Gårdagens träning

Ja hur beskriver man den bäst?!
Rolig? Skön? Jobbig? Svettig? Efterlängtad? Skräckgivande?

Det var första passet sen jag fick en rejäl panikångestattack på toaletten direkt efter att box-pass för runt 2 månader sen.
Då...Pulsen gick upp, hjärtat slog slag hit och dit i ingen ordning alls, svettet sprutade ur varenda por på min kropp, jag blev yr, såg svart, jag såg stjärnor, visste inte om jag skulle sitta eller stå, visste inte om jag skulle svimma där och då på fläcken, ännu mer svett, jag ville öppna toadörren men vem gör det när man mår så där och det är folk utanför?, ville helst av allt lägga mig på ett svalt och kallt golv, det hettade i kroppen, stjärnorna i mina ögon var konstant på plats, jag visste inte vad jag skulle göra, hur jag skulle ta mig hem, OM jag skulle ta mig hem, skulle jag svimma och nån hitta mig innan stängning eller skulle jag vakna upp och det var svart och alla gått hem, borde jag ha öppnat dörren?, Efter 25 minuter var det tyst utanför, jag såg inte stjärnor längre men orken i min kropp var som bortblåst. Resten av kvällen var en otrolig kraftansträngning och resten av veckan låg jag hemma och var helt off.
Det var nog det värsta jag varit med dom i hela mitt liv.

Gårdagens träning då. Jo. När jag satt i bilen och skulle köra ut från parkeringen hemma så kände jag att jag kanske skulle skita i det här. Gå in och sätta mig i soffan. Jag insåg att det handlade om rädsla och fortsatte resan till gymmet. Flera gånger i bilen så funderade jag på om jag skulle åka hem igen men samtidigt så måste man ju ta sig förbi det där första hindret. Och det här var mitt. Att bara se till att komma iväg.
Innan jag gick upp till gymmet så satt jag kvar i bilen. Ville inte gå in. Ville åka hem. Men jag gick in ändå, bytte om och tog mig ut till löpbandet. Tankarna bara snurrade. Varför kan man inte bara blockera sina egna tankar ibland?! Så skönt det skulle vara.
Jag körde igång löpbandet och började gå lite lugnt. Slog igång mp3-spelaren. Ökade takten lite på löpbandet och direkt så slog en massa tankar igång igen.
Jag måste gå fortare, jag måste hinna gå långt, hon där bredvid va duktig hon är som springer så fort, det vill jag oxå, NEJ gå gå gå, ingen idé att skynda på första gången, men jag kan ju, jag är stark, inte helt otränad, jag vill oxå, NEj gå gå gå, gå raskt det räcker bra denna gång, men om jag går fortare då blir det bättre för då kan jag gå kortare tid och kan skynda hem, varför ska jag skynda hem, mannen väntar, han undrar vart jag är, ta det lugnt.
Pulsen ökade rejält och jag fick ont över bröstet men jag fortsatte att gå i den takten jag bestämt mig för. Tankarna försökte jag blockera men utan att lyckas. Jag gick, försökte koncentrera mig på musiken, att tyst tralla med och för en stund så blev allt tyst i mitt huvud och jag kunde njuta av musiken och av att kroppen jobbade.
Mot slutet blev det en kamp med tankarna och löpbandet igen men jag höll ut och gick 45 minuter som jag bestämt mig för.
Efteråt kände jag mig stolt över mig själv som tagit mig igenom detta pass. Jag måste hitta tillbaka till lugnet och harmonin med träningen. Det kanske tar ett par gången men det ska gå.

När alla tankar flyger omkring så där som dom gör så kommer man på en massa saker om sig själv. Saker som man aldrig reflekterat över. Varför har jag tänkt så? varför har jag...?
Jag vet mycket mer om mig själv och vad det är som stressar mig på olika nivåer när jag gör olika saker.
Nu gäller det bara att övervinna allt och hitta tillbaka till mig:-)