Underbara känsla

Äntligen är den här. Känslan som jag så länge har saknat, känslan som jag älskar att känna. Känslan av en kropp som ömmar efter en bra träningssvängom, känslan av tillfredsställelse, känslan att vara nöjd över det man presterat, känslan av att man är stark, trygg, känslan av att ha avreagerat sig och känna ett totalt lugn i kroppen och en total lycka.
Gårdagens ju-jutsu pass gav mig allt detta. På 1 h 30 min fick jag en underbar känsla. Tänk då vad fler pass kan göra :-)

Uppvärmningen var lugn och bra men för mig som inte alls har nåt flås och som är ur form så blev till och med en ganska lugn uppvärmning som ett tufft projekt. Jag flåsade rätt bra och färgen i ansiktet ändrades till röd. Inte alls särskilt attraktivt på mig.
Vi körde två och två, bytte partner ibland, körde tekniker, körde fritt och körde lite ne waza (mattbrottning). 
Japanskan finns i bakhuvudet så jag var med på en del men på en del så slog det slint. Vad skulle vi göra? ha ha tur man har en partner som man kan se till att attakera innan han/hon attakerar mig för då får ju denne visa tekniken först.
Teknikerna fanns där. Det sitter i ryggmärgen tydligen. Jag har inte glömt. Nu gäller det att köra på i ett lagom tempo och påminna sig om det som finns i bakhuvudet. Jag tror att det kan bli ritkigt bra. Jag tror till och med att JAG kan bli riktigt bra igen :-)