...intogs på jobbet.
Det blev inte den morgonen som jag ville då jag var seg och trött och sovit dåligt så barnen kom oxå upp lite senare än det var tänkt.
Serverade barnen frukost i köket och så fick dom kolla på film på Ipaden. Inte det lättaste då dom blev osams över vad dom skulle se men efter en liten stund så löste det sig.
Jag slängde mig in i duschen för att fräscha upp mig.
Vi hann. Wilma kom med skolbussen, Casper och jag kom lite för sent hemmifrån men han har ju ingen tid riktigt att passa och jag kom till jobbet 5 min innan min arbetstid börjar så...finns väl inget att klaga på egentligen.
Frukosten då.
En kopp the
Ett kokt ägg
2 skivor formfranska med smör och ost på.
Brödet är inte vanligt bröd utan ett LCHF bröd som jag hittade på 56 kilo. Supergott att äta som det är eller att rosta.
Välkommen. Här kan ni läsa om mitt liv. Jag kommer mest att skriva om mitt liv som mamma med en dotter som i december 2014 fick diagnosen Diabetes typ 1 och min egna satsning träningsmässigt som ska ta mig till en body fitness debut.
10 oktober 2014
08 oktober 2014
Dag 13
Oj vad tiden går.
Idag är det 13 dagar sedan och det mesta känns kanon. Stramar lite i högra ärret men det kan lika gärna vara tejpen som känns.
Efter en vecka fick jag duscha och jag kan lova att det var en underbar känsla även om man så klart tvättat av sig under veckan. Men att stå i duschen och känna dom varma vattenstrålarna mot hela huden...underbar känsla säger jag bara.
Det gör inte längre ont och det stramar inte. Jag kan nästan sträcka ut armarna rakt upp ovanför huvudet. Jag har ju inte varit den bästa på att strecha eftersom jag varit rädd för allt. Men jag känner mig tryggare nu och är oxå bättre på att strecha så snart så bör jag vara fullt rörlig.
Tyvärr så sover jag fortfarande dåligt vilket innebär att jag halvsitter eller halvligger. Vaknar flera gånger på natten av att jag har ont i en punkt på ryggen. Hur ska man ligga egentligen? Hur svårt ska det vara att sova? Förhoppningsvis ger det med sig.
På måndag nästa vecka ska jag på återbesök och ta bort stygnen. Känns jättepirrigt.
Idag är det 13 dagar sedan och det mesta känns kanon. Stramar lite i högra ärret men det kan lika gärna vara tejpen som känns.
Efter en vecka fick jag duscha och jag kan lova att det var en underbar känsla även om man så klart tvättat av sig under veckan. Men att stå i duschen och känna dom varma vattenstrålarna mot hela huden...underbar känsla säger jag bara.
Det gör inte längre ont och det stramar inte. Jag kan nästan sträcka ut armarna rakt upp ovanför huvudet. Jag har ju inte varit den bästa på att strecha eftersom jag varit rädd för allt. Men jag känner mig tryggare nu och är oxå bättre på att strecha så snart så bör jag vara fullt rörlig.
Tyvärr så sover jag fortfarande dåligt vilket innebär att jag halvsitter eller halvligger. Vaknar flera gånger på natten av att jag har ont i en punkt på ryggen. Hur ska man ligga egentligen? Hur svårt ska det vara att sova? Förhoppningsvis ger det med sig.
På måndag nästa vecka ska jag på återbesök och ta bort stygnen. Känns jättepirrigt.
07 oktober 2014
Matlagning
Idag fick jag hjälp av barnen att laga mat.
Pannbiff, kokt broccoli och löksås. Allt à la LCHF. Till barnen serverades pastaskruvar och löksås utan lök.
Medans barnen badade så blandade jag köttfärs, lite hackad lök, grädde, ägg, salt och peppar.
Fixade iordning vatten i en kastrull för att koka pasta.
Hällde broccolin i en stor kastrull.
När barnen va klara mes badandet så hjälpte dom till att göra biffarna.
Jag stekte på lite lök och slog igång kastrullerna för broccoli och pasta.
Sen var det bara att steka biffar. Barnen hjälpte till att lägga i dom i stekpannan och Wilma hjälpte till att vända några.
När sista biffarna låg på stekning så började vi med såsen.
Vi kokade upp grädde och créme fraiche. Barnen turades om att röra och att smaka av. Wilma saltade och pepprade. Allt blev klart ungefär samtidigt. Perfekt.
En del av såsen hälldes i en skål där den stekta löken låg och en del av såsen fick en egen skål eftersom barnen inte vill ha lök i.
Vi åt med tända ljus och hade mysigt.
Allt serverades med en klick svarta vinbärsgelé som Casper älskar, lite äppelmos för den som ville, och det ville Casper och så såsen som båda barnen åt av.
Jättekul speciellt att Wilma åt och tyckte om den.
Tyvärr så saknades mannen vid middagsbordet eftersom han fastnat på jobbet.
Tak till mina älskade barn för dagens sammarbete.
02 oktober 2014
Dag 7
En hel vecka har gått nu.
Tyvärr är magen helt ur balans förmodligen pga både all alvedon och all antibiotika så den är fortfarande svullen och det rör sig och mullrar i den. Har blitt ett par toabesök. Måste få ordning på bakteriehalten i magen.
Sara ska komma över sen och ska handla ett par grejor till mig, bland annat Proviva dryck. Kanske den hjälper lite.
Idag är fokus på att dra bak axlarna och att räta upp kroppen. Bort med ostkroken. Lite streching under dagen och en promenad senare.
Lyckades köra Casper till dagis så han är där och får leka av sig idag.
Men nu har jag ont i bröstmusklerna.
I eftermiddag ska jag hämta honom igen. Tur man inte har så långt att åka. Ska även ta med mig Sara som går på skolan nästan bredvid. Hennes mamma har fått bilproblem, den sig visst bara, så jag ska göra vad jag kan för att hjälpa till.
01 oktober 2014
Uppskattat
Tack till min finaste vän Jossan. Här om dagen kom hon förbi för att umgås lite och ta en kaffe med mig. Det är ju så trist när man är hemma om dagarna.
Med sig hade hon en fin ask med härliga praliner i.
Supertack. Puss
Dag 6
Sover fortfarande som ett arsle, om man får uttrycka sig så.
Somnade liggande (så skönt) men vaknade efter knappt 2 timmar av att det värkte i brösten och i ryggen. Fick väcka mannen som fick trycka upp mig till sittande ställning. Då blev det bättre.
Pallade upp med alla kuddar i sängen och har sovit halvsittandes.
Skulle jobba idag. Försov mig och vakande med ont i huvudet och ont i ryggen och trött som en tok. Ringde jobbet, väckte Wilma som va guld i morse och gjorde sig i ordning och tog frukosten som pick-nick för att äta när hon kom till skolan. Ringde dagis och meddelade att vi va sena. Allt har gott i slow motion. Gav upp. Blir hemma idag för att vila och kurera mig. Ingen idé att jaga iväg när man inte klarar av det riktigt. Casper får vara hemm och mysa med mig idag. Då slipper jag köra bil och armar och bröstmusklerna får vila. Förhoppningsvis går huvudvärken över snart. Jag går ju trots allt på alvedon men samtidigt så sover jag ju dåligt så...
Casper har badat på morgonen. Jag har plockat lite lugnt bara. Nu tittar vi på TV och har ätit kakor. Mums.
Bror ringde som vanligt och kollade läget med mig.
Som det ser ut så kommer Petra förbi mot kvällen. Jättetrevligt. Ser fram emot det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)