Ja herre gud, livet är som en jäkla berg och dalbana. Varför kan det inte bara flyta på?
Har varit så nöjd över saker jag gjort och varit med om.
lyckades skriva ner en negativ tanke igår och kontrade med en positiv.
Har läst att man ska göra så för att börja vända negativa tankar och få dom positiva att ta överhand.
Tänkte då att jag var skitless på vädret och att det är kallt, blåsigt och regnigt.
Det positiva är ju att vi slipper myggor och andra sattygs-insekter.
Men så händer nåt. Nån säger nåt som jag knappt kommer ihåg vad det var. Det var igår och jag blev ledsen och nedstämd och kände mig inte alls på topp. Och den jäkla känslan vaknar jag med och blir inte av med. Trots att jag knappt kommer ihåg vad som sas. Grrrr.
Jag vet att jag blev ledsen, lite sårad och kände mig liten och otillräcklig. Den känslan förföljer mig idag.
Varför?
Varför kan jag inte bara skaka av mig den och gå vidare?
Varför envisas känslan att stanna kvar och hindra mig från att känna glädje istället.
Suck.
Tänk positivt. Ja det är ju jävligt lätt ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar