Just nu känns livet tungt. Jag har ju dragits med en del magkatarr sen unga år men kunnat ha det under kontroll. På sistone har det blivit lite värre på grund av alla stress som tyvärr är både morgon och eftermiddag och stress av att inte känna sig tillräcklig till alla.
I onsdags mors evaknade jag med ont i magen men tänkte att det går över. Väl på jobbet blev det bara värre och värre. Blev tvungen att slänga mig i bilen direkt när apoteket öppnade för att köpa både Novalucol och Omeprazol. Novalucolen som ska hjälpa snabbt hjälpte ingenting och det slutade med att jag satt i bilen utanför apoteket och tårarna rann för att det gjorde så ont. Insåg att jag måste ha nåt för smärtan. Lyckades styra bilen i tokhalkan upp till akuten som efter en del väntandes meddelar att dom inte kan ta emot mig den dagen för dom har krisläge. Tokhalkan som rådde ute gjorde att folk halkade hit och dit och slog sig och bilar körde av vägen. Närakuten nästa var rådet. Med toksmärta i mellangärdet och halva magen så tog jag mig ner till närakuten på deras drop-in och hur är det med såna då...jo en jäkla väntan. När man har så otroligt ont av smärta så känns varje minut LÅÅÅNG. Om jag skulle jämnföra så skulle jag hellre föda barn än ha den smärtan.
Fick till slut komma in och träffa en sköterska som frågade frågor och klämde mig på magen och konstaterade att det nog var magkatarren. JAG VET...GE MIG SMÄRTLINDRING. Dom kollade blodtrycket, tog urinprov och blodprov för att kolla sänkan. Allt såg så bra ut. Fick ligga i ett rum och vänta på läkaren. Eller ligga är ju inte så skönt när man har magkatarr men sitta/ligga/stå iallafall och i ett eget rum. Skönt. Läkaren konstaterade samma sak som jag redan visste och det som sköterskan kommit fram till. Han insåg att jag behövde smärtlindring och gav mig någonblandning av tandläkarbedövning och något annat.
Resultatet: läpparna var bortdomnade där väskan nuddat, hela munnen bortdomnad och jag kände inte när jag svalde. Äcklig känsla.
Rådet: Sluta stressa, inte röka, inte drick, inte äta stark eller stekt mat, inte äta fet mat, inte dricka juicer, och sen äta Omeprazol i 4 veckor, nu i början 2 om dagen, ta Novalucol vid tillfälle det behövs och så Alvedon om det behövs.
Mr K hämtade upp mig med tanke på skicket jag var i, vi mötte upp Å för att få med hunden hem och stannande till på dagis för att ta med barnen hem. Från dagis ringde dom när jag satt på sjukan och dom meddelade att dom fått byta 5 blöta blöjor på C. Med tanke på situationen och där jag befann mig så fick C stanna kvar tills jag kunde hämta. Tyvärr så varade inte bedövningen jag fick av läkaren mer än 30 minuter så väl i bilen så var smärtan där igen. Hemma så stupade jag i sängen för att försöka vila, trött efter att ha bearbetat smärtan hela dagen. Vaknade och var lite piggare.
På kvällen bestämde jag att jag var ok och vi åkte till vänner och hälsade deras bebis välkommen till världen. Det kändes verkligen som det rätta att göra efter denna skitdag.
Igår blev jag sen hemma med C då han inte får vara på dagis på 48 timmar på grund av hans blöta blöjor. Småfixade lite hemma. Ja jag vet att jag borde sitta still men det är tillfredsställande att fixa med inredningen ibland.
Idag är Mr K hemma med barnen och jag jobbar.
Har gjort det tyngsta som finns. Lyft på luren och gjort ett visst samtal. Men det är för det bästa...för alla. Berättar mer sen. Tårarna bara rinner när jag tänker på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar