Fick ett samtal från en mamma som var med i Wilmas skola idag. hon är mamma till en klasskompis till Wilma så hon var i klassen.
Dom skulle precis på lunch och Wilma kunde inte hitta sitt insulin. Dom hade letat överallt.
Växlade några ord med Wilma och både hon och jag visste att jag gett henne insulinet i morse.
Det var bara att slänga på sig jackan och bege sig hemåt och till skolan. Wilma fick vänta med lunchen i cirka 30 minuter innan jag var på plats med ny penna och insulin.
Först hem, ta fram pennan som Levemiret är i, byta till en Novo Rapid istället och sen åka till skolan.
Wilma kom och sprang emot mig när jag kom. Mysigt. På vägen hittade hon också en strumpa på backen med insulinet i. Lycka. Strumpan var dock dyngsur och har säkert legat ute ända sen i morse då hon kom till skolan och det regnade.
Följde med in och höll henne sällskap medan hon åt sin lunch. Klassen hade ju redan ätit så självklart stannade jag kvar som sällskap även om en fröken erbjöd sig att äta med Wilma eftersom hon inte heller hade ätit. Men Wilma ville ha sin mammas sällskap. *kärlek*
Insulinet som låg i den dyblöta strumpan, slängde vi. Det var så lite kvar och när det legat ute i kylan så är det dumt att chansa på att det fungerar. Bättre att byta till ny.
Efter lunchen så fick Wilma hoppa med på sin lektion som redan börjat och jag åkte tillbaka till jobbet, men först en snabbis in till apoteket för att hämta ut nytt Novo Rapid eftersom jag tog sista hemma.
Så nu har vi ett litet lager igen :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar