Magont

Igår var ingen rolig dag. Dels för att jag fick en mindre panikångestattack på jobbet men jag hade oxå ont i magen. Jäkla mage.
Kände av lite ont i buken på morgonen men tänkte inget mer på det. Under dagen så växte sig smärtan större. Buken och magen svullnade upp. Jag såg ut som om jag var gravid i 5:e månade och det kändes som om jag skulle föda i övermorgon. Dagen på jobbet gick lite i slowmotion. Jag kunde inte gå fort för då gjorde det ondare, jag kunde inte sitta riktigt som jag ville för då gjorde det oxå ont. Smärtan var där hela tiden, oavsett om jag satt, stod eller gick.
Dagen passerade och jag kunde till slut åka hem. Visst har jag kunnat åka tidigare men samtidigt så var smärtan hanterbar så...
Hämtade barnen, hem och åt middag, Wilma studsade i sina fotbollskläder och jag i mina träningskläder. Hade tänkt att jag skulle springa medans Wilma hade fotbollsträning men det var ju bara att glömma. Men eftersom jag ändå skulle dit så kunde jag ju ta en promenad med Josefin. Smärtan blir ju inte roligare för att jag sitter hemma i soffan.
Visste inte ens om jag skulle kunna gå men det gick bra. Halvvägs så började smärtan avta. Vi hann att kika lite på tjejerna när dom tränade innan det var slut. Så duktiga dom är :-)

Hemma blev det lite rostat bröd och varm choklad för både mig och Wilma. Vi var lite frussna efter kvällens träning. Casper hade inte somnat än och kom så klart upp när han insåg att det var mat i köket. Han åt lite han oxå. Sen var det verkligen God natt för barnen.

Jag plockade undan lite och sen var det jag, soffan och Kanal 5 och Grey´s Anatomy. Så jäkla bra :-)

Problemet som var igår var ju oxå att jag grubblade en del på varför jag hade så ont i magen. Grubblerier gör så att magkatarren känns rejält så igår hade jag nästan kunnat bäddat ner mig återkommit när det var en bättre dag. Tur att det är en bättre idag idag för här är jag :-)
Nä men just magen har ju krånglat nu ett par gånger. Del att jag fick en blödning för strax över en vecka sen. Den höll ju i sig i ett dygn sen var den borta. Varför fick jag den blödningen egentligen?
Sen smärtan igår och den svullna magen. Mensvärk? ja vem vet, inte jag. Jag har haft turen att aldrig ha mensvärk. Hade världens värk den dagen jag började med p-piller (det var ju ett gäng år sen) och sen har jag aldrig haft ont. För mig är det dags att ha mens men efter samtalet med barnmorskan tidigare då jag hade blödningen så vet jag nu inte om jag kommer ha min mens eller om kroppen hoppar över. Däremot så hade jag en blodstrimma i morse när jag kissade. Vad håller kroppen på med egentligen?

Vågar man erkänna att jag saknar gravid-magen lite grann. Hur vet man att man är klar?