Jag jobbar med mig själv hela tiden. Att finna ro i stressen och att finna ett inre frid med mig själv. Att få känna känslan att jag duger, precis som den jag är, för hur jag ser ut, för vad jag gör, att jag duger bara, som person.
Att känna sig missnöjd med sig själv stressar otroligt mycket. Att varje dag se sig själv i spegeln och känna att "jaha, där va du igen. Inte snyggare idag heller" det är jobbigt. Att känna att jag inte är tillräcklig på jobbet, inte tillräckligt bra fru, älskarinna, det sliter och man försöker mer och mer men man blir aldrig själv nöjd.
Men om man inte själv är nöjd, hur ska då andra va nöjda med mig? Jag vet dock att andra ÄR nöjda med mig precis som jag är, så jag måste lära mig att jag är bra oxå för mig själv. Jag duger precis som den jag är.
Det enda som jag är riktigt nöjd med det är hur jag är som mamma. Jag är en jäkligt bra mamma för mina barn. Jag känner mig trygg i den rollen. Varför kan jag då inte få känna mig trygg i hur jag för övrigt är som person?
Jag har svikit folk i min närhet. Jag mår skitdåligt pga det. Jag har svikit den som står mig närmast, den som faktiskt älskar mig för mig. För att jag är jag, för att jag se ut som jag gör, för att jag är jag. Det gör så ont i mitt hjärta så jag skulle kunna spricka.
Men jag måste laga mig själv, jag måste för jag vill leva livet som jag lever men med en bättre version av mig själv.
Jag vill ha min familj, jag vill bo där jag bor, det finns inget jag vill ändra på utom mig själv.
Jag vill ha min man vid min sida för alltid. Han är det enda stabila jag har. Jag älskar honom så otroligt mycket. Av hela mitt hjärta. Han har stått bredvid mig i alla år. I medgång och i motgång. Trots allt som hänt så har han aldrig lämnat mig utan stått stabilt kvar och hjälpt mig igenom allt.
Jag kan bara hoppas att han kommer va kvar för alltid och att han kommer att älska en bättre version av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar