Galet här hemma

Jag erkänner. Jag är bara människa. Jag är ingen superhjälte. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Just nu är det tungt. Tungt i hjärtat, stressen är överallt.

Vi hade en bra morgon. Sovmorgon och glada barn. Men så skulle jag iväg med barnen och som vanligt så startar som ett krig. Mot världen. Eller är det världen som är mot dom? 

Dom bråkar med varandra, skyller på varandra, grinar och gnäller om vartannat. Kände för att bara skita i allt men Casper behövde skor och jag behövde hans fötter med mig. Micke skulle göra klart muren vilket innebar sågande och ett jäkla oväsen. Bra om vi slapp vara hemma då. Jag försökte göra mig iordning samtidigt som barnen gnällde, skrek och bråkade. Det tog tid att bli klar och stressen var ett klart faktum. Jobbigt att andas och tryck över bröstet. 

Vi kom iväg. 

Biltema gick ok. Casper fick en ny trehjuling och det råkade följa med en traktor mes släp oxå. 

Skopunkten nästa. Wilma tjatade när vi skulle kolla på skor till henne. Jag började med Casper. Sa åt henne att börja kolla själv men tjatet fortsatte. Casper fick på sig ett par sandaler och sen vägrade han kliva ur dom. Det tog en del på humör och tålamod då jag behövde kolla om kanske en annan storlek passade bättre och då vi oxå skulle prova ett par tennisskor. Det löste sig till slut. Wilma kvar. Vi hittade snabbt ett par skor till henne. Hon hittade ytterligare ett par som hon ville ha. Jag sa nej först. Men vi kom överens om att hon kunde få dom om hon sparade sin veckopeng i två veckor. Så på två veckor får hon inte köpa upp den. Hon gick med på det och vi kom lyckliga ut från Skopunkten.

Hemma fortsatte allt. Casper var trött och är fortfarande. Han gnäller och grinar och bryter ihop för allt. Jag kan inte lägga honom än. Då blir han uppe hela natten. Wilma är uttråkad och vill leka med en kompis. Bjuda hem en kompis. Jag är helt slut och orkar inte det. Hon blir sur. På samma gång ska jag skruva ihop trehjulingen . Ingenting funkar. Typ en skruv på skiten och hur fan får man ihop den. Jag höll på att bryta ihop. Det gick bra till slut. Fick  lite hjälp av mannen på slutet. 

Lite nöjda barn för stunden och jag försökte andas lugnt. 

Casper har brutit ihop X antal gånger efter det. Jag är inne nu med barnen. Jag orkar inte mer. Casper ska få en välling nu. Får se om han piggnar på sig eller om det blir god natt för honom. 

Ska fixa mat till oss ocå. Svårt att hinna med när man har en gnällig och skrikig Casper nånstans i huset. 

Jag är trött, jag orkar inte. Jag vill inte. Jag vill ha lugn och ro. 

Jag är bara en vanlig människa, bara en vanlig mamma utan superkrafter. Jag hinner inte allt, jag kan inte allt, jag orkar inte allt. Jag är bara jag. Och jag önskar jag kunde känna att det räcker.