Blodsockerkoll

Faktiskt så är jag stolt över mig själv.
För det mesta så lyckas jag få Wilmas blodsocker att hållas stabilt. man ser på maten, gör ett överslag på hur mycket hon kommer att äta och hur mycket kolhydrater allt innehåller och anpassar dosen efter det. Funkar kanon.


Det svåra är när det är smågodis inblandat. Som en lördagkväll.
I lördags fick så klart barnen lördagsgodis. Wilma tog lite mer insulin till maten och tog även extra insulin lite senare för att äta lördagsgodis.
När hon skulle lägga sig låg sockret på 21,4. Högt kan man väl helt klart säga. Mannen tyckte vi skulle låta det vara och att det säkert blir bättre under natten men jag är av åsikten att vi måste spara på Wilma egna insulinproduktion så länge det går, inte köra slut på den så då måste vi hjälpa kroppen att få ner sockret.
21,4 i blodsocker. Räknade ut hur många enheter hon tar totalt per dag. 16,5 blev det.
100/16,5 är ungefär 6. 6 mmol tar alltså en enhet hand om.
Wilma fick alltså ta 1,5 enhet NovoRapid när hon skulle gå och lägga sig. har aldrig korrigerat så här förut så jag vågade inte ta i för mycket så hon riskerade att bli låg under natten.
Ställde klockan på 03 för att kolla hennes blodsocker och se att det gick åt rätt håll på ett säkert sätt.
Hon låg då på 12,1 tror jag det var. Underbart.
Jag kunde gå och lägga mig igen och veta att blodsockret va lägre och att hon inte skulle vakna skyhög.
Kommer inte ihåg nu va blodsockret låg på när det var frukost men det var nånstans mellan 6-8.
Hade säkert kunnat ge Wilma 2 enheter NovoRapid vid sänggåendet men ville inte riskera nåt.
Nu vet jag dock hur det funkar med att korrigera men självklart så försöker vi undvika dessa höga värden och ha henne på en bra nivå hela tiden.


Är så stolt över mig själv att jag fixar detta med att se och kunna veta hur mycket insulin hon ska ta till maten, hur man korrigerar och allt annat som hör till diabetesen.
Självklart är jag också superstolt över Wilma som sen i december endast klagat en enda gång på sin sjukdom. Hon kämpar på. Har kolla på blodsockernivåer, sticker sig i fingrarna helt själv och kollar blodsockret, vet vad hon ska göra om hon är låg, säter ihop insulinpenna med kanylen och tar sprutorna alldeles själv, byter ampuller helt själv när det behövs och allt annat som det innebär att leva med diabetes.
Min lilla tjej va stolt jag är över dig. Du kämpar på så himla bra.


Innerst inne så är jag så otroligt ledsen över att hon fick diabetes. Jag är arg, besviken, frustrerad. Allt på samma gång. Jag önskar ingen detta liv med ständiga blodsockerkontroller och sprutor. Det är ingen dans på rosor. Det är jobbigt och det tär på en. Man är ständigt orolig. Som om man som förälder inte är det ändå med ett friskt barn. Men det blir en vardag för en. Dessa nålar och sprutor är en del av familjen. Även om jag hatar dom.
Som förälder vill man att barnen ska ha det bra. man vill hjälpa dom, ställa upp för dom, skydda dom mot allt som är farligt.
Här står jag nu helt maktlös och kan inte skydda mitt eget barn. Jag kan bara se på när min dotter får tampas med detta varje dag för resten av hennes liv.
Usch.