Mora lasarett

Dagen började bra med sovmorgon och frukost och lugna barn.

Vi packade ryggsäcken med smörgåsar och varm choklad för att kunna ta en fikapaus lite senare. Tanken var att vara i barnbacken idag. Min rygg värker och Casper ska få träna mer på att åka själv och att svänga så att vi framöver kan åka i blåbärsskogen när och om den öppnar och Casper då kan åka själv. 

Vi åkte ner. Micke insåg att vi glömt ryggsäcken i husvagnen. Jag och barnen skulle åka i barnbacken och Micke skulle hämta väskan. 

Undrade vart han tog vägen. Tyckte det tog tid. Plötsligt får jag ett samtal av just Micke. Han har ramlat och brutit nyckelbenet. Hur är det möjligt? Han skulle ju bara hämta väskan. Paniken slog till. Inte konstigt att det tog tid. Barnen fick kliva ur sina skidor och vi fick börja gå upp för backen för att ta oss till husvagnen. Såg 2 skotrar längre upp i backen och några människor och förstod att Micke låg där. Tur adrenalinet slog till i mig oxå för det gjorde att jag inte kände av ryggen och vi kunde ta oss upp för backen. Wilma bar sina skidor och stavar själv. Jag mina saker samtidigt som jag höll i Caspers stavar och drog honom upp för backen. Möttes upp av skotrarna som körde oss sista biten hem. Tack snälla för hjälpen. Pust. Innanför dörren stod Micke. Han bet ihop. Dom hade lindat om armen så den satt i en mitella. Barnen va guld och hjälpte varandra att klä av sig skidkläderna och få på sig nåt annat. Jag bytte kläder, packade med mig väskan som redan va packad med pick-nick. Tog med Mickes blodsockermätare, extra dextroxol och insulinsprutorna. Det är en del att tänka på så man får med sig allt. 

Färden gick till Mora lasarett och nu sitter vi här. Han kom ganska snabbt in på ett rum men nu ligger han och får vänta på röntgen. Han har fått smärtstillande då han har väldigt ont. Vänster nyckelben. Tur i oturen då han är högerhänt. Är fundersam då hans lillfinger är 0,5-1 cm lägre än vad själva knogen är. Ser ute riktigt ok ut. Men vänta är vad man får göra.