte alls superjobbig.
Jag finns alltid här för dig och ställer upp i alla väder i alla dar.


Älskar ju dig.


PS. Det är inte min man som är dålig.
Jag får återkomma.