Brösten

Jag har medvetet inte skrivit mycket om mina bröst då jag inte vill skrika ut att jag gjort en bröstförstoring men eftersom jag fått några frågor så tänker jag göra ett kort inlägg och svara på dessa.


Innan så hade jag storlek 75A. Eller för många år sen innan barnen. För mig är bröst vackert och kvinnligt och när man som jag levt ett helt liv utan bröst...ja då saknar man dom faktiskt. Speciellt då jag efter graviditeterna fick dessa sprängfyllda mjölktuttar. Wow. Dom va helt perfekta. Kanske lite för sprängfyllda men ändå. Helt plötsligt hade jag bröst. Eftersom amningen inte fungerade på någon av barnen så blev lyckan kortvarig. 3 månader hade jag bröst sen sinade dom ur och kvar hade jag bröst som inte ens fyllde ut storlek 75A.
Efter att ha varit på flera konsultationer och till om med skjutit på en tidigare operation då jag var så osäker på storleken så bestämde jag mig för att träffa Patrik på Laser & Estetik i Stockholm. Han har från första stund varit kanon och svarat på alla frågor och försökt hjälpa mig på bästa sätt.
Att välja storlek va inte lätt. För mig var det viktigt att få ett par bröst men ett par som faktiskt passar till min kropp. Inga bomber. Jag är en aktiv person och måste kunna fara runt med barnen, träna och springa utan att bekymra mig för brösten. Från början funderade jag på 325 men jag var rädd att det skulle bli för litet. Valet hamnade på 350 eller 375. Tänk om det skulle bli för stort. Jag diskuterade detta med Patrik, fick bilder med hem och pratade med mannen och ett par kompisar.
Valet blev 375cc M+ coh 1.
För mig var det aldrig ett alternativ att lägga implantaten framför utan dom lags bakom muskeln.
Snitten ligger under brösten i bröstvecken. Inte heller där diskuterades andra alternativ. Eftersom snitten ligger nästan i bröstvecken så syns dom inte mycket. Det har gått 7 månader sedan operationen och dom bleks mer och mer för varje dag tycker jag. Jag ser dom inte alls eftersom jag inte kan se under mina egna bröst :-) om jag inte står på en pall framför en spegel och lyfter bröstet lite. Hur ofta gör man det? Min man tycker ärren ser jättefina ut och säger att man knappt ser dom.
Efter operationen när jag vaknade upp så mådde jag jättedåligt och var supertrött. Det snurrade i huvudet och jag kände mig spyfärdig. Bästa killkompisen J kom och skulle hämta mig men med tanke på mitt skick så fick jag ligga kvar en liten stund. Jag fick stanna kvar över natten men jag vile hem. J som egentligens kulle jobba ringde och ändrade och väntade istället på mig. Han är bäst. Mannen var hemma med barnen som sov då klockan var mycket. Fick skjuts hem och sov sittandes i sängen med morfin i kroppen. Kändes ok på morgonen men tog ändå tabletterna som jag skulle. Tänkte att morfin får jag nog äta ett par dagar i alla fall. Men efter 2 dygn så lag jag undan dom och tyckte att jag klarade mig utan. Det gick bra men av nån anledning så tog jag en tablett sen på eftermiddagen. Det skulle jag inte ha gjort. Blev tokflummig. Slö i hela kroppen och sluddrade. Ska man äta morfintabletterna så ska man göra det några dagar och ta dom som man ska och sen sluta. Inte ta en tablett eller två och sen ta en. För då är inte kroppen van och man blir helt väck. Jag tog inga fler efter det när jag märkte hur man blev. Åt Alvedon en dag tror jag sen klarade jag mig utan. Hade dock roligt åt mig själv då jag inte kunde sträcka mig upp utan fick ta en stol för att stå på och nå vattenkokaren som står på en hylla i huvudhöjd. Casper kunde jag inte bära och han förstod att mamma hade ont även om jag inte sagt till barnen varför. Man blir mer och mer rörlig och jag tycker att man ska se till att hålla sig i rörelse. Inte sätta sig ner och tycka synd om sig själv och anse att folk ska serva en bara för att man opererat brösten. Man kan själv och att röra sig är bara bra för kroppen.
Jag opererade mig på en torsdag och var tillbaka på jobbet på måndagen. Visst hade det varit skönt att vara hemma nån dag till. Jag måste ju ändå köra bil och det blev lite annorlunda när rörelserna inte va som vanligt men det gick. Man får ta det lite lugnt bara.
Jag opererade mig 25 september och i januari började jag besöka gymmet och träna musklerna. Skippade dock bröstmusklerna då jag tyckte det kändes skumt. För en månad sen började jag springa och med bra sporttopp/toppar så är det inga problem alls och känns inte konstigt.
I lördags körde jag bröstmusklerna för första gången och det gick bra. Fick hjälp av en som kan det här med att bygga kroppen och fick bra övningar att köra.
Så återhämtningstiden hemma var väl i alla fall 4 dagar sen tog det ytterligare nån vecka eller två innan jag kunde röra mig normalt. Nu 7 månader senare finns det inga begränsningar.
har kunnat börja springa tidigare men tycker det är trist men i och med anmälan till vårruset så har jag nu inget val. hi hi. Bara att köra på.


Det viktigaste som jag anser är att man tänker flera gånger på är VARFÖR man vill göra en bröstoperation och för VEMS skull man gör det.
Är det för att man vill ha stora bröst och uppmärksamhet, man tror att man får fler killar, man vill att folk tittar på en, att man har ett stort bekräftelsebehov, man har en pojkvän som vill att man ska ha stora bröst...Då tycker jag att man ska dumpa pojkvännen och sen växa upp. När man gjort det så kan man ta en ny funderare.