Ibland kan jag bli ledsen.
När man känner att någon borde ha reagerat på ett annat sätt än vad denne gjorde. Mina nära och kära vill jag ska stötta mig i det jag tar mig för. Stötta mig som person och för den jag är.
Men ibland blir jag ledsen. Ibland förväntar man sig en annan reaktion. Och det borde ha blivit en annan reaktion. Varför blev det inte så?
Ett samtal jag önskar att jag fått. Som visat sin stolthet. Som sagt att: "åh va kul". Men nej. Ingenting. Kanske kommer det under dagen. Jag vet inte.
Kanske en kram som man borde ha fått. Kankse ett: "f-n va roligt". "Häftigt". "Åh va jag är stolt". "va duktig du är".
Men nej inget sånt. Bara en vag aning om att det var ok. Jag anser mig vara duktig. Jag anser mig kämpa. Jag anser att jag är en bra person. Ibland kan det vara kul att ens prestation uppskattas eller beröms.
Har vi så svårt för att visa vår stolhet över andra? Att glädjas över andra? Att glädjas med andra?
En person har berättat sin stolthet. En person har förklarat att det var coolt. Häftigt. Att han är glad för mig. Tack älskade bror. Du finns alltid där och stöttar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar