Film

Igår var jag och barnen hemma själva då mannen var ute och bowlade.
Trots trötta och griniga barn så tog jag mig till Ica Maxi och handlade lite snabbt. Hemma blev det kycklingspett och ris som vi åt framför TV´n. Torsdagsmys med andra ord.
Barnen kom i säng vid 19,30-tiden. Oj va Casper va trött.
Resten av kvällen var min i lugn och ro.
Kollade in Netflix och försökte hitta en film och titta på. Kände att jag ville kolla på en romantisk komedi vilket inte alls va lätt att hitta. Hur vet man vad som är vad när man som jag inte känner igen en enda filmtitel?

Valet föll på:
PS. I Love You. med Hilary Swank och Gerard Butler i huvudrollerna.

Filmen var riktigt bra. Sorglig och tårarna rann många gånger. Men ändå så fin och romantisk.

Efteråt bröt jag ihop. Varför vet jag inte. Men filmen berörde mig. Dom va ju så kära och ville så mycket men livet ville annorlunda. Man får följa hennes kamp att komma tillbaka till livet efter att hennes livskamrat hastigt slitits bort från henne. Han...har dock planerat en massa redan innan döden för att hjälpa henne komma vidare.

Det är ju just det att livet kan tas ifrån oss när vi minst anar det. Vi har det bara till låns och vi bör förvalta det väl. Vet att jag mumlat om detta tidigare. Men det är tyvärr så. Det är ingen som säger tack för att vi jobbar ihjäl oss. Vi kommer ändå dö. frågan är bara om vi levt det livet vi velat och om vi njutit av livet och gjort sånt som vi tycker är kul.
Jag insåg massor av saker igår.
Mannen kom hem och somnade i soffan hos mig medan jag kollade klart på filmen. Efteråt gick han och lag sig och sov och jag bröt ihop i badrummet. Det var skönt att få gråta. Att tillåta mig att få va ledsen och att lyssna på min kropp. Den va ledsen just då och behövde få vara det.
Jag älskar min man så himla mycket. Han är en otroligt fin person men ibland är vi så olika och tänker så olika. På gott och ont. Han är så snygg och sexig. Faktiskt det jag föll för från början. Sen att han va trevlig och hade humor det var ju ett plus i kanten. Å så va han brandman. Hi hi.
Med åren så förändras folk. Jag med förändras. Mannen jobbar kanske inte mer än normalt men han sitter på kontoret hemma ibland, tänker mycket på jobbet. Han prioriterar inte sig själv längre tycker jag. Umgås knappt med sina vänner. Säger att han hellre vill vara med familjen. Trevligt i och för sig. Men vi pratar inte mycket. Väder och vind. Vad blir det till middag?
Jag insåg igår att jag vet aldrig vad jag ska ge honom i födelsedagspresent eller julklapp. Eller påsk. Tänk att köpa ett påskägg till både honom och barnen och lägga nåt i som jag vet att dom alla gillar. Men jag vet inte vad han gillar. Hemsk tanke men det är verkligheten. Vad gillar min man som jag varit med i 11,5 år? Jag har ingen aning och det skrämmer skiten ur mig. Jag känner barnen utan och innan. Men min livskamrat då?
Romantik finns knappt i huset. Visst om det är alla hjärtans dag men den spontana romantiken. Hallå!
Vart är det spontana och glada i ett förhållande? I äktenskapet? I och med allt pusslande jag fått göra med barnen så har jag på vägen också tappat bort mig själv. Jag vet vad jag tycker är kul men jag tvivlar på mig själv och att jag kan uppnå målen. Min man stöttar inte riktigt utan tycker att jag sätter för höga mål. Så jag lägger allt åt sidan. Visst jag kanske sätter höga mål men jag har i alla fall ett intresse och ett mål.
Man pratar knappt. Allt bara rullar.
Vart finns glädjen och spontaniteten? Ska det bara vara vardag? Varför tar man inte hand om varandra? Varför finns man inte där mer för varandra? Varför stöttar man inte varandra och hjälper varandra att nå sina mål? Varför glädjs man inte mer åt och med varandra. Man springer liksom mest om varandra. När blev det så? Vem bestämde det?

Man kollar på dessa romantiska filmer och kan liksom känna kärleken blomstra. Man vill förändra saker hos sig själv men det är inte så lätt. Varför gör jag inte så? Varför är jag inte så? Varför kan jag inte tänka så?
Jag vet att man inte ska jämföra sig med filmer men hallå...jag vill också ha det DÄR.
Jag vill ha dom där blickarna. Jag vill ge dom där blickarna. Jag vill känna glädjen. Jag vill känna kärleken. Jag vill känna att den är okrossbar. Att den är stark.

Jag vill också ha ett liv fyllt med kärlek, glädje, skratt, utmaningar, upplevelser.

Bryt ihop och kom igen

Mig själv på TV

Min TV-debut gjorde jag i kriminaldokumentären Mordet som gick för inte så länge sen på TV 3. Medverkade som polisstatist. Jag var med i avsnitt 2. Flera gånger ser man mig. Inte supertydligt alla gånger men jag ser ju så klart mig själv. Även en riktig Close-up på mitt ansikte dök upp i TV-rutan. ha ha. Gissa om jag blev snopen. Hade ingen aning om att dom filmade så nära.

Nu har jag dykt upp igen. Den här gången är det i TV-serien Jordskott.
Medverka som polisstatist i avsnitt 2 som visades i måndags klockan 21,00 på SVT 1.
Det var vid en sök-scen i skogen.
Superkul att se sig själv och känslan att ha varit med på filminspelningen. Det är ju så skoj. Vilka härliga människor man får träffa. Jag var upp vid ett flertal tillfällen och filmade så jag borde kunna dyka upp i ytterligare 3 scener. Jag håller ögonen öppna.
Jordskott annars är lite smått läskig. :-)

Väntan

Idag är dagen då jag ska få en skiss på tatueringen mailad till mig, från tatueraren.
Så spännande. Väntar och väntar. Väntan är olidlig.
:-)

Stress

Den där stressen.
Jag blir galen.
När ska man få känna lugn?
Jag försöker verkligen. Panikångesten har hållit sig borta länge. Jag har känt tendenser till att det varit på G men oftast kunnat hantera det. Jag kan känna hur det börjar "pirra" i kroppen. Det liksom kryper i kroppen. Pulsen ökar och jag får svårt att andas. Det är då man börjar andas lugnt och djupt. Det brukar funka.
Nu är magproblemen tillbaka. Jag känner av magkatarren. Usch.

Det är som om huvudet är fullt av tankar men jag kan inte sortera dom. Det är ett kaos. Folk tror att det är så lätt att reda upp kaoset men vart fan börjar man?
Jag känner negativa känslor. Jag känner mig negativ. Svårt att fokusera på det positiva. Lättare att se det negativa och då faller man in i det negativa träsket som är svårt att ta sig ur. Dom positiva tankarna får inte plats. Och ju mer jag är medveten om det desto mer stressad blir jag att vända det.
Jag är ju egentligen en glad person. Spontan, glad, full av livsglädje. När fan kom det negativa och inkräktade på mitt liv? BORT.

Jag gläds med och åt barnen och jag älskar att vara med dom. Jag älskar deras framsteg i varje liten sak som man kan utvecklas i. Jag njuter av att jag (och min man) lyckats skapa dessa under. Dom är allt för mig.
Utöver det känns det som om saker och ting bara lunkar på. Allt ska skötas men glädjen har tagit semester. Visst nu kanske det inte är så jäkla kul att vika tvätt, tvätta, damma, plocka undan och så vidare men ändå. Jag känner mig nere och vet inte hur jag ska komma upp. Vet inte riktigt vad jag ska göra.
Jag tar en dag i taget men inte blir det roligare för det.

Tyvärr så får min man ta del av negativa jag. Vi lever ju liksom ihop. Vi pratar inte speciellt mycket. Vad ska vi prata om? Blir väl typ om vädret, vad vi ska äta till middag eller hur dagen varit lite snabbt.
Han kommer säkert inte ihåg mig. Mig som den glada, positiva människa jag var när han träffade mig. Jag känner ju inte igen mig själv. Han undrar nog vad hon bor med för surtant. Vem är den negativa personen som bor i mitt hus? Som aldrig säger eller gör nåt skoj. Kul fru man har.
Fast vad vet jag vad han tänker egentligen. Det är ju hans tankar. Men så känns det. Och jag gräver min grop om mig som person djupare.

Måste hitta mig själv. Jag letar och letar men vart ska jag börja? Jag finns ju nånstans. Eller försändrades allt nånstans på vägen? Försvann allt det positiva? Nej jag vet att det inte gjorde det.
Måste bara hitta vart det är.

Förvirrad.

Ensamt

Ibland känns allt bara så ensamt.
Jag har vänner absolut men alla är upptagna med sitt. Mina vänner från högstadiet är utflyttade till olika städer i Sverige. Vi pratas vid och vi försöker ses i en jätteträff en gång om året och det är superkul. Men jag saknar det där nära. Att bara kunna springa in på en spontanfika. Eller att någon kommer över på en spontanfika. Allting ska va så planerat nu för tiden.
Jag saknar mina nära, närmaste tjejkompisar som alltid funnits där för mig och som jag alltid funnits där för.

Jag känner mig ibland ensam med barnen.
Jag planerar mitt liv efter hur det ser ut med barnens schema.
Jag arbetar den tid jag gör efter hur barnen kan gå på skola/fritids och dagis.
När skolbussen ändrar avgångstid då får jag gå ner i tid för att kunna få iväg barnen.
Jag sköter mornarna fem dagar i veckan med packning till barnen och väcka dom, göra dom iordning, få i dom frukost och lämna dom vid skolbuss, på fritids eller på dagis.
Jag hämtar Casper fem dagar i veckan. Mannen hämtar Wilma oftast men jag hämtar henne ibland jag med.
Jag åker med barnen på deras aktiviteter. Ridskola, badminton, pingis, fotboll.
Jag hjälper till att träna tjejerna på fotbollen om det behövs.
Jag går på föräldramöte på dagis.
Jag sitter med i skolrådet på skolan.
Jag ser till att barnen blir anmälda till kalas.
Jag ser till att dom kommer till kalasen.
Jag blir uppringd om Wilma följer med nån kompis hem. Superbra så vi får reda på det dock.
Jag planerar med Wilma om hon ska leka hos oss eller hemma hos en klasskompis.
Jag planerar så Casper får leka med bästa kompisarna och jag är med på plats.
Jag sköter all tvätt hemma. Lägga i maskinen, in i torktumlaren eller torkskåpet och vika all tvätt.
Jag dammar hela huset en gång i veckan.
Jag försöker komma ihåg att vattna blommorna en gång i veckan annars får jag be mannen göra det.
Jag dammsuger oftast om jag inte ber mannen göra det.
Jag gör rent på toaletten med jämna mellanrum så det är fräscht.
Jag packar till mig och barnen när vi ska till husvagnen.
Jag packar upp mitt och barnens när vi kommer hem från husvagnen.
Jag ser till att barnen kommer i säng i tid. Borstar tänder och kissar.

Jag försöker komma iväg på min egna träning två dagar i veckan á 1,5 timme.

Ja.

Böcker

Jag försöker läsa böcker. Ibland går det bra, ibland dåligt. Med dåligt menar jag att jag kommer 15 sidor in i boken sen kommer jag inte längre. Twilightböckerna var dom första som jag verkligen gillade och läste. Har lånat några liknande böcker av min älskade väninna S. Men dom böckerna får vänta lite. 

Den här boken läser jag just nu. Jag var även på en föreläsning då Lennart var i stan. Riktigt bra föreläsning,

Nästa bok på tur är nedanstående. Den har jag lånat på biblioteket. Jag brukar aldrig låna på biblioteket men för att få igång barnen med läsning så ska man ju va en bra förebild. Att gå till biblioteket med barnen är riktigt mysigt.

Den andra boken jag lånade och bok nr 3 att läsas är den här.

Hoppas dom är bra.

Tatuering

Har varit till den tilltänkta tatueraren och pratat lite. Hon hade massor av idéer och i mitt huvud blev det kaos. Senast mästa torsdag har jag mail i min inbox med hur hon tänkt sig utifrån allt vi pratat om och mailat om.

Försöker googla en massa men blir inte klokare. Svårt att hitta bilder. 

Nån som är duktig på att teckna/rita eller som vet nån sida på nätet man kan kolla på? 

På det stora hela har jag koll på hur jag vill ha den men det ska även vara en ängel eller kanske en älva med och just denna figur ställer till det lite.

Ska det vara en ängel?

Eller ska det vara en älva?

Ska den sitta eller stå?

Ska man se benen på den?

Eller ska det vara tyg/klänning som sveper med i vindarna?

Hjälp. 

Är så spänd och lite nervös på vad hon kommer rita upp. Längtar tills det är klart.

Ny hårfärg

Från blont med en massa utväxt nu på slutet... 

...till rött. Skiftar lite olika beroende på ljus. 

Ledsen

Jag tänker mer och mer på att vi bara har ett liv att leva. Och det gäller nog att göra det bästa av det. Ta hand om oss själva och om dom runt omkring oss. Du vet verkligen inte alls när livet tänker ta slut. Vem bestämmer egentligen det? Vem har rätt att avgöra att en persons liv har nåt sitt slut?
Den personen kanske inte har levt klar. Den personen kanske har massor som den vill göra och uppleva. Den personen kanske har så otroligt mycket att lära andra att den borde få vara kvar ett tag till.
Mycket tankar.
Det är ingen som har avlidit eller dött. Inte just nu. Inte än. Men jag tänker mer och mer på att vi slösar bort våra liv.
Vad vill vi egentligen göra? Vad vill vi egentligen uppnå? Varför satsar vi inte på det? Eller vill vi bara traska igenom livet tills det tar slut?
Jag tänker mycket på vad jag vill med mitt liv. Jag har egentligen inga stora krav tycker jag själv.
Jag vill va frisk, få dela kärlek med någon, se våra barn växa upp, ha fina vänner runt omkring mig, bo bra, utveckla mig själv som person, ha ett bra jobb med en bra lön, få resa och upptäcka världen.
Jag jobbar för att leva. Jag lever inte för att jobba.
Jag vill kunna unna mig saker ibland, köpa saker till barnen. Jag hoppas att jag får fler möjligheter att få jobb av filmpolisen. Att få utveckla mig inom det området. Att jag kan gå på deras kurser och utbildningar. För det är ju så roligt och man lär sig saker och man skrattar och har kul. Kanske inget jag behöver i verkliga livet men för mig är det viktigt och roligt.

Jag har varit med om att nära och lära lämnar livet. Vissa när det är dags och vissa inte alls när det är dags. Vissa har fått kämpa mot sjukdomar.
En skolkamrat i gymnasiet blev påkörd av tåget. Inget vet varför det hände.
Min kusin gick bort efter en lång kamp mot lungcancern. Alldeles för tidigt. Hans syster kämpar även hon mot cancer som envisas med att komma tillbaka och att spridas. Hans brors fru åkte även hon på cancer men det har gått bra. En arbetskollega i Stockholm gick bort i cancer efter en lång kamp. Ytterligare en har haft en kamp mot cancer i en tarm. Det har gått bra. Jag vet flera som kämpat mot bröstcancer. Alla mår på det stora hela bra men vilken kamp dom haft allihopa.
Min farmor tynade bort av ålder. Min farfar orkade inte leva utan farmor och tog beslutet att avsluta sitt liv. Han tog sitt liv hemma i deras gemensamma villa. Min mormor gick bort. Kommer faktiskt inte ihåg varför. Kanske ålder, kanske sjukdom. Morfar hängde på länge till men även föll offer för åldern. Bästa väninnans pappa avled efter en hjärtattack. Hennes mans pappa fick en hjärtattack men överlevde. En arbetskollega fick en stroke och är sjukskriven. Det var ett tag sen och han har haft en lång rehabilitering. Han är bättre idag men inte fullt ok.

Sista som hänt och som gjort att tankarna är mer snurriga än vanligt är att den som står mig närmast, inte min man, utan den som stått mig närmast i större delen av mitt liv, som alltid funnits där för mig, som alltid stöttat och peppat mig i alla situationer...helt plötsligt hamnar på sjukhuset. Efter en kollaps i sitt egna hem. Han piggnar till och får hjälp av grannen som ringer ambulans. EKG görs och röntgen tas. Efter ytterligare röntgen nån dag senare så konstateras det att han haft en TIA. det betyder att man får symtom som liknar en stroke men som försvinner helt inom ett dygn. Det är trots allt en blodpropp om man googlar på det och en hjärnblödning om man ska tro denne persons läkare. vad stämmer egentligen? Jag är förvirrad. En TIA ska tas på allvar. Googlar man så får 30-50% av dom som fått en TIA en stor stroke inom 5 år. INOM FEM ÅR. Jag ska inte googla nåt mer utan får invänta läkarnas besked som kommer på fredag. Tills dess är det ingen som vet nåt. Dom vill inte säga nåt så att dom säger fel saker utan vill studera och diskutera.
Jag är inte redo för det här. Inte den drabbade heller. Han vill inte lämna in. Inte nu och inte snart. Inte jag heller. Jag klarar mig inte utan denna person. Han betyder allt för mig. Han finns alltid där för mig och vi kan prata om allt.
Nu har det inte gått så långt men rädslan att nåt värre ska hända finns ju. Kommer det hända? När?
Nej. Det får inte ske.
Jag har haft mardrömmar om det. Om att det händer igen. Men att det blir en ordentlig smäll då. Överlever men lever ändå inte. Det är så mycket tankar. Kanske man gräver ner sig för mycket. Han lever ju och mår trots allt bra. Men man har ju inga besked än från läkarna. På fredag får vi veta. Till på fredag så hinner mina tankar skena jorden runt flera gånger.

Det är det här jag menar. När man minst anar det så kan livet tas i från en. Lev nu. I morgon kan det vara för sent.

Halsfluss i huset

Wilma har halsfluss.
Efter en helg där hon växelvis haft feber, inte feber, varit, pigg, inte varit pigg, ätit utan problem, ätit och haft ont i halsen, sovit hel natt, vaknat och haft ont i halsen, varit prickfri till att få prickar på hela kroppen så valde jag att åka in i morse.
Jag misstänkte halsfluss med tanke på febern och halsen men oxå då det låter "grötigt" när hon pratar.
Jo då, halsprovet visade på bakterier och nu är det pencillin i 10 dagar.
Det lustiga och det som är jäkligt bra är att hennes blodsocker är stabilt. Så himla skönt.

Så det blev inget jobb idag för mig. Dom ville inte ha mig på jobbet med tanke på att Wilma skulle vara med. Så det är vabb idag. I morgon ska jag vara ledig så det blir en vabb-dag till. Tänker inte slösa bort semesterdagar på sjuka barn.

Ingen ridskola ikväll för Wilma eftersom det är sportlov men för mig blir det karateträning :-)

Ikväll har Jordskott premiär. Klockan 21,00 på SVT 1. Så himla kul och spännande det ska bli. Med lite tur är jag inte bortklippt och finns i alla fall med i två scener :-)

Karate

Gårdagens karateträning var som tidigare gånger...superkul.
Men det var osäkert om jag skulle gå. Jag fick nämligen ett mess på förmiddagen igår om att dom ville att jag skulle komma in och provfilma för en roll i en reklamfilm. Åh va kul det vore. Ännu kuligare om man fick det jobbet. Men då skulle jag ju missa träningen om jag åkte på castingen och jag missade ju träningen i måndags. Åhhhhh. Hur stor är chansen att just jag får jobbet? Jag har inget som utmärker mig tycker jag men samtidigt så vet man ju inte vad det är dom söker. Jag gjorde valet att träna upp min kropp istället så att jag i framtiden har nåt som utmärker mig när och om jag går på någon casting. Så det blev karate igår. middag tillsammans med familjen och sen träning. Ångrar det inte alls. I annat fall har jag åkt en timme till Stockholm, jagat parkering, suttit och väntat vem vet hur länge, provfilmat kanske 20-30 minuter och sen åkt samma väg hem, 1 timme i bilen. Nu blev det istället 1,5 timmes svett i dojon. Underbart.

Vi tränade på ställningen zenkutsu dachi. Jag ber om ursäkt för alla eventuella felstavningar. Fudo dachi tränar vi ju på nästan jämt efter som det är så vi ska stå och lyssna och vänta så. Tränade också på vändningar när vi gick i zenkutsu dachi.
Vi tränade på mae geri, kin geri, hiza ganmen geri och jag tror det heter seiken jodan uke.
Med andra ord så tränade vi í att stå rakt upp och ner, stå i en ställning, gå i denna ställning och vända om, vi tränade på att knäa, sparka mot magen och skrevet, blockera ett exempelvis yxslag.
Kul helt enkelt.
Fastnade vid TV´n hemma och kom i säng alldeles för sent. Suck. Zzzzzzzzzzz.

Nästa vecka är det sportlov och då finns det lite att se fram emot. Bland annat så ska mitt hår få sig en färgning. Står i valet och kvalet om jag ska ha på nya blonda slingor så jag blir av med utväxten eller om jag ska bli brunaktig i håret. Hmmmm....Vi får se.

Sjukdom

Och den här gången är det inte nån i familjen utan vår diabetessköterska.
Jag och Wilma skulle dit idag men dom ringde och meddelade att hon är sjuk så vi får höras av och boka en ny tid.

Vilken tur att jag jobbade på igår då så att jag skulle kunna sluta tidigare idag med gott samvete.
Blir en lugn eftermiddag på jobbet med andra ord.

Skum känsla

Igår slängde jag i mig lite mat innan jag skulle på skolrådsmöte.
Åt små färdiga kycklingbitar som mannen hade haft i ugnen, kokade pasta till barnen och mannen friterade morotsskivor.
Rå morot kan jag inte äta. Skumt bara det. Kliar i halsen som bara den och om jag har morotssaft på händerna och råkar ta mig på huden nånstans så blir jag röd, svullen och det kliar som bara den.
Åt i alla fall maten. Tyckte precis innan jag stack att det kliade lite i halsen. Men jag hade ju inte ätit nåt konstigt. Kyckling och pasta. Jag åt inte ens av morötterna. Gick ut i bilen och när jag skulle svänga ut från tomten så kände jag att jag fick svälja tre gånger innan jag ens kunde svälja. Hmmm. Vände in igen, gjorde iordning ett glas mjölk och en hård smörgås. Tänkte att jag måste få i mig nåt så att det blir "rent" i halsen. Svepte i mig mjölk och smörgås på väg till skolan. Kändes bättre sen. Men shit va skumt. Vad hände?

vad väntar du på?

Ja det kan man fråga sig. Ju mer jag hör låten desto mer undrar jag vad vi väntar på.
Vi har bara ett liv?
Varför skjuter vi upp saker?
Varför gör vi inte det vi vill göra?
Varför upplever vi inte det vi vill uppleva?
Varför utvecklar vi oss inte så som vi vill göra?
Varför väntar vi med allt?
Varför lever vi inte här och nu?
Man vet aldrig när det är för sent.

Så ta på dig ett leende och njut av livet.

Helgen

Ja helgen har swichat iväg och passerat innan jag ens hunnit reagera.

I fredags fick jag hämta Casper tidigare då han hade ont i magen. Sen har det gått till och från med det onda i helgen. Efter samtal med husläkaren så ska jag ge Lactulos, 10 ml morgon och kväll ett tag framöver. För att ev. påskynda och få bort det onda så ska ett klyx användas också. Gillar inte dom då jag vet hur äckligt det kan vara men samtidigt om man kan få bort det onda så. Vi misstänker alltså att det är ett mindre stopp nånstans i tarmen. Vi får se och hoppas att det går över.

I lördags hade Wilma fotbollsträning. Casper och jag var där. Jag hjälpte till lite med träningen och Casper for omkring. Har lite ont i låren idag och har funderat på varför...tills jag kom på att det kan ha att göra med att jag dribblat fotboll :-)
Efter det skulle Wilma leka hos en kompis. Jag påtalade vikten av att hon fick lunch i sig efter träningen. Ingen fara det skulle fixas av mannen i huset. Han var dock borta när jag kom och kvar var en stressad mamma som skulle lämna lillebror på kalas. Jag sa åt henne att åka så tog jag hand om tjejerna och Casper så jag serverade dom lunch. Lite senare kom mannen i huset hem så jag blev kvar och snackade skit med honom en stund.
Lördagen som blev kvar..hem och laga middag och sen var det Mello på TV. Skit-Mello. Ändå kollar man. Suck.

Söndagen då.
Wilma ville skippa badmintonen för att det inte skulle bli för mycket under söndagen och det var nog klokt.
Vi åt frukost och gjorde oss i ordning. Sen åkte jag och barnen till Gränby, handlade presenter till 3 klasskompisar som skulle ha kalas ihop. Lyckades även hinna med att köpa en ny klänning till Wilma och ett par byxor och 2 t-shirts till Casper. Det var ju 25% på byxor på Kapp Ahl så det var lika bra att passa på.
Lämnade av Wilma på kalaset på vägen hem. Sa åt henne att ta 1 enhet insulin till fikat.
Innan fikat så ringde en mamma och frågade då Wilma ville att dom skulle ringa. Hon låg på 7,9 i blodsockret och Wilma undrade därför om hon verkligen bara skulle ta 1 enhet. Jag ändrade och bad henne ta 2 enheter NovoRapid. När jag hämtade henne från kalaset låg hon på 5,6 så jag är jäkligt stolt över hur vi lyckades med insulinet.
Casper och jag passade på att mysa med glass och film hemma medan Wilma va på kalas.
Tyvärr fick jag inte med henne hem då hon ville fortsätta leka hemma hos en klasskompis så dom fick 2 extra barn med sig hem då ytterligare ett barn skulle vara där.
Dom skulle ha pingisträning på kvällen och alla skulle dit så det passade ju bra. Jag berättade att det var viktigt att Wilma fick mat innan träningen. Jenny hade inte tänkt att dom skulle äta innan men äsch...hon kunde slänga ihop lite pasta och korv eller köttbullar. Man vill ju inte va tillbesvär men det var helt ok för henne så Wilma fick åka med dom hem.
Jag var hem en snabbis och hämtade långtidsinsulinet, Levemir och lite fler teststickor för dom va slut. Så dom lekte vidare till det var dags för pingis.
Jag och Casper åkte till Intersport så jag kunde köpa nån sporttopp. Hittade 2. Den ena är både så jäkla snygg och så jäkla skön. Den andra också men inte på samma sätt.
Landade hemma, serverade fredagens taco till middag, åkte för att hämta Wilma och passa på att kolla på pingisen en kvart men slutade med att jag inte hann titta då jag hjälpte till med att köra hem en tjej som spytt. Som det verkar så är det ingen magsjuka utan hon har ätit på kalaset och sen ätit middag för nära inpå träningen så magen vänt sig.
Fick med mig Wilma hem till slut :-) Duschade henne och fick i henne kvällsmål. God natt till bägge barnen.
Mannen och jag skulle basta. Skönt. Var dock så varm redan innan så jag serverade mig själv en skål med glass och strössel. Efter det var det skönt att basta.
Tyvärr verkar min man inte vilja ha sällskap i bastun. Jag klarar inte av när det är för varmt. Jag kan inte basta då. Han brukar få gå in en kvart före mig. Sen sätter jag mig där. Lagom och skönt. Men så envisas han med att slänga på vatten på aggregatet så det blir helt olidligt i bastun. Jag har påtalat det för honom men han envisas med att slänga på vatten ändå så hädanefter får han basta själv. Finns ingen anledning att gå och sitta i bastun när det bara funkar 5 minuter. En jäkla massa jobb efter med att duscha och bli fräsch med duschcreme och insmorning efteråt för vad då? 5 minuters njutning i duschen? Nej då får det vara.

Nu är det måndag och det är full rulle.

Träning

Ikväll är det dags igen. Karateträningen. Så himla kul.
Men först hämta barn, byta om på bägge och mig själv, fixa mellis och så till ridskolan.
Mannen ska till tandis så jag får ta med Casper också. Det ska säkert gå bra. Brukar va så kallt i ridhuset bara.

Karolina-stund

Ikväll ska jag till Karolina för att färga ögonbrynen. Skippar ögonfransarna eftersom jag ändå alltid målar dom. men ögonbrynen är ju så ljusa och det kan vara skönt att skippa att måla dom. Ser mjukare ut om jag har dom färgade. Mer naturligt än att måla med penna.
Ögonfransarna får bli färgade till sommaren igen.
Ändå skönt att få ligga en liten stund på britsen hos Karolina och bli ompysslad plus att hon är rolig att prata med.
Barnen får följa med. mannen ska gratta sin morfar och ska dom med honom så blir det så sent och då är risken stor att jag får griniga, sura och trötta barn i morgon bitti och det är det inte värt. Barnen och jag får åka förbi mannens morfar en lördag eller söndag och ta en fika och säga hej.

Planen är att få barnen i säng i tid och få en stund för mig själv ikväll. Ta en dusch och måla naglarna vore trevligt att få till.

Gårdagens schema sket sig. Inte jättemycket men lite.
När vi kom hem så fixade mannen våfflor med glass. Mums. Medan han gjorde det och barnen kollade på barnkanalen så plockade jag undan lite.
Alla åt och blev mätta och belåtna.
Efter maten satte jag mig i soffan med barnen. Wilma fick läsa sin läsläxa för mig. Hon är så duktig på att läsa. Min tjej. Casper satt bredvid och mös tätt intill mig.
Precis vid läggdags så visade det sig att Wilma var låg och jag var tvungen att få upp hennes socker. Det blev ett glas mjölk och en smörgås vilket resulterade i att Casper ville ha smörgås. Han fick en halv. Redan där sprang tiden iväg och klockan blev mer än vad det var tänkt att bli när jag nattade dom.
Jag fortsatte att plocka undan en del så att man kunde ta sig fram i bland annat hallen eftersom jullådorna står där fortfarande. Måste få ut dom.
Blev en stund vid TV´n. Kollade på Mordet på TV 3. Superbra och så är ju vissa som är med bekanta.
Slöade i soffan. mannen gick och lag sig. Sen gick jag och lag mig.

Vaknade i morse vid 06,00. Casper vaknade av sig själv. Kom ner till mig. Morgonkram, av med blöjan och så blev det barnkanalen för honom en stund innan Wilma väcktes och fick på sig kläder.
En superbra morgon med glada utsövda barn. Underbart.

En plan

En plan måste smidas och en del ändringar måste göras så att vi kan få ett lugn i hemmet. Lugn och harmoni bland oss alla och i huset.

Mina ändringar:
* Barnen får endast kolla på barnkanalen på kvällarna om dom vill kolla på TV. Att leka eller göra nåt annat går så klart också bra :-)
* Ipad och spel på mobiler är ej tillåtet eftersom min egna mobil blir inblandad. Den är MIN.
* Netflix får endast kollas på på helger eller om man är sjuk.
* Tallrik och bestick efter maten tar sig ej själv till diskmaskinen. Varje person får själv se till att hjälpa disken in i diskmaskinen.
* Tvätten lägger man i rätt tvättkorgar i tvättstugan. Ej på golvet där man tycker att det passar.

Övrigt:
* Efter middagen plockar man av disken och det viktiga som måste in i kylen. Resten får vänta.
* Kvällen ska tillbringas med barnen. Man har så kort tid tillsammans speciellt på vardagar. Antingen är så är det läxläsning med Wilma, kolla på barnkanalen, bygga pussel eller vad som faller in. huvudsaken är att tiden spenderas tillsammans med barnen och att man är närvarande.
* Vid 19.00 bör barnen börja göra sig iordning för natten. Borsta tänder och kissa.
* Klockan 19,30 är målet att barnen ska bäddas ner i sina sängar. Dom behöver sömn bägge två för att vara drägliga :-)
* 30 minuter på kvällen får ägnas åt att plocka undan och städa. Äggklockan ska ställas. När 30 minuter gått så ska inget mer göras. Det som är kvar får tas nästa kväll under dessa 30 minuter.
* Resten av kvällen är lugn. Jag kan läsa, kolla på TV, film eller vad som behövs för att varva ner.
* Senast 22,00 ska jag bädda ner mig själv så att jag är dräglig dagen efter :-)

Uppsägning som mamma

Igår var ingen bra dag. jag kände mig kass på alla sätt och vis. Då ville jag inget hellre än att säga upp mig från tjänsten som mamma. Barnen tjafsade, lyssnade inte, Casper skrek och gick upp i så höga toner att det skar i öronen på mig, Wilma lag till med nån jäkla tonårsattityd som jag helst ville kräkas på. Allt gick fel. Jag blev arg. Höjde rösten. Skrek åt dom att nu får det vara nog. Jag höll på att bryta ihop. Jag blev ledsen. Kände mig dålig som mamma. Det var noll ordning och reda.
Till slut fick jag ut Wilma till bussen. I tid. Casper och jag blev kvar inne en liten stund för jag var tvungen att sitta ner och andas. Det bara snurrade. Jag fick knappt luft. Orken pös ur mig totalt.
Lyckades ta mig och köra Casper till dagis och tog mig själv till jobbet. Det blev en tung och trött dag.

Efter jobbet hämtade jag Casper som vanligt. Han va visst fortfarande på dåligt humör. Pratade med hans fröken idag och hon sa att han va lite känsligare igår och bröt ihop lätt. Misstänkte redan igår att han är trött.
Väl hemma så packade jag och Wilma om och åkte på ridskola. Lite tjafs innan vi kom iväg. Det går så sakta för henne ibland. Kändes som om den dagen aldrig skulle ta slut.
Wilma fick äta kvällsmålet vid middagstid. Detta för att det ska funka med blodsockret under ridningen. Middagen tar vi hemma sen på kvällen.
Hon var duktig på ridskolan och fick galoppera själv. Superduktig. Man blir så glad och lycklig och stolt.
Lämnade av Wilma hemma så fick Micke ta kvällspasset för jag skulle på träning.
Casper hade bäddat ner sig i våra sängar så honom fick Micke bära upp. Wilma fick duscha och äta mat innan hon lag sig.
Casper sov mellan 18 och 06,30 i morse. Tror nog att det var som jag tänkte att han är trött därav humöret. Men det betyder inte att det är kul när han är på dåligt humör.

Jag var på karateträning igår. Superkul. Vi fick fightas lite, öva på slag och en spark, slå på mitsar, köra lite fys. Det kändes kul och det var lite jobbigt.
Kände mig glad och tillfreds när jag åkte från träningen. Just kampsportsträningen gör så gott för kroppen och för humöret. Härligt. Ser fram emot torsdag och nästa träningstillfälle.

När jag kom hem så sov alla. Till och med mannen. Hans klocka stod på 01 (tror jag det var) då han skulle ut och ploga snö så det var förståligt.
Jag åt lite, läste aftonbladet, spelade lite Candy Crush, tog en dusch, slappade...sen gick jag med och sov.

Idag är en ny dag och med utsövda barn så hade vi en bra morgon.