10 år

Den 27 juli 2003 så träffades jag och min man för första gången. I går firade vi alltså 10 år. 

Jag minns dagen som igår och jag kan minnas och känna känslorna. Underbart. 

Det var så små marginaler som avgjorde om vi nånsin skulle träffas. 

Vi hade chattat ett tag på nätet, vi bodde i samma stad men visste inte vem den andre var. Min arbetsdag var slut och jag skulle gå på 4 veckors semester. Jag hade ingen dator hemma så det skulle innebära att vi inte skulle höras av på hela sommaren. Jag väntade med att stänga av jobbdatorn och hoppades att han skulle logga in. Han, brandmannen som jag var så nyfiken på. Och helt plötsligt när jag precis ska logga ut och stänga av allt så får jag ett "hej". Jag blev överlycklig. Vi bytte telefonnummer för att kunna höras av under sommaren och kanske ses. Det dröjde inte länge innan vi hade bestämt oss för att ses. 

Jag snodde på mig mina in-lines och åkte hem till honom. Tur man tränade ju-jutsu aktivt på den tiden. Bara åka hem till en okänd man. 

Känslan när han öppnade dörren är oslagbar. Där framför mig står en mörkhårig, brunögd man med ett leende och en blick som fick mig att smälta totalt. 

Vi fikade, pratade och bestämde oss för att ses igen. 

2 veckor senare var han på konsert, Ulf Lundell i Uppsala och jag skulle ut med tjejkompisarna. Vi träffades så klart och jag minns hur pirrigt det var.

Jag följde med honom hem den kvällen och sen dess är det vi. På 10 år har vi hunnit med mycket. Efter bara 9 månader, april 2004 skrev vi på papper för tomtköp och vi började bygga hus, december 2004 förlovade vi oss, 

Juli 2006 kom Wilma till världen, augusti 2008 så gifte vi oss och 2010 kom Casper till oss. Vi har hunnit flytta ut på landet, vi har Volvo och nu har  vi en husvagn.

Så härligt.

Tänk om jag stängt av datorn, tänk om vi aldrig bytt nummer innan sommaren, tänk om vi aldrig vågat bestämt en träff. Jag är så oerhört glad och lycklig för att vi vågade.

Jag älskar dig min älskade man. Så jäkla mycket.