Tankar

Vet inte hur jag egentligen borde känna. Ska jag vara ledsen eller ska jag känna lättnad? Jag vet inte.
Jag känner bägge delarna och får dåligt samvete för att jag känner en viss lättnad.
Lättnad för att kunna bli kvitt känslan att känna mig otillräcklig. Lättnad för att kunna bli av med en del stress i mitt liv. Lättnad att kunna lägga mer tid på barnen utan att känna att jag egentligen borde lägga tid på annat håll oxå. Lättnad att känna att hon kommer att få det så bra. Ett kanonliv som jag tyvärr inte kan erbjuda henne just nu.
Jag ser trots allt, trots alla tårar jag fällt och fäller, positivt på hela situationen.
Stressen i mitt liv kommer att reduceras.
Hon kommer att få ett kanonliv med Stina som hinner med henne och som kan låta henne få utlopp för all den energi som finns i kroppen. En familj som hon får vara tillsammans med om dagarna.
Jag kan lägga mer tid på barnen.
Mer tid till mig själv.
Det finns flera positiva effekter av det hela och jag vet och känner att det är det bästa för alla.
Hon kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag kommer aldrig sluta älska henne.
Jag vet vart hon finns och vi kommer att fortsätta hålla kontakten och jag vet att vi alltid är välkomna och vise versa.

På återseende.