Cykeltur

Skulle ha gått på ett box-pass igår men jag kom av mig när min partner fick förhinder. Jag har ju så klart kunnat gå ändå men ibland så känner jag...ja jag vet inte hur jag ska förklara. Att vissa saker och ting ibland skrämmer mig. Fast det borde inte det och det är inga stora saker. Jag är inte den blyga personen utan allt som oftast framåt på många sätt. Men sen jag började känna mig så där superstressad, få panikångestattacker och må lite dåligt så kan jag ibland känna att jag drar mig för att vara med folk. Inte folk jag känner på bästaste sätt utan mer folk som jag inte känner så bra. Vet inte vad jag är rädd för. Men så är det. Så det blidde ingen box igår.

Istället åt jag middag i lugn och ro med familjen och efteråt åt vi hemgjord mjukglass. Finns att köpa förpackningar på Coop. Bara att vispa och ställa i frysen. Helt ok glass. Inte som mjukglass men helt ok.

Jag som skulle in till mamma och pappa och fixa posten och vattna blommorna tog det kloka beslutet att inte ta bilen. Eftersom jag inte tränat box så kunde jag ju iaf få till nån träning så jag hoppade i träningskläderna och hoppade upp på cykeln.
In till stan var det 10,83 kilometer och det tog 34 minuter och 11 sekunder att ta mig fram. Motvind så klart men det var bara att trampa på.
Hemåt så var det 10,77 kilometer och det tog 33 minuter och 47 sekunder.
Så totalt blidde det en cykeltur på 21,6 kilometer. Kändes bra.
Blev lite stretching hemma och sen soffan, lite smörgås och the och "person of interest" på TV.

Att träna i morse som jag hade tänkt gick åt skogen. Skulle besöka gymmet innan jobbet men då Casper skrek och hade sig när det var sovdags (för mig och mannen) så var det inte lätt att somna. Att sen inse att det skulle knappt bli 5 timmarts sömn innan jag skulle upp och gymma...nä det funkar inte för mig. Jag är inte människa med så lite sömn.
Kanske att det blir ett gympass ikväll annars får det bli i morgon bitti.

Ha en fin dag alla.