Andas

I morse fick jag öva på att andas. Inte bara en gång utan många gånger. Och inte bara för att som vanligt andas in luft så att kroppen ska funka. nej i morse rörde det sig om ett sammanbrott eller inte.

Barnen kom upp i ok tid. Dom fick frukost i soffan och kollade på TV medans dom åt fil och flingor. Jag var tvungen att ta en dusch eftersom håret hade förmågan att göra egna frisyrer, vilket då innebär att det är skitigt och flottigt.
Jag var påklädd, nästan färdigsminkad, barnen påklädda och typ klara med frukosten. Sista tuggorna fick jag be dom stoppa in i munnen. Eller ja Wilma för Casper va inte hungrig sa han (vilket jag dock fick höra i bilen sen att jo då han va hungrig men inte när frukosten serverades tydligen).
In i badrummet. Tänderna skulle borstas. Av någon anledning så tog det 20 minuter i badrummet. Tre munnar som ska borstas typ två minuter vardera borde högst ta 6 minuter. Vad hände? Ingen aning. Mitt i allt skulle Casper bajsa. Bad han bajsa på pottan eftersom vi ska lämna in prov till husläkaren men nej, där kunde man inte bajsa. Inte på toaletten heller tydligen. Det kom inget och han bröt ihop för han ville bajsa hemma. Wilma kunde inte alls borsta tänderna själv. Hon bröt nästan ihop när jag bad henne börja borsta själv. Jag kan ju hjälpa på slutet så får jag göra klart det jag gör. Allt ska ske på samma gång och helst direkt. Men det funkar inte så. Inte i vårt hus. Jag fixar inte det.
Påklädningen gick så där. Fick på Casper kläderna, Wilma kunde inte knyta skon för ena kroken (som man snurrar snöret bakom på kängor) va trasig och hon visste inte hur hon skulle göra. Lös problemet bad jag men nej det gick inte. Fick snöra på henne skon till slut och hon knöt den andra skon utan problem. Hittade inte Caspers fleecebyxor som han har under ytterkläderna. Vart va dom? Har ju två par. Oj då båda två låg visst i tvättmaskinen som va färdigtvättad men kläderna va ju inte torra. packade ner ett par av byxorna och fick hänga på tork i torkskåpet på dagis. Wilma visade upp sin väska som hade ett stort hål i sidan. En monster high väska som hon fick i julklapp. Sa att hon fick packa över till den gamla väskan istället vilket hon gjorde.
Ut till bilen och iväg. Idag skulle Wilma lämnas på fritids. 20 minuter sena va vi. På fritids upptäckte jag att Wilma inte hade några vantar. Frågade vart dom va och nä men det visste ju inte hon. Suck. -9 grader ute och inga vantar. Det fattar väl vem som helst att det funkar ju inte. På väg in till dagis frågade jag vart halsduken va och det visste hon inte heller. Suck. När jag gick till bilen så stack Wilma ut huvudet och sa att halsduken låg i väskan. Men inga vantar. Suck. Bara att åka hem och hämta ett par vantar till henne. 20 minuter sen redan från början och nu en vända till hem och tillbaka till fritids.
Lämnade vantarna till Wilma, åkte in till dagis, ringde jobbet och sa att jag var sen,  lämnade en glad Casper på dagis. Eftersom det är så kallt ute så va dom inne för det blir för lång tid att va ute annars. Barnen klarar inte av kylan på det sättet, speciellt inte dom minsta. Casper va överlycklig att få bli lämnad inne och så va bästa kompisen Olle där. Han hade knappt tid att säga hej då till mig men jag fick en snabb puss i alla fall innan han återvände till leken med Olle och bilarna.
Bilen fick åka vidare till jobbet där jag trillade in 15 minuter sent. Ingen större fara men min kropp skriker rakt ut när det blir den här stressen. Det är sån här stress jag försöker hålla mig ifrån. Jag behöver den inte just nu. Aldrig nånsin egentligen men ska jag välja så vill jag ha en paus från det nu så kroppen får återhämta sig.

Känner mig ändå stolt över mig själv. Om det här vore för 6 månader sen så skulle jag ha brakat ihop, skrikigt, blivit asförbannad, fått ångest, fått en panikångestattack nån gång under dagen, ja you name it. Men idag behöll jag mitt förstånd. Jag blev irriterad på barnen över att dom inte sammarbetade för det har vi pratat om många gånger att sammarbete underlättar för oss alla, jag höjde rösten åt barnen, men jag kunde oxå välja att sätta mig, ta ett par andetag och berätta vad som gått fel och berätta min syn på det och hur jag mår. Bra jobbat av mig måste jag säga. Sakta tar jag ett steg framåt mot en tryggare, gladare, mer välmående jag.

Jag är en bra mamma.
Jag har börjat hantera stressade situationer på ett bra sätt.
Jag kan välja hur jag ska reagera.
Jag är stark.

På dagis växlade jag några ord med fröknarna. Sa att det va skönt för barnen att få leka inne på morgonen och slippa gå ut i kylan. Det är roligt för dom. Ni skulle se deras lycka när dom är inne på morgonen och dom sitter utspridda och leker. Fick då höra av en fröken att det var inte alla föräldrar som tycker så. Frågade va? Varför? Nä tydligen så tycker flera föräldrar att dom borde va ute i stället för att sitta inne och leka.
Undrar hur vissa tänker. Vad är det för fel med att barnen får leka inne? Barnen är glada och pigga. Fröknarna liksaså. Det är kanske inte så jäkla kul att gå ut i -10 grader för att barnen ska leka ute och sen vara ute från 07,30-8,00 ända till nästan 11,00. Låt dom leka inne en stund istället och så går fröknarna ut med barnen senare. Kanske inte alla barn då dom minsta inte klarar av kylan på samma sätt som vi vuxna eller som dom lite äldre barnen. Men fröknarna känner våra barn. Vi måste våga lita på att dom gör rätt val för våra barn och för sin verksamhet. Att dom tar hand om våra barn på bästa sätt och att dom känner våra barn och vet vad dom behöver. I det här fallet så är det trots allt -10 grader ute. Fröknarna vet att det blir för många timmar ute om dom går ut direkt och väljer därför att barnen får vara i värmen inne och leka en stund innan dom går ut. Och då kanske bara med dom äldre barnen för dom klarar kylan bättre. Kanske några mindre barn följer med ut för att dom vill men att dom gör valet att dom barnen får gå in om dom fryser jättemycket.
Jag själv skulle inte uppskattade att bli utknuffad i 3 timmar i -10 grader. Barnen lär sig mycket genom att leka inne oxå. Fröknarna känner våra barn. Låt dom sköta den biten medan vi är på jobbet.