03 september 2013

Hostmedicin

I fredags vaknade jag av att rösten flytt sin väg. Bort. På semester. Nån stans där jag inte var. Kvar var jag och tystnaden.
Ingen förkylning som jag känner av över huvudtaget men hes...jo tack.
Var till husläkaren igår så han kunde lyssna på lungorna eftersom jag har tungt att andas och hostar en hel del oxå. Allt lät jättebra så det sitter i stämbanden och i halsen. Fick hostmedicin utskrivet. Cocillana. Wow tänkte jag. Cocillana har man ju hört ska vara så himla bra.
Tog min slurk igår kväll strax innan barnen skulle sova. Ville inte ta tidigare eftersom jag inte visste hur jag skulle må av den. En del bli ju trötta och omtäcknade som det verkar. Jag märkte ingenting. Jag hostade vidare hela jäkla kvällen. Somnade och sov normalt gott. Ingen hosta dock så det var ju skönt. Upp i morse och fixade i ordning mig och barnen. Körde Wilma till fritids och Casper till dagis. Insåg när jag satt i bilen att allt kändes konstigt. Det var som om jag inte hängde med riktigt i ögonen eller tanken. Tur att jag började känna så efter att jag lämnat barnen. Tog mig till jobbet och här sitter jag och känner mig halvt flummig på nåt sätt. Känns som om jag sitter i en egen bubbla. Lite som att sväva på moln.
Ska det kännas så här NU? fan det är ju länge sen jag tog hostmedicinen.

1 kommentar:

  1. Det kanske var något jättestarkt i den medicinen;-)
    Du har väl något i kroppen som måste ut, hem och vila eller tidigt i säng iaf!
    Krya på dig
    Kram Sandra

    SvaraRadera