Drömmar?!

Läser lite grann på Inner-outer beauty.

Dagens inlägg gjorde att jag började fundera en del.
"Gör små saker varje dag som tar dig dit du vill".

Men om man inte vet vart man vill. Om man inte vet vad man önskar ska hända. Om man inte har ett specifikt mål eller någon dröm.
Vad gör man då?

Vissa drömmar och önskningar förblir drömmar och önskningar, medan andra faktiskt slår in.

Insåg när jag började läsa att jag inte har någon dröm. Jag har inget mål. Jag lever här och nu. Jag har ingen tanke om vad som ska ske framöver. Jag har inget jag drömmer om. Eller ok jag drömmer om att resa mer tillsammans med min familj. Men jag har inget mål med vad som ska ske i mitt liv. Vad vill jag med mitt liv?
Herre gud det låter helgalet men det är så.

Jag har levt ett bra liv. Jag har haft drömmar men dom har förblivit drömmar. Nu är dom inte ens drömmar längre. Bara något dimmigt i det förflutna.
Jag har levt ett liv då jag under några år var som i dimma. Det som skulle vara mina bästa år var mer som en mardröm som inte ville ta slut. Det var nog under dom åren som jag borde ha drömt och planerat men allt jag ville var att mardrömmen skulle ta slut. Den tog slut och jag klarade mig helskinnad ur den. Ärr finns kvar men dom är blekta.

Jag lever idag ett underbart liv. Jag har en underbar man som älskar mig, vi har 2 barn vilka jag älskar mer än något, vi bor fint (skulle aldrig vilja flytta), har bil, vänner, vi har bra jobb både jag och min man. Det finns inte mycket mer att önska.
Visst skulle man önska att man kunde resa mer men det är inget stor sak. Resa kommer vi göra. Bara inte helt hux flux.

Men drömmarna då? Vad längtar jag efter? Vad drömmer jag om?
Vardagarna flyter på som dom alltid gjort. Helgerna likaså.
Något som verkligen inspirerade mig och som fick mig att puscha mig framåt och som fick mig att utvecklas, det var ju-jutsu träningen. Hela tiden strävade jag efter att bli bättre. Målet: Svart bälte.
Jag kom så långt att jag var 2 månader ifrån att gradera till 1 dan. Jag var gravid och träningen fick stå åt sidan. Jag var överlycklig och är det än över mina älskade små gullungar.
Jag önskar kanske att jag borde ha tagit upp ju-jutsun igen. Att fortsätta sträva efter att vara riktigt bra på just ju-jutsun. Men den hat fått legat nere.
Jag tränar på gym för att hålla kroppen i schack. För att känna mig stark, att orka och för att ha en tränad kropp. Jag vill mer på gymmet, jag vill ha mer resultat men det kräver oxå mycket av mig, Tid som jag lägger på barnen måste jag ta till gymmet och frågan är om jag verkligen vill det.
Så jag avvaktar.
Jag har inget specifikt mål i arbetslivet. Jag trivs bra på jobbet. Det rullar på.
Jag har inga funderingar på att plugga. Eller jo nåt skulle jag vilja plugga men jag vet inte vad. Och inte på heltid. Nåt för att bara lära mig något nytt. Men vad? Ska man ta nåt som är kul? Nåt som man verkligen har nytta av? Jag vet ju inte vad.

Det känns som om jag lagt mitt eget liv åt sidan. För vad då? För vardagen och att hinna med det som ska hinnas med?
Vad vill jag? Vad är mina drömmar? Vad är mina mål?
Det är dags att ta reda på det nu.