Skulle öppna grinen i morse för att släppa ut T när vi skulle åka. Knasigt då det inte fanns någon att släppa ut.
Här om dagen höll jag på att bryta ihop lite grann. Prinsen tog en tallrik från diskmaskinen (när vi packade in i den, han motarbetar oss ibland), gick till köksbordet och ställde den på golvet och ropade. På vem? Jo på T så klart. Hon skulle få slicka tallriken. Men ingen kom så han ropade igen. Sen tog han tallriken med sig och gick och kollade i hallen och i vardagsrummet. Då kändes det tungt. Min lille prins älskar ju T han med och han är så van att hon finns där och att han kan gå och kramas med henne. Nu är bara tomhet kvar i vårt tysta hus. Hur ska man vänja sig vid tystnaden? Man är van att någon dunsar ner på golvet när hon lägger sig, sågon som suckar och frustar, som dregglar vatten på golvet och i ens knä när hon lägger sina mjuka läppar på ens ben för att få en klapp på huvudet, ingen som ligger i vägen när man lagar mat, ingen som smyger upp i sängen när hon tror att vi somnat och lägger sig tätt intill, ingen som kommer att ligga tätt intill mig om jag är sjuk eller bara ledsen.
Slut på det sorgsna.
Vi ska byta bil. Men till vad? Hur ska man veta vad man ska ha istället?! Jag är ju jättenöjd med Chryslern på så många sätt, storleken, skön att köra, man sitter bra, barnen får plats med och i sina barnstolar utan problem, dom har varsina säten och behöver inte trängas, den är stor och man kan packa med sig MYCKET. Jättebra om man som jag gillar att handla nya saker, det får plats utan problem, bakdörrarna som man skjuter åt sidan är oslagbara när man ska packa i och ur barnen. Man har alltid plats och man behöver inte vara rädd att slå dörren i bilen bredvid.
Så...vad ska man hitta på för bil för att vara nöjd?
Förslag mottages tacksamt :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar