Andas

Efter flera dagar av stress vilket resulterat i konstanta panikångest-symtom sen i lördags så försöker jag göra något. Det känns som om jag hela tiden försöker göra något åt situationen men jag vet inte vad eller hur.
Jag har andats ytligt i flera dagar, tröttheten hänger över mig hela tiden, jag har ett enormt tryck över bröstet och en viss smärta, jag känner mig nere, har långt till skratt, är irriterad, humörsvängningar.
HERRE GUD VEM ÄR JAG???
Jag orkar inte med mig själv. Vart är den där glada, spontana, sociala tjejen jag en gång kände?
Jag gör det jag ska och så allt annat som jag "måste" göra men jag har inte energi till att ringa folk ännu mindre träffa folk. Jag känner mig som att jag sitter i en bubbla. En mörk bubbla där ingen kommer in. Jag försöker så klart att vara tillgänglig för mina barn. Alltid. Men jag blir irriterad på dom oxå, tyvärr. Dom senaste dagarna har varit hemska. Dålig sömn, tjafs och bråk.

Igår var ytterligare en stressig morgon. Väl på jobbet kände jag att nej nu fan är det slut på det här skiten. Om ingen hjälper mig så måste jag hitta en väg att lösa detta själv. Det här går inte. Jag vill få känna ett lugn, en glädje,  jag vill få skratta som en galning, le och känna lycka och kärlek. Seriöst. Det är hemskt att må så här.
Igår på jobbet så försökte jag att andas. Djupa andetag under hela dagen. jag kände ett visst lugn men det tar nog lite tid innan allt blir en vana. Jag är van att stressa och andas ytligt. Jag gäspar hela dagar förmodligen till följd av att jag inte får in tillräckligt med syre till kropp och hjärna.
Igår andades jag. Det kändes skönt. När jag kände stressen (som jag alltid gör) så kämpade jag ännu mer med andningen. Det är mitt första steg. Att andas. Att bli medveten om hur jag andas.
Att komma hem med barnen och känna ännu mer stress eftersom mat måste fixas och ätas då Wilma skulle på fotbollsträning, ja det gjorde inte saken bättre men jag andade mig igenom matfixet.
Micke och Casper stannade hemma och Micke fick isäng Casper i bra tid vilket innebar en goare kille idag på morgonen.
När Wilma tränade så passade jag, Josefin och en annan mamma på att ta en promenad i skogen. Att bara ta en lugn promenad i trevligt sällskap var härligt. Det infann sig ett visst lugn i mig.
Hemma så vägrade jag att titta på klockan. Jag såg till att Wilma duschade av sig, hon fick smörgås och dricka. Jag såg klockan och insåg hur mycket den var men jag vägrade låta det stressa mig. Skit i klockan. Alltid denna klocka. Den fick bli mycket. Jag orkade inte bry mig. Wilma kom i säng till 21,00. Sent absolut men så kan det bli.
Jag gjorde i ordning en kopp sov-the (ingen aning om det verkligen funkar) men det är ok att dricka. Självklart så satt jag i soffan och kollade på Grey´s Anatomy.
Det blev ett besök hos kudden vid 22,40. Tack och god natt.

Wilma ropade 04,30 i morse och saknade en filt som jag lovade att ge henne kvällen innan men som jag inte orkade gå upp och lämna. Så typiskt att hon vaknar och kommer ihåg filten. Hon fick en annan filt och sen sov jag vidare i en timme. Dumt gjort. Jag var pigg 04,30 och borde gått upp men jag lag mig och blev ännu tröttare när klockan ringde 05,30.
Jag andade mig igenom morgonen. Det gick rätt så bra. Jag och barnen var sams hela morgonen. En underbar känsla. Vi kom i tid till bussen. Det brukar vi men det brukar bli stressigt när vi väl ska ut. Idag....lugn.
Casper ville inte alls in på dagis. Han ville ut.  Igår var det fixardag på dagis så gården var jättefin och lite nya saker hade tillkommit. Det första Casper sa när vi kom in på gården var "WOOOOW. Gissar att han var nöjd. Det var inga stora saker men det är ju det som är så härligt med barnen. Dom är nöjda med det lilla.
Han fick sin vilja igenom så fröknarna och dom andra barnen gick ut. Det var ändå typ dags för det. Alla barnen var som kossor på grönbete. Dom var så glada, undersökte dom nya sakerna, testade, skrattade, pratade med varandra och såg så glada ut. Casper hade knappt tid att vinka hej då till mig. Jag stod och tittade en stund på alla glada barn innan jag gick till bilen och åkte till jobbet.
Att stå så där på morgonen har jag aldrig haft tid med men jag som sagt, ändring. Jag tog mig tid och det var gott för själen att stanna upp och se barnen.

Jag fortsätter min dag med att andas.