Alldeles för mycket just nu.
Vet inte vart jag ska börja eller sluta. Känns som om man bara går på som en robot. Jag som tyckte att det började gå åt rätt håll. Men svackor kommer man väl få men jag vill inte hamna i en.
Känner stress på jobbet då det är mycket och vi har en dead-line.
Känner stress då det går för sakta fram på jobbet.
Känner stress av att behöva tjata på barnen.
Känner stress för att behöva bli arg på barnen.
Känner stress för att mannen och jag bara lunkar runt.
Känner stress då det känns som om mannen och jag inte har nåt allmänt att prata om.
Känner stress över att inte kunna få en kram och någon som säger att det kommer bli bra.
Känner stress över att mannen och jag aldrig skrattar tillsammans.
Känner stress över att golvet hemma ser ut att vara jordstampat
Känner stress över att snabeldraken skulle behöva dras över golven hemma men när ska jag göra det.
Känner stress över all jäkla tvätt som bara blir.
Känner stress över att jag sover dåligt.
Känner stress över att jag svettas på nätterna. Varför?
Känner stress över att inte känna någon sexlust. Alls.
Känner stress för avsaknad av sex.
Känner stress då jag inte vet vilket preventivmedel jag ska använda.
Känner stress över att sommarens semester borde planeras och bokas.
Kännes stress över att jag inte är glad. Jag är ju egentligen en glad person som älskar det mesta.
Känner stress över att jag inte kan skratta och njuta.
Stress stress stress.
Känner stress då jag här om dagen var till barnmorskan för att få utskrivet p-piller. Äter redan det men dom börjar ta slut. Pratade om den obefintliga sexlusten. Hon trodde inte att det var p-pillren eftersom jag ätit dom så länge. Nä hä. Men visst kan man prova nåt annat. Hormonspiral kom upp. Känns ju rätt ok men jag har skippat det förut då det på nåt sätt känns skumt. Bokade en tid för att sätta in en. Tvekar. Googlade och hittade fakta om att den kapslat in sig i kroppen, att man inte hittade den, att den försvann, att man kan få cystor som går bort av sig självt o.s.v. Man kan ha stänkblödningar i början. Med tur så kanske man slipper ha mens alls. Skulle ju vara skönt. Men hur länge ska man stå ut med stänkblödningar? Så här sitter jag och vet varken ut eller in. Ska jag byta från p-piller till hormonspiral? Ska jag vänta till hösten istället så man slipper eventuella blödningar under sommaren? Kommer sexlusten fortsätta va borta så länge jag äter p-piller? Vart tog den vägen liksom? Kommer den fortsätta lysa med sin frånvara om jag byter till Hormonspiral? I så fall va det ju onödigt att byta. Hur ska man göra? Dessa val.
Igår va det cirkus med Wilmas blodsocker. Hon hade fotbollsträning. Blodsockret låg på 3,7. Hon drack ett glas mjölk. Sen tog hon en enhet insulin och åt risgrynsgröt med kanel, socker och mjölk. Innan hon sprang in på fotbollsplanen så kollade vi sockret. 2,4 tror jag det va. ?? Vad hände? I med 3 dextrozol. Wilma gick in på planen men stod mest där. Kollade igen. 2,4. Va fan. 3 dextrozol igen å så drack hon söt saft. Kollade efter en stund igen. 3,0 Men helvete. Hon som så gärna ville spela och jag som tänkte springa i spåret. Hon drack lite mer saft. Hon hade ont i magen också som hon klagat till och från över i 2 dagar. Jag tog beslutet att åka hem. Dels för magen men mest för sockret..Det måste ju UPP. Hemma kollade vi med en annan mätare. 3,0 låg hon på. Satte oss i soffan. Wilma ville inte ha mer dextrozol. Hon tyckte inte om dom sa hon. Ehhhh...???? Jag vet att hon gillar dom. Men man kanske ledsnar när man får äta många. Hon hade haft flera låga värden under dagen och fått ätit både dextrozol och druckit mjölk. Det närmade sig läggdags och jag var ju tvungen att få upp sockret på henne. Försökte med en lingongrova-smörgås. Men hon fick knappt i sig nåt. Jag blev arg och frustrerad för att hon inte åt men hur lätt är det när man har ont i magen. Men sockret då? Fan också säger jag bara. Kollade och det låg till slut på 4,1. Lite för lågt att gå å lägga sig på men tänkte att vi får kontrollera under natten. Bara att ställa klockan. Jag lag mig i sängen och googlade men jag är kass på att googla och fick inga svar på mina frågor. Micke kollade sockret på Wilma innan han lag sig. Klockan var då efter 22,00. 5,5 visade mätaren. Tack gode gud. Vi kunde nu sova hela natten. Men varför i fan va det så svårt att få upp sockret? Vad hände? När hon blir begränsad av sin sjukdom då blir jag arg. ledsen, frustrerad. Jag tycker fortfarande att det är så orättvist att hon fått diabetes. Jag tycker inte det är rätt. Hon ska inte behöva tänka på allt det som hon måste tänka på. Hon ska få vara barn. Utan allt detta. Önskar så att jag kunde vrida tillbaka tiden och göra nåt för att förhindra det. Men det kan man inte. Kroppen är som den är. Det enda vi kan göra är att bidra till forskningen och hoppas att dom kan hitta svar så att andra barn slipper det här.
Tack vare Facebook och en grupp jag är med i så har jag nu fått svar på mina fråga. Varför gick inte sockret upp på Wilma? Det visade sig att hon har en förstoppning. Hon har ju haft så ont i magen. Eftersom sockret tas upp av kroppen i den nedre delen av tarmen så kunde inte kroppen ta upp sockret eftersom det var fullpackat med bajs där och det nya hon åt låg för långt upp i tarmen. Det är svaret jag fick och det låter ju vettigt.
Känns dock ändå orättvist att hon fick åka hem från din fotbollsträning på grund av diabetesen och att vi inte fick ordning på den. Skit också.
Frustrerad mamma.
Allt kommer verkligen på en gång.
Alla känslor kommer verkligen på en gång.
Suck.
Idag är alltså ingen bra dag och sista delen av dagen i går va hemsk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar