Påsklov

För första gången någonsin har jag tagit påsklov. Har alltid jobbat på lov och barnen har varit på dagis och fritids. Men i år känner jag att saker och ting måste göras annorlunda. Livet går inte ut på att slita arslet av sig. Livet måste ge nåt mer än det. 

Barnen. Barnen och familjen måste prioriteras likaså jag. Jag som person och vad jag tycker om och min egna utveckling. 

Jag trivs på mitt jobb men jag vill inte se tillbaka på mitt liv när jag är 80 och se ingenting. Att bara se att jag har jobbat. Stressat. Stressat mig igenom livet.

Vem tackar mig för det? Ingen. 

Jag har gått i genom mycket, varit med om en hel del, levt och gjort en massa.

Vissa saker saknar jag att jag inte gjorde som tonåring men men.

I flera år har jag stressat, inre och yttre stress som tärt på mig som person. Som gjort att jag tappat bort mig själv nån stans på vägen. 

Jag har haft ont i magen, det utvecklades till magkatarr som jag haft hemska besvär av till och från. 

Jag har mått sämre, fått panikångestattacker med allt vad det innebär, isolerat mig, inte orkat umgåtts med folk, inte klarat av att vara där det är mycket folk, jag har dragit mig undan. 

Jag känner att jag är på väg åt rätt håll. Att hitta tillbaka till mig själv och en trygg människa och en trygg mark att stå på.

Jag har länge haft en ork som inte finns. Jag blir andfådd av ingenting. Pulsen ökar.

I helgen åkte jag till läkaren. Pulsen låg högt och ökade av små saker som att prata, gå upp eller ner för trappan, plocka undan, starta en tvättmaskin. Allt gjorde så kroppen rusade men det kändes inte alls som nån typ av panikångestattack.

Ont bakom vänster bröst konstant. En molande värk som vägrade ge med sig. Efter ett dygn så gjorde det ut upp mot nyckelbenet. Jag googlar lite vilket så klart fick tankarna att börja jobba. Det finns så många problem man kan ha med hjärtat. Jag åkte in för säkerhets skull efter inrådan från 1177.

När jag förklarade hur jag mådde så kopplades jag upp för att kolla EGK direkt. Började fundera över om det verkligen va allvarligare än vad jag trott.

EKG såg bra ut, syremättnaden låg på 99 så det fanns inget att klaga på. Lungor och hjärta lät bra när läkaren lyssnade och pulsen låg så klart bra efter att ha suttit still i 25 min och väntat på att få komma in. Ingenting tydde på nåt. Inte ens snabbsänkan gav utslag. Skönt. Men samtidigt. Tankarna tänker.

Det är så många som brakar ihop på grund av stress. Det är många som får problem med kroppen och hjärtat på grund av stress. Jag tänker inte va en av dom. Jag vill leva länge och jag vill må bra under den tiden. Jag vill få tid att njuta av livet. 

För mig gäller det att kunna sitta på rumpan och göra ingenting. Att tillåta mig att ta det lugnt. Att tillåta mig själv att njuta av livet. 

Och det är precis det jag tänker göra framöver.

Gör det du oxå.