Dagens casting

Idag är det halvdag på jobbet. Tog en ledig förmiddag.
Har varit till Stockholm på casting. Provfilmning alltså.
Fick ett sms där dom ville att jag skulle komma in. Bestämde att idag var en bra dag. Fick ett mail med information. Klart. Bara att ta sig dit.

Så i morse lämnades Wilma till skolbussen och Casper till dagis. Min bilresa till jobbet blev en tur förbi Stockholm först. Ingen omväg alls. Hi hi.
Att hitta parkering var inte det lättaste. En hel jäkla gata var avstängd. Ingen aning om varför. Efter lite snurrande så fanns det en lucka till mig. Tur vi haft en chrysler som jag lärde mig fickparkera för att få in volvon i ett hål är iaf lite enklare.

Väl på plast så så fick jag fylla i ett papper. Kontaktuppgifter och storlekar.
Vänta.
Min tur.
Att stå i ett kalt helvitt rum med endast en kameraman känns lite så där. Inge skumt alls.
Men det gick väl bra. vad vet jag. Jag gjorde som han sa och mer kan jag inte göra. Nu är det bara att hålla tummarna som f-n för det skulle vara så himla skoj att få komma iväg och göra ett sånt här jobb.

*håller tummarna allt vad jag kan*

Innan jobbet sprang jag in på apoteket. Supertrevlig personal.
Direkt in på Stadium som låg bredvid. Barnen vill ju bada på badhus men hur ska det gå till när jag inte har någon bikini. Trevlig personal även där. Första killen hälsade och log. Nästa var en tjej som frågade om jag behövde hjälp när jag kanske såg lite förvirrad ut. Frågade efter bikini och hon gick iväg för att kolla för hon hade nåt bak på lager. Kom ut med en. Prova. Fel storlek. Gick till samma tjej och hon hämtade en till fast i en större storlek. Passade bra. lite osäker på färgen då det är en sommarfärg och med min bleka kropp så vet jag inte om det blir en bra kombination men den satt bra och vad gör man inte för barnen. Tack till den trevliga tjejen som med ett leende och trevlig attityd hjälpte mig.
Det enda som nu måste jobbas på är storleken. Att överdelen är större är ju inte så konstigt med tanke på brösten men även nederdelen. Fick köpa en bikini i storlek 40. 40?! Visst kanske inte så stor men för någon som alltid variit storlek 36 och sen gått upp till 38...ja då börjar 40 bli lite så där. Så nu är det bra mat, träning och inga gosaker som gäller. Formen ska tillbaka. Jag vill. Hjälp mig nån. Det är ju så svårt. Bara att bita ihop och bestämma sig va. Puh. Kom igen nu tjejen. Det här fixar du.

Lunchdejt

Tja eller mer lunchträff.
Min bror va i stan en stund så han köpte en matlåda och kom förbi mitt jobb så åt vi tillsammans. Trevligt som bara den även om det bara var för en liten stund.
Tycker nämligen om min storebror supermycket. Han har alltid funnit där för mig och hjälp och stöttat mig i allt. Man kan prata med honom om allt mellan himmel och jord.

Min bror är bäst.

Tjaffiga mornar

Hur gör folk?
Hur har man en lugn morgon med barnen?
Hur får man barnen att inte hitta saker att tjaffsa om?
Hur får man barnen att inte gnälla om och på varandra på morgonen?

Finns det något facis? För just nu skulle jag behöva ha ett.

Utveckling

Jag står still.
Jag behöver utveckling. Jag behöver utvecklas. Jag behöver utmaningar.
Jag behöver ny information och ny kunskap i mitt huvud, min hjärna och min kropp.

Men vad?

.......
........

Hjärnan går på högvarv för att komma på vad jag ska göra.
Det känns som om jag står still på jobbet. Jag trivs på mitt jobb absolut. Men jag sliter mellan jobbet, lämningar av barn, hämtningar av barn och vabb. Att utvecklas på jobbet känns som en omöjlighet just nu.
Jag behöver nåt annat.

Har kollat kurser. Funderade på en kurs i engelska. Eller kanske spanska. Eller är det matematik jag ska läsa? Eller kanske nåt om rymden?!
Eeehhhh.....
Men jag kom på det. Som säkert många andra.
Hälsan är viktig för oss. Hälsa, träning, vad vi äter och hur vi äter. Jag tror inte vi kan få nog av den kunskapen.
Jag vill lära mig mer om kost och hälsa för min egen skulle. Min egna kropp och min egna träning. Men jag tycker oxå att vi behöver kunskapen och intresset för att lära våra barn om träning, kost och hälsa.

Igår klämde Wilma ur sig att hon tycker det är tråkigt att äta. Jag tog direkt en disskution med henne.
Hon känner sig inte fri. Fri? Ja att få leka...när hon måste sitta och äta. Så jag fick vackert förklara vikten av att äta, mat över huvud taget men oxå rätt sorts mat. Så att kroppen orkar. För hur mycket vi än vill leka istället för att äta så kommer kroppen inte orka leka sen...när vi inte äter.

Nu kanske just Wilmas uttalande inte var så illa som det först lät. Inte när jag fick höra hur hon tänkte och jag fick en chans att förklara kropp, mat, energi, hälsa.
Men faktum kvarstår att ätstörningar går nedåt i åldern och det är inte ovanligt att det börjar så tidigt som i 8-9 års åldern. Till och med 7 års åldern.
Jag tror att om man som förälder tidigt lär sitt barn om kost och hälsa så kanske dom oxå kommer fatta att man inte behöver vara smal, att man kan äta OCH vara smal och hälsosam. Allt handlar ju om vad vi äter och i vilken mängd vi äter det i.

Så kost och hälsa får det bli.
Ska bara läsa sista sidorna ur Twiligt part II - boken. Så spännande.
Sen ska jag slänga mig på en bok som jag lånat av min bror. Återkommer med namnet på den :-)

Ensamt

Ibland känns allt så ensamt. Jag kan inte förklara varför. Det känns bara så. 

Känner att jag måste vidga mina vyer. Träffa nytt folk. Men hur gör man det? Vart gör man det? 

Blod, svett och tårar

Ha ha så allvarligt blir det nog inte men nu är träningsskorna på. 

Cykelbyxorna på plats och likaså träningslinnet. 

Jag har placerat rumpan på cykeln som står i tvättstugan så nu ska här trampas.

Gissar att det inte blir så allvarligt som sagt men nu är det dags att komma igång igen efter operationen. Jag har inte gjort nåt. Har kunnat träna tidigare säkert men jag erkänner...jag blev bekväm och lat.

Men när man känner att volymen ökar på kroppen där det inte ska öka, när man känner att det börjar bli löst och när man ser på vågen att kilona ökar ja då är det dags att förändra situationen.

Börjar med att cykla och se hur det känns. 

Tapperhetsmedalj

Fatens tapperhetsmedalj går till min älskade Wilma. Trots feber så har hon varit med mig idag och kämpat på. 

Vi lämnade Casper på dagis och stack till jobbet. Va tvungen att fixa ett par saker. 

Hon höll ut hela tiden.

Sen lämnade vi in, hämtade Casper och åkte hem. 

Nu sitter vi här i soffan. Jag och barnen iallafall. 

Mannen somnade i köket efter maten så han sitter fortfarande där och sover.

I morgon är en ny dag. För Wilma är det en dag hemma och för mig ytterligare en vabb-dag.

Min pension kommer jag aldrig att kunna ta ut med föräldraledigheten som jag haft och all vabb som jag sliter med. 

Att njuta på ålderns höst känns avlägset. Jag kommer få slita ihjäl mig på jobb och kommer aldrig få njuta.

Så jag får väl försöka njuta nu istället.