Allt på samma gång

Mitt i allt när man har fullt upp och energin är slut... Ja då ska man ha mens oxå. 

Trött

Ibland undrar jag hur jag ska orka. Men på nåt sätt...i slutändan så gör man det ändå.

Jag är så trött. Jag har slut på energi. Vill hinna med mig själv men hur ska jag få tid till mig? 

Snart börjar jobbet igen. Så med dålig sömn på nätterna och upp på morgonen så ska jag orka med jobbet oxå. Hur ska jag orka när jag inte en finner tid till mig?!

Dagarn går ut på att, förutom när vi va i Orsa och åkte skidor om dagarna, att laga mat, se till att Wilma får mat och mellis med jämna mellanrum, underhålla Casper ibland, medla mellan barnen, klä barnen, se till att tänder och hår blir borstade, att saker plockas undan, plocka fram frukost, städa upp efter frukost, hjälpa mannen på med kläder, se till att Wilma kollar blodsockret när hon ska och att hon tar insulinsprutorna och vid middagen hjälpa till med dom, plocka ur diskmaskinen, plocka i diskmaskinen, tvätta, vika tvätt, damma av i huset, putsa speglar, vattna blommor, borsta mina egna tändernoch mitt eget hår, bädda säng. 

Idag måste jag ta in ved så vi kan elda. Eller måste. Nä kanske inte men att elda ger en mysig värme och oxå ett mysigt sken och ljud på kvällen. Tvätt måste fixas oxå. Och så måste jag till återvinningen. Julens kartonger och julpapper och sopor står kvar i hallen och det är trångt. Kanske måste handla lite oxå. Mannen kan jag inte be om hjälp av. Han har ont i armen och går på medicin. Han bör inte köra bil och kan inte lyfta tungt. 

På nätterna får jag ingen sömn. 

Klockan 23 (eller innan jag lägger mig) ska Wilmas blodsocker kollas. Likaså klockan 03. Så klockan står på ringning.

I natt var det katastrof. 

Satte mig i soffan klockan 22. Helt slut efter att ha varit på Fyrishov på dan, städat upp köket och fixat tvätt på kvällen och fått i säng barnen till slut. 

Kollade på mission impossible. Klockan 23 kollade jag Wilmas blodsocker, lag mig vid 23,45 tror jag, klockan 00.30 ropade Casper då blöjan läckt, bara att byta lakan, klockan 03 ringde klockan gör blodsockerkoll, missade och somnade om, vaknade med ett ryck klockan 05.30 typ, upp till Wilma och kollade blodsockret, det låg bra, somnade om, klockan 08.00 ringde klockan. Tanken var att kliva upp för att få i barnen frukost i tid. Vi är så snea i schemat vilket gör det svårt att få en bra överblick över Wilmas värden trots att dom är ganska bra. Sov till nästan 10.00. Vaknade. Supertrött. Nu är den här dagen i gång. 

När får man vila? När får man tänka på sig själv? Man får ju höra att man själv ska prioritera sig själv för man ska inte förvänta sig att någon annan gör det. Men när schemat är fullspäckat och all andra är beroende av en...då finns inte jag. 

Hemma

Vi kom till husvagnen vid 20.30-21.00 igår kväll efter att ha spenderat större delen av dagen på Mora Lasarett. Eftersom mannens finger/hand fick gipsas om så åkte jag och barnen till McDonalds och åt middag klockan 19.00. 

Efteråt var mannen klar och vi kunde plocka upp honom och åka till husvagnen. 

Gårkvällen bestod för min del att plocka och packa ihop våra saker och städa upp i husvagnen. Har inte sovit mycket. Kom i säng vid 0.30. Kollade Wilmas blodsocker 23.30. Sen ringde klockan igen vid 03.00 för att kolla blodsockret. Somnade om men vaknade 03.30 och kollade blodsockret på henne. Jag var lite trött. Mannen klocka ringde vid 07.30 tror jag. Stängde av den. Lyckades bara snooza så 10 min senare ringde den igen. Lyckades stänga av den. 08.00 ringde min klocka. Herre Gud ska det vara så svårt att få lite sömn. Är så trött. Åt frukost och packade in allt i bilen. Tog alvedon för ryggen. Och Ipren. När bilen va packad var jag tvungen att gå och ta en varm dusch på ryggen. Så ont. Smörjde in med vit tigerbalsam. 

Packade in man och barn och körde hem. Hemma nu. 

Blev enkel middag. Stekte på köttbullar, kokade makaro er och broccoli ovh mannen ville ha nå grönsaker i ugnen. Färdig påse. Enkelt. Nu kollar barnen på tv, mannen har slocknat i soffan, jag dammar av här hemma och ska väl försöka hinna packa upp ikväll. Annars får det bli i morgon. Ska till återvinningen i morgon oxå. Kartonger och papper från julafton som står i hallen och tar plats. 

Just nu är det kaos i huvudet. Hur mycket ska man orka? Hur mycket ska man va med om? Räcker det inte nu? Är det någon som är ute efter att testa hur mycket jag pallar med innan jag dör? 

Snälla lämna mig i fred. Allt jag vill ha är min familj och lugn och ro. 

Jag vill inte slita och kämpa. Jag vill inte styra och ställa allt. Jag vill inte planera och oroa mig hela tiden. Min ork tar oxå slut. Lämna mig och min familj i fred nu. 

Mora lasarett

Dagen började bra med sovmorgon och frukost och lugna barn.

Vi packade ryggsäcken med smörgåsar och varm choklad för att kunna ta en fikapaus lite senare. Tanken var att vara i barnbacken idag. Min rygg värker och Casper ska få träna mer på att åka själv och att svänga så att vi framöver kan åka i blåbärsskogen när och om den öppnar och Casper då kan åka själv. 

Vi åkte ner. Micke insåg att vi glömt ryggsäcken i husvagnen. Jag och barnen skulle åka i barnbacken och Micke skulle hämta väskan. 

Undrade vart han tog vägen. Tyckte det tog tid. Plötsligt får jag ett samtal av just Micke. Han har ramlat och brutit nyckelbenet. Hur är det möjligt? Han skulle ju bara hämta väskan. Paniken slog till. Inte konstigt att det tog tid. Barnen fick kliva ur sina skidor och vi fick börja gå upp för backen för att ta oss till husvagnen. Såg 2 skotrar längre upp i backen och några människor och förstod att Micke låg där. Tur adrenalinet slog till i mig oxå för det gjorde att jag inte kände av ryggen och vi kunde ta oss upp för backen. Wilma bar sina skidor och stavar själv. Jag mina saker samtidigt som jag höll i Caspers stavar och drog honom upp för backen. Möttes upp av skotrarna som körde oss sista biten hem. Tack snälla för hjälpen. Pust. Innanför dörren stod Micke. Han bet ihop. Dom hade lindat om armen så den satt i en mitella. Barnen va guld och hjälpte varandra att klä av sig skidkläderna och få på sig nåt annat. Jag bytte kläder, packade med mig väskan som redan va packad med pick-nick. Tog med Mickes blodsockermätare, extra dextroxol och insulinsprutorna. Det är en del att tänka på så man får med sig allt. 

Färden gick till Mora lasarett och nu sitter vi här. Han kom ganska snabbt in på ett rum men nu ligger han och får vänta på röntgen. Han har fått smärtstillande då han har väldigt ont. Vänster nyckelben. Tur i oturen då han är högerhänt. Är fundersam då hans lillfinger är 0,5-1 cm lägre än vad själva knogen är. Ser ute riktigt ok ut. Men vänta är vad man får göra.

Bowling

Igår tog vi en paus från skidåkningen. Vi mötte upp Eve och hennes dotter i Orsa och spelade bowling med barnen. Ett uppskattat inslag i skidåkningen. Barnen va så himla duktiga. Jag, Eve och Micke körde tillsammans. Jag vet inte vad som hände. Vi försökte verkligen med bowlingen va inte vår starka sida den hör dagen. 

Wilma vann med typ 131. Sen Natalie och sen Casper och sist kom vi vuxna. Hur blev det så? Ha ha.

Vi passade på att äta gott innan vi lämnade bowlingen. 

Kärlek och nyår

Jag älskar dom här två små trollen. Dom är galna, roliga, söta, charmiga, modiga, tuffa, knasiga, påhittiga, ibland arga och ledsna. Ja dom är mycket. Och dom är mina charmtroll. Jag älskar dom så himla mycket.

Nyår firades i husvagnen. Vi åkte skidor hela dagen. Min vän Eve kom upp och åkte med oss. Hon åkte hem sen. Jag och familjen gick ner till restaurangen och njöt av en god grillbuffe. Det fanns sallad, potatisgratäng, lökringar, pizza, melon, bröd, smör, korv, grillad kyckling och rostbiff. Vi åt och drack gott. Efteråt åkte vi upp till husvagnen. Barnen lekte och vi kollade på Peter Jöback. Han är så otroligt bra. 23.30 klädde vi på oss och tillsammans med andra campare så gick vi i fackeltåg upp i skidbacken för att se på fyrverkerierna och fira in det nya året.

Några snabba inlägg

Vi har fått iordning i förstugan. Så skönt med extra utrymme.